Fru talman! När vi tillträdde hade Sverige på några år tagit emot 320 000 asylsökande. Inflationen var hög, och arbetslösheten var bland Europas högsta. Nu är inflationen låg, integrationen blir allt bättre och Sverige har den lägsta asylinvandringen på 40 år.

Vi har lagt om kursen för politiken. Aktivitetskrav ser till att personer som tar emot bidrag också behöver anstränga sig på heltid för att skaffa egen försörjning. Man ska gå yrkesutbildningar, göra praktik, lära sig svenska och delta i de insatser som man behöver delta i för att bli en del av samhället.

En Sverigekurs eller Sverigeintroduktion ser till att de som kommer till Sverige rustas med bättre kunskaper om vad man förväntas göra i Sverige. De får kunskaper om vad som förväntas av en när det kommer till värderingar, att delta på arbetsmarknaden, lika oavsett kön, vår syn på sekularitet och att det här samhället är ett samhälle som vi bygger med människan i fokus.

När det gäller etableringsboende, som vi debatterar här i dag, har vi infört krav på att delta i insatser för att få bostadsförmåner under den tid man genomför en etablering. Det är slut på bidrag och bostad till personer som uppehåller sig illegalt i landet. Vi har infört skärpta krav för sfi. Man ska faktiskt lära sig svenska och inte harva runt på språkkurser där det inte går framåt.

Fru talman! Det är åtgärder som nu äntligen kommer på plats. Men för mig är inget av det nyheter. Jag blev kommunalråd i Växjö för flera mandatperioder sedan och var under två mandatperioder från 2014 ansvarig för socialtjänst, vuxenutbildning, arbetsmarknad och integration i Växjö kommun. Alla de reformer som jag nämnde nu – aktivitetskrav. Sverigeintroduktion, etableringsboende, stopp för bidrag och bostad till illegala invandrare och skärpta krav på deltagande i sfi – genomförde vi som kommun redan under mina år som ansvarig. De hamnade sedan i Tidöavtalet för att genomföras i hela landet, med Växjö som förebild.

Fru talman! De här åtgärderna spelar roll. De ser till att människor lämnar utanförskap och kommer i arbete och att fler barn får uppleva hur det är att växa upp med föräldrar som är integrerade i samhället och talar svenska. Man får bättre förutsättningar från start i det här landet.

När vi gjorde detta genomförde vi samtliga av de här förändringarna, som jag har nämnt – alla de här reformerna – trots stort, starkt och kompakt motstånd från den lokala socialdemokratin. Varje försök att skärpa ett krav, varje försök att erbjuda någon som har kommit till Sverige något högre förväntningar på att man faktiskt kan anstränga sig extra för att snabbare bli en del av vårt land möttes av starkt, kompakt motstånd.

Socialdemokraterna röstade nej till alla våra reformer för att stärka integrationen, fru talman. Det gick så långt att det inte stannade vid våra kommunala socialdemokrater. I Växjö införde vi etableringsboende, två år av boende parallellt med att man deltog i etableringsinsatserna, och om man inte deltog i etableringsinsatserna blev man av med sitt boende. Man hade nämligen eget ansvar för att delta i insatser och skulle inte se bostaden som en rättighet man fick bara för att man kom till Sverige och den kommunen utan som en förmån förknippad med att man anstränger sig för att bli en del av samhället.

Då ryckte ansvarigt statsråd, socialdemokraten Ylva Johansson, ut och hotade med att i lag förbjuda vårt sätt att hantera frågan och att skärpa lagstiftningen för att kommuner inte skulle runda det som hon menade var den uppenbara intentionen med den befintliga lagstiftningen: permanent boende.

Fru talman! Vi såg detta i inte bara medieintervjuer med ansvarig minister – absolut inte – utan också i rad efter rad av socialdemokratiskt styrda kommuner.

I Lunds kommun köpte man upp studentbostäder för att dela ut som permanenta boenden till nyanlända. Det var en politik som i grunden hotade legitimiteten för invandringen och gödde konflikter i samhället, när man upplevde att grupper ställdes tydligt emot varandra. Människor som hade arbetat och slitit i Sverige och hoppades att deras barn skulle få möjlighet att få en studentbostad när de började studera fick i stället veta att de bostäderna hade tagits ur studentbostadskön för att lämnas över till personer som inte hade varit en del av att bygga det här landet. Det är klart att det föder motstånd. Det är klart att det göder motsättningar. Där måste man visa ledarskap och ta ansvar.

Den etableringsboendereform som vi nu debatterar innebär reglerat tillfälligt boende och äntligen ett lagstöd för det som vi införde i Växjö 2017, för snart ett decennium sedan. Nu ska boendet vara tidsbegränsat, i detta fall i 36 månader, tre år. Det ska också vara villkorat på precis samma sätt som vi i Växjö själva hittade på. Man ska delta aktivt och anstränga sig i etableringsinsatserna och faktiskt ta del av de insatser som samhället erbjuder, fru talman, för att bli integrerad i det här landet. Om man inte deltar i insatserna ska man få boendet och bidraget indraget. Den typen av krav är en helt rimlig princip i ett samhälle.

Under samma tid som vi argumenterade för etableringsboende i Växjö hade vi väsentliga problem med etableringsinsatserna i Sverige, fru talman. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen granskade kravställandet i etableringsprogrammet. De konstaterade att Arbetsförmedlingen i åtta av tio fall där deltagarna inte hade fullföljt kraven inte delade ut några sanktioner. I åtta av tio fall där man inte följde de krav som ställdes tillämpade Arbetsförmedlingen inte den befintliga lagstiftningens krav på att man skulle få indragen ersättning.

Arbetsförmedlingen var nämligen, precis som så många andra delar av samhället, genomsyrad av en daltandekultur. Man har övergivit människor, gömda och glömda i utanförskap i utsatta områden, i stället för att fråga efter dem och ställa krav för att man bryr sig, vilket såklart är det rimliga och rättvisa att göra. Människor som arbetar känner nog att det ställs en hel del krav på dem i vardagen. Varför ska då inte de som inte arbetar också möta rimliga krav? Vi menar att det är det som är rättvist.

Men det är inte bara rättvist, utan det är också bra. Det gör att människor snabbare kommer in i samhället, snabbare kommer i arbete, snabbare lär sig svenska och snabbare skaffar sig de kompetenser och färdigheter som man behöver för att kunna ta ett arbete.

Fru talman! Krav är att bry sig. Etableringsboendereformen är ett av många exempel från den här regeringen på hur vi ställer krav för att vi bryr oss. Vi vill se till att de människor som har kommit till Sverige också kommer in i samhället och in i en arbetsgemenskap och får möjligheter att bygga sitt liv efter egen förmåga.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag. Den etableringsboendereform som vi nu ska fatta beslut om kommer att förbättra integrationen och bli ytterligare en reform i det led av åtgärder som gör att den strukturella arbetslösheten nu minskar i Sverige för första gången på ungefär 20 år. Det här gör att etableringstiden förkortas och att fler och fler invandrade personer kommer i arbete allt snabbare. Med de åtgärder vi nu vidtar ser vi till att samhället hålls samman bättre. Det är de här reformerna som gör det möjligt, fru talman, och därför måste vi hålla kursen.

Vi har slagit in på en väg för att säkerställa att de människor som har kommit till Sverige också kommer in i samhället. Därför vet vi att vi behöver en mycket stram bidragsinvandring – liten eller ingen. Vi ska såklart fortsätta se till att människor som vill komma hit för att arbeta, sköta sig och anstränga sig har möjlighet att göra det. Men vår uppgift är att inte överge människor i utsatthet.

Den nedmontering av Arbetsförmedlingen som genomfördes under Socialdemokraterna är det slut med. Nu återinförs personliga kontakter för alla arbetslösa. Hur kan man tro att en invandrad kvinna som inte kan läsa eller skriva ska kunna komma i arbete när hon blir övergiven i ett utanförskapsområde med en app som enda stöd från samhället? Det digitaliseringsexperiment – den nedmontering – som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen är äntligen avslutat. Den kravlöshet som vi hade i integrationspolitiken är äntligen avslutad. Nu håller vi på att återupprätta Arbetsförmedlingen och stärka arbetslinjen, så att de människor som kommer till Sverige får goda förutsättningar att stå på egna ben, växa med egen kraft, bli sitt bästa jag och kunna göra det här samhället ännu bättre.

(Applåder)