Fru talman! Vi inleder härmed min sista debatt i arbetsmarknadsutskottet för den här mandatperioden. Den gäller betänkande AU14, som handlar om en ny lag om bosättning.

Sverigedemokraterna står bakom regeringens proposition. Vi har varit med och förhandlat fram den och yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet. Men vi är givetvis inte helt nöjda ännu. Vi lämnar därför ett särskilt yttrande, som jag återkommer till senare i mitt anförande.

Men först ska vi reda ut vad bosättningslagen egentligen är, för dem som inte är helt insatta i den. Det är inte vanligt att jag uttrycker mig i sagoform när jag håller anföranden. Det har faktiskt aldrig hänt förr, men i dag har jag dristat mig till att göra just det.

Fru talman! Det var en gång en sossestyrd regering som bara fortsatte att fylla på vårt land fast det egentligen redan var överfullt. När det kom så många nyanlända på så kort tid fungerade inte integrationen. Det fanns inte tillräckligt med förskolor, skolor eller äldreboenden och inte heller tillräckligt med arbetstillfällen.

”Oj, oj, oj, vad ska vi göra?” klagade Magdalena Andersson och satte händerna för ögonen som om hon inte ville ta tag i situationen.

Centerpartiet, som ville göra sossarna glada, gick på lokal nivå i bräschen för att invandrade män, helst från Mellanöstern, skulle arbeta inom äldreomsorgen. Sagt och gjort: De nyanlända männen, varav en stor del knappt kunde vare sig tala eller förstå svenska, inte hade någon insikt i våra seder, vår kultur eller våra traditioner och ibland saknade empati, särskilt för svenskar i allmänhet och för svenska kvinnor i synnerhet, sattes att arbeta med omsorgsbehövande, utsatta äldre. Tillsammans med arbetsmarknadsåtgärder såg statistiken för arbetslösheten bra ut. Men otryggheten och brottsligheten ökade.

Tyvärr log sossarna, Vänstern, Centern och Miljöpartiet ändå förnöjt. Men alla var verkligen inte nöjda och glada – inte alls, faktiskt. Sverigedemokraterna var väldigt missnöjda. Men mest ledsna och missnöjda var de äldre som utsattes för misshandel, våldtäkt och förnedring från dem som var tänkta att göra deras sista levnadsår i sitt eget land fina, trygga och glädjefyllda. Detta uppdagades och blev offentligt först långt senare.

Maggan tänkte: Men bomber och granater! Den sossestyrda regeringen, som började inse att de helt tappat kontrollen, kom med nästa mindre briljanta idé: Vi tvingar kommunerna att ta emot nyanlända, och så kompenseras de för det ekonomiskt!

Ja, då var väl ändå alla nöjda och glada igen? Men nej, inte heller denna gång. Sverigedemokraterna var inte nöjda. Missnöjda var också de kommuninvånare som drabbades av gängkriminalitet, skjutningar och uppbrunna bilar.

Nöjd var plötsligt heller inte den socialdemokratiske kommunstyrelseordföranden i Norberg i mitt hemlän Västmanland. Norberg har ju för övrigt hamnat på kartan efter det uppmärksammade hedersbrottet där en man helt sonika knuffat ned sin fru för att hon skulle dö i ett gruvhål.

Men åter till kommunstyrelsens ordförande i Norberg. Hon var först jätteglad för alla nyanlända och alla pengar och tänkte: Vad ska vi göra med alla dessa pengar? Jo, de byggde en jättestor arena! Sedan var pengarna slut. Sossen grät ut i radio och var så ledsen över att de inte klarade av att ta emot fler. De hade tydligen missat att kommunen efter en tid skulle använda de pengar man hade fått till att försörja dem som redan hade kommit dit.

Men bomber och granater, tänkte Maggan återigen, nu är det missnöje även i våra egna led. Jojo, så går det.

En stor del av väljarkåren fick nog av att sossarna inte mäktade med att reda upp Sverige. Där satt de vid sina köksbord och knöt näven i byxfickan när det återigen var dags att gå till valurnorna. De hade ju hört att Sverigedemokraterna, som enda parti egentligen, presenterade riktiga lösningar på problemen och krafttag mot brottsligheten, gängkriminaliteten och svenskfientligheten.

I valet 2022 fick Sverigedemokraterna stort stöd, och ett Tidösamarbete med regeringen inleddes. Vi fick stort inflytande över migrations- och integrationspolitiken, och nu kommer en ny lag om bosättning – lite mer ordning och reda. Nu är inte oppositionen längre nöjd och glad. Men snipp, snapp, snut, så var den högst bristfälliga bosättningssagan slut.

Fru talman! Det var kanske inte en sådan där jättebra saga, men så blir det när sossarna med sitt regeringsunderlag sitter vid makten. Även om den var dålig, för att det var dåligt skött, är den tyvärr sann.

Bästa väljare, tänk på detta när ni ska gå till valurnorna i höst. Det spelar roll hur man röstar, och det spelar roll vilka som styr.

De lagändringar som nu föreslås ger kommunerna lättnad. Hänsyn kommer att tas till möjligheter till att klara av integration, hur många nyanlända kommunen önskar ta emot och så vidare. En kommun kan alltså önska att ta emot noll nyanlända, och då ska det önskemålet beaktas när nyanlända anvisas till kommunerna.

Sverigedemokraterna vill egentligen gå längre än så. Det är vad vårt särskilda yttrande handlar om. Kommuners mottagande borde vara helt frivilligt.

Efter det extremt stora mottagande Sverige har haft är det nödvändigt att kommuner kan och har rätt att säga nej. Är det fullt så är det fullt. En bra skola, god omsorg och en trygg och säker tillvaro för invånarna måste kunna säkerställas. Går inte det kan vi inte fylla på med fler.

Fru talman! Jag är fortfarande ledamot i arbetsmarknadsutskottet, men jag har valts in som arbetande ersättare i utrikesutskottet, där jag kommer att tjänstgöra under återstoden av mandatperioden. Jag kommer därför att ta tillfället i akt och avsluta med en liten session av uppskattning.

Jag börjar med att tacka utskottets ledamöter för en trevlig stämning. Tack, Tidögänget, för en konstruktiv och framåtsträvande mandatperiod! Med Sverigedemokraterna blir det verkstad, och tillsammans har vi gjort många viktiga och nödvändiga lagändringar för Sveriges bästa. Tack för ett gott samarbete och alla positiva samtal!

Våra partier har tillsammans gått fram med ett stabilt regeringsunderlag. Med oss vet svenskarna vad de kan förvänta sig. Vårt besked är tydligt, och det så kallade paradigmskiftet, där vi helt har lagt om Sveriges riktning, är ett faktum. Låt oss fortsätta på den vägen!

Sverigedemokraternas representant Magnus Persson är utskottets ordförande. Jag vill tacka honom för ett mycket gott arbete. Han har lett utskottets sammanträden professionellt. Och ett stort och varmt tack till kansliet, vårt fantastiska kansli som guidar oss genom EU-regler, betänkandetexter och särskilda yttranden – allt med gott humör och alltid ett trevligt bemötande!

Jag passar på att kollektivönska er alla en fin sommar, även om arbetet inte på något sätt stannar upp. Vi kommer att springa på varandra många fler gånger innan ni får en välförtjänt semester.

Men vi ledamöter befinner oss mitt i valrörelsen. Vi ses ute på gator och torg. Jag avslutar med en uppmaning: Rösta Sverigevänligt – för barns, barnbarns och kommande generationers skull men också för dem som har gått före oss och byggt upp vår välfärd och gjort Sverige till ett tryggt och bra land att leva och verka i! Det ska Sverige bli igen om vi får mandat att styra.