Fru talman! Sverige står mitt i en historisk elektrifiering. Industrin ställer om, transporterna ställer om och hushållen har blivit även producenter. Fler vill vara mer aktiva och delta på elmarknaden, och detta sker nog trots regeringens politik snarare än tack vare den.

För att på riktigt få fram kraften i den här omställningen behöver vi moderna lagar, och för att möta behoven krävs tydliga spelregler. Framför allt behöver vi ett regelverk som tar tillvara den utveckling som redan sker i samhället. Tyvärr gör inte regeringens lagförslag det.

Centerpartiets reservation 1, som jag yrkar bifall till, handlar om något som ofta hamnar i skymundan när energipolitiken diskuteras, nämligen flexibilitet. Både moderater och sverigedemokrater har i den här kammaren och andra debatter kallat det för ransonering. Det är inte bara grovt felaktigt, utan det visar också på den teknikfientliga och bakåtsträvande syn som de här partierna har på de senaste årens teknikutveckling.

Att köpa lite mer när det är billigt och lite mindre när det är dyrt, och lagra däremellan, gör vi överallt annars i samhället. Ingen kallar det ransonering när jag köper två falukorvar när det är extrapris och fryser in den ena, det vill säga lagrar den, till senare. Samma princip vägleder att trängselskatter är olika höga under olika tider på dygnet eller att charterresorna är dyrare under julen än mitt i september.

Jag har aldrig hört något parti klaga på falukorvsransonering, bilransonering eller charterransonering – men för all del, försök gärna! Det är precis lika galet som att prata om elransonering när människor och företag nyttjar flexibilitet.

Anledningen till att man fastnat där är nog att Tidöpartierna gärna pratar om ny produktion. Man talar gärna om storskaliga lösningar, men framtidens elsystem handlar inte bara om hur mycket el vi producerar, utan det handlar också om hur smart vi använder den el vi redan har. Varje batteri, varje laddbox, varje värmepump och varje företag som kan flytta sin förbrukning bidrar till att stärka elsystemet.

Flexibilitet är inte en sidofråga. Det är en av nycklarna till ett robust och kostnadseffektivt energisystem. Det sänker priset för både nätet och elen radikalt. För all del, säg det gärna rätt ut och kalla det ransonering, men ert fokus leder till högre elräkningar.

Det är också slutsatsen av regeringens förslag, för det saknas vitala delar när det gäller att sänka kostnaderna. Energiforsk har visat att det går att sänka näträkningen med 250 miljarder de kommande åren genom smartare styrning. Ska detta realiseras krävs bättre regelverk.

Centerpartiet vill se tydligare regler för hur flexibilitetsresurser ska kunna delta på marknaden. Vi vill se bättre möjligheter för hushåll och företag att bidra med stödtjänster, och vi vill undanröja hinder för aggregatorer och andra aktörer som kan samla små resurser till stor nytta.

Med vår politik behöver du inte fundera eller styra själv – det sköts med automatik, så du behöver inte bry dig. Talet om att tvätta mitt i natten spelar ingen roll, för du får hjälp. Din komfort påverkas inte. Du vinner, den som hjälper dig vinner och samhället vinner. Men vinner alla? Nej. Förlorarna är nätbolagen och eljättarna. Regeringens bakåtblickande idéer blir obsoleta med Centerpartiets framåtblickande politik.

I dag finns det människor som investerar i batterier, solceller och smart styrning. Företag investerar i teknik som kan minska belastningen på nätet när den är som störst. Lagstiftningen och marknadsmodellerna hänger dock inte alltid med, och det är ett problem.

Vi ser också att regeringen i sin proposition missar möjligheten att skapa bättre förutsättningar för lokala lösningar och energidelning. I stället fortsätter man på en väg där större fokus läggs på centraliserade lösningar och statlig styrning. Det är märkligt, för samtidigt som regeringen talar om att bygga framtidens elsystem väljer man att bortse från de resurser som redan finns hos hushåll, lantbrukare, bostadsrättsföreningar och företag runt om i hela landet.

Vi i Centerpartiet tror att ett energisystem där fler bidrar gör oss starkare. Det gör oss till vinnare, och då behöver reglerna moderniseras.

Den så kallade BSP-rollen, balancing service provider, är ett regelverk för dem som tar ansvar för flexibiliteten gentemot marknaden. Det har fortfarande inte införts ordentligt. Det behövs för att på allvar frigöra potentialen hos tusentals distribuerade flexibilitetsresurser, det vill säga batterier, elbilsladdare, värmepumpar, varmvattenberedare och industriprocesser. Det behövs också för att oberoende aggregatorer – de som samlar alla de här teknikerna tillsammans – ska kunna verka på marknaden och bidra till systemstabiliteten, men här drar både regeringen och Svenska kraftnät benen efter sig.

En annan sak som har negativ påverkan på både konsumenter och producenter är höga och mycket lynniga obalanskostnader. Sedan en ny marknadslösning infördes har dessa kostnader blivit extremt volatila. Det har gjort att vi har processer som emellanåt gör att producenter får avstå från att producera el.

Vi anser att regeringen måste ge Svenska kraftnät i uppdrag att skyndsamt utreda och införa åtgärder som kan dämpa den extrema volatilitet vi ser på obalansmarknaden och att skapa ett mer förutsägbart och stabilt system för balansavräkning – såklart i nära samverkan med de berörda aktörerna.

Man tycks ha glömt bort att elsystemet är till för användaren och inte ett självändamål. Här behövs tydliga instruktioner till myndigheten, för det kan inte få vara så att ett stålverk ska behöva betala flera miljoner för att man inte konsumerade el en viss kvart samtidigt som ett vindkraftverk får hela månaders överskott raderat för att man råkade producera lite för mycket en enskild timme.

Vi är också mycket tveksamma till den kompensationsmodell för efterfrågeflexibilitet som Svenska kraftnät har föreslagit. Modellen kännetecknas av både komplexitet och oklarheter för marknadsaktörerna. Detta riskerar att skapa stora hinder och ytterligare fördröja den utveckling vi har kring flexibilitet. Förslaget riskerar dessutom att hämma utvecklingen av aggregerings- och flexibilitetstjänster i en situation med snabbt ökande elektrifiering och volatila elpriser. Då blir de här tjänsterna allt viktigare.

När partier pratar om att det är ny kärnkraft som ska hantera volatilitet har man missförstått elmarknaden, för det som orsakar volatilitet är att sol och vind har lägst pris och kommer att fortsätta att ha lägst pris. Det hjälper inte att man trycker in något man kallar baskraft på marginalen.

Det som på riktigt hade hanterat de volatila elpriserna är mer flexibilitet. Då kapar man toppar och höjer dalar, och det blir stabilare. Men det är klart – det är lite tråkigare att skriva på en valaffisch. Det går inte att slå blå dunster i den svenska befolkningen om att det skulle lösa problemen, men det är det som på riktigt ger resultat.

Det som behövs är en enkel och transparent modell som inte skapar onödiga trösklar. Förslaget behöver justeras för att det ska vara möjligt att på ett korrekt sätt fastställa omfattning och beräkningsmetod för den ekonomiska ersättning som ska betalas till elleverantörerna för att täcka sådana kostnader som också uppstår när man aktiverar efterfrågeflexibilitet.

Svenska kraftnät måste få ett nytt uppdrag att ta fram regelverk i de här delarna med inspiration från länder som Estland och Storbritannien, som ligger långt framme och där man faktiskt framgångsrikt har integrerat just flexibilitet på marknaden – till och med dagen före.

Det finns också en större principiell fråga här. När regeringens energipolitik blir alltmer ensidig och när det är samma grundton i nästan varje energipolitisk proposition – att staten ska styra mer och vi ska välja tekniska vinnare och ta större ekonomiska risker på skattebetalarnas och hushållens bekostnad – finns det en annan väg. Vi har tidigare i dag haft två sådana debatter. Det handlar om mer statligt inflytande och mindre lokalt inflytande samt om att köra över lokalbefolkningen – kosta vad det kosta vill.

När politiken börjar välja teknik framför funktion uppstår det nämligen problem. Vi riskerar att få ett elsystem som blir dyrare än nödvändigt. Vi riskerar att innovation bromsas och att investeringar i flexibilitet, lagring och smarta lösningar trängs undan till förmån för politiskt prioriterade projekt. Det är inte en teknikneutral energipolitik, det är planekonomi. Det är ett ideologiskt betingat beslutsfattande som jag aldrig trodde att jag skulle få se från partier som säger sig vara borgerliga.

Vi i Centerpartiet vill se ett energisystem och ett elsystem som bygger på konkurrens, innovation och teknikneutralitet. Vi vet att det är kraftfullare, säkrare, mer konkurrenskraftigt och billigare. Vi vill ge hushåll och företag större möjligheter att vara en del av lösningen, och vi vill att flexibilitet ska ses som en resurs och inte som ett undantag eller en ransonering. Och vi vill att marknaden ska få leverera de mest kostnadseffektiva lösningarna i stället för att vi ska detaljstyra fram dem, som regeringen gör.

Elektrifieringen kommer att kräva stora investeringar. Då har Sverige inte råd med en energipolitik som låser fast sig vid ett fåtal lösningar när vi behöver alla goda krafter. Vi vet att Sverige kan mer.