Fru talman! Vi debatterar i dag regeringens förslag om tidsbegränsat boende för vissa nyanlända invandrare. I grunden handlar det om mer än boende. Det handlar om hur vi ser på integration, ansvar och människors förmåga att forma sitt eget liv.

Under lång tid har svensk integrationspolitik präglats av en föreställning om att samhället kan skapa integration genom offentliga insatser, bidrag och olika former av stöd. Avsikten har varit god, men resultaten har inte blivit de önskade.

Vi ser fortfarande ett omfattande utanförskap. Arbetslösheten är hög i många grupper, och segregationen består. Alltför många människor lever år efter år utan egen försörjning och utan en naturlig väg in i samhällsgemenskapen. Det är dags att dra slutsatsen att integration inte sker av sig själv.

Fru talman! Kristdemokraterna utgår från en annan människosyn. Vi tror på människans inneboende värde, men också på hennes förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Människor som kommer till Sverige är inte passiva mottagare av samhällets insatser; de är individer med ambitioner, erfarenheter och resurser. De flesta vill skapa en bättre framtid för sig själva och sina familjer.

Därför måste integrationspolitiken bygga på både stöd och ansvar. Samhället ska erbjuda språkundervisning, utbildning och vägar in på arbetsmarknaden. Men samhället kan inte lära sig svenska åt någon annan. Samhället kan inte gå till jobbet åt någon annan. Och samhället kan inte skapa delaktighet utan individens egen medverkan.

Integration uppstår när människor blir en del av samhället genom arbete, språk och gemenskap. Den sker när människor arbetar tillsammans, möter sina grannar, lämnar barnen på dagis, engagerar sig i föreningslivet och blir en del av samhället. Därför är det också viktigt att vi har system som stärker människors egen drivkraft och inte riskerar att skapa långvarigt beroende.

Fru talman! Det är mot denna bakgrund vi kristdemokrater välkomnar den nya lagen. Förslaget innebär att det boende som kommunen erbjuder ska vara tidsbegränsat. Det ska ge trygghet under den första tiden i Sverige, men det ska inte vara tänkt som en permanent lösning.

Boendet ska vara en startpunkt – en plats där etableringen börjar. Från dag ett ska det dock finnas en tydlig förväntan om att nästa steg följer: att lära sig svenska, att komma i arbete, att skapa sin egen försörjning och så småningom ordna sitt eget boende.

Jag vill understryka att detta inte handlar om att minska samhällets ansvar. Men jag tror starkt på att människor inte växer av att göras beroende av ett system. Människor växer när de får möjlighet att ta ansvar, fatta egna beslut och forma sina egna liv.

Det kommunala boendet ska därför vara en väg in i samhället, inte en permanent lösning. Det ska ge människor och familjer stabilitet och en grund att stå på under den första tiden i Sverige, men målet måste vara delaktighet, egen försörjning, egen bostad och en starkare samhällsgemenskap.

Den som får samhällets hjälp ska också aktivt delta i etableringsinsatser. Rättigheter måste kopplas till skyldigheter och ansvar.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)