Herr talman! Ett fungerande elsystem är en förutsättning för en växande ekonomi. Det finns inga energifattiga länder som är rika och framgångsrika. Samtidigt ser vi hur länder som bara bygger elproduktion och inte tar hänsyn till elnätets utformning går miste om potentiell tillväxt och konkurrenskraft. Därför är det rimligt att titta på helheten: produktionen, producenterna, marknaden och förutsättningarna.

När industrin ska elektrifieras, när hushållen laddar bilen, när företag vill växa och när nya batterier, solceller, värmepumpar, datacenter, laddstationer och industriprocesser ska kopplas in räcker det inte att vi har elproduktion. Vi måste också ha regler som gör att elsystemet fungerar.

Här är det avgörande – lika viktigt som i de andra debatter vi haft i dag – att vi håller två tankar i huvudet samtidigt. Det är sant att vi inte bara kan fokusera på elproduktion, men det är också en falsk trygghet att tro att flexibilitet och kreativ bokföring kan ersätta fossilfri baskraft i södra Sverige.

Fru talman! I dag regleras stora delar av elmarknaden och elnäten av ellagen, som skrevs 1997. Den har tjänat Sverige väl på flera sätt, men den är också ett barn av sin tid. Den skrevs för ett elsystem som var mer centraliserat, mer förutsägbart och tekniskt enklare än det som växt fram sedan dess.

Ett nytt elsystem innebär också en delvis ny elmarknad. Vi har fått en mer integrerad europeisk elmarknad, mer väderberoende elproduktion och därmed också ett påtvingat behov av flexibilitet. Vi har fått fler aktörer som kan använda, producera, lagra och dela el. Det ställer såklart nya krav. Samtidigt är fysikens lagar desamma. Kilowattimmar per år är en sak; att kunna leverera varje sekund är något annat.

Fru talman! Regeringen föreslår, på goda grunder, en ny elmarknadslag och en ny lag om elektriska ledningar. De två lagarna ersätter den nuvarande ellagen. Elmarknadslagen ska reglera elmarknadens funktion, medan lagen om elektriska ledningar ska samla bestämmelser om nätkoncession och just elektriska ledningar. Det är en tydligare uppdelning mellan marknaden för el och den fysiska infrastrukturen.

Den första stora förändringen, fru talman, är terminologin och systemansvaret – en teknisk men viktig förändring.

Svensk rätt anpassas nu bättre till EU-rätten. Begrepp som överföringssystem, distributionssystem, balansansvarig part och leverantör av balanstjänst förs in i lagstiftningen på ett tydligare sätt. Det gör regelverket mer begripligt för dem som verkar på marknaden. Det tydliggör också att nätföretag inte bara äger ledningar utan också har ett systemansvar. Den som driver elnät ska alltså inte bara förvalta koppar och stål utan också bidra till ett säkert, tillförlitligt och effektivt elsystem.

Vidare flyttas vissa uppgifter som fram till nu har legat på en systemansvarig myndighet till den som innehar överföringssystemet. I praktiken innebär det att ansvar och faktisk systemroll förs lite närmare varandra, vilket är rimligt. Ansvar ska ligga där kompetens och verktyg finns.

Fru talman! Den andra stora förändringen handlar om balansmarknaden.

Saken är ju den att ett elsystem behöver vara i balans i varje givet ögonblick – den el som tillförs systemet måste motsvara den el som tas ut, inklusive förluster. Om balansen rubbas påverkas frekvensen, och om frekvensen inte hålls stabil påverkas driftssäkerheten.

Därför handlar det statliga Affärsverket svenska kraftnät upp balanstjänster – till exempel balansenergi, alltså energi som används för att återställa balansen i systemet. Det hörs nästan på namnet. I EU kallas de aktörer som tillhandahåller sådana tjänster för leverantörer av balanstjänster, BSP. Det begreppet används inte i den nuvarande ellagen, men den nya elmarknadslagen använder det.

Dagens roll som balansansvarig delas upp i två nya roller: balansansvarig part, BRP, och leverantör av balanstjänster, BSP. Det är en ändring av terminologin men också en förändring på marknaden. Ändringen gör det tydligare vem som ansvarar för obalanser och vem som kan leverera tjänster till systemet. Den öppnar också upp för att fler aktörer på sikt ska kunna bidra: batterier, elbilsladdare, industrier, fastigheter och aggregatorer som samlar många små resurser till en större flexibilitetsresurs.

Införandet av denna fristående BSP-roll är försenat. Detta kommer säkert någon i oppositionen att nämna. Det beror bland annat på it-relaterade utmaningar. Just nu är det rimligt att förvänta sig att detta är fullt infört först 2028 eller 2029. Regeringen, oppositionen, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen är alla engagerade i frågan, så vi kommer tvivelsutan att återkomma till den i andra sammanhang.

Fru talman! Den tredje frågan gäller obalanskostnader.

Under senare tid har höga och volatila obalanskostnader varit ett verkligt problem för många aktörer. Svenska kraftnät har konstaterat att producenter och konsumenter, inte minst små vindkraftsproducenter, vid vissa tillfällen drabbats av mycket höga kostnader. Det leder såklart till att man vid vissa förhållanden stänger av produktion för att undvika ekonomisk risk.

Detta är inte helt tillfredsställande, och här pågår också ett arbete. Svenska kraftnät har infört en ny, mer digitaliserad marknadslösning, arbetar med justeringar för att minska plötsliga kostnadstoppar och har gjort den egna bedömningen att obalansprissättningen behöver uppdateras. En förändring av den prissättningen behöver dock godkännande från Energimarknadsinspektionen och kan träda i kraft först 2027.

Jag tycker att det är bra att myndigheterna har identifierat problemet, vidtagit åtgärder och bereder förändringar. Man önskar bara att det ska gå så fort som möjligt.

Fru talman! Den fjärde delen handlar om anvisade elavtal.

I dag ska ett nätföretag anvisa en elleverantör till en användare som saknar leveransavtal, och det låter ju tryggt och fint. Det är dock vanligt att den anvisade leverantören finns i samma koncern som driver nätföretaget. Detta är inte riktigt bra för konkurrensen. Dessutom är anvisade elavtal generellt sett betydligt dyrare än avtal som kunden själv aktivt väljer. Det systemet ska därför avskaffas.

I stället för anvisade elavtal inför vi nu en modell med leveransskyldig sistahandsleverantör. Den elleverantör som har störst marknadsandel inom ett lokalnätsområde ska vara skyldig att leverera el till elanvändare som omfattas av systemet. Kunden ska dessutom kunna välja fritt bland de avtal som sistahandsleverantören erbjuder.

Detta är delvis kopplat till EU-rätten. Medlemsstaterna ska ha system med sistahandsleverantörer för att säkra kontinuiteten i elförsörjningen, åtminstone för hushållskunder, och de ska också utses på ett transparent och ändamålsenligt sätt. Därför är en norsk modell inte möjlig i alla delar, då Norge står utanför unionen och dessutom har en förhållandevis dyr modell.

Fru talman! Den femte delen rör energidelning.

Nu införs nya regler som krävs för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. De nya reglerna möjliggör för en elanvändare att tillgodoräkna sig el som produceras på en annan fastighet än där den förbrukas. Det får man ändå kalla en betydande modernisering. Solceller på ett tak, batterier i en fastighet och elanvändning i en annan del av verksamheten kan nu i större utsträckning hanteras inom ett tydligt regelverk.

Det betyder förvisso inte att alla frågor om energigemenskaper är färdiga och klara, men det betyder att lagstiftningen rör sig i en tydlig riktning: från ett system där elanvändaren mest var en passiv mottagare – en sådan som jag – till ett system där fler kan producera, lagra, dela och styra sin elanvändning. Det är väl bra om den nyttan också kommer oss andra till del – så att de nyttorna sprids.

På tal om energigemenskaper kan också nämnas att det pågår ett arbete. Energimyndigheten och Energimarknadsinspektionen har tagit fram analyser, underlag och kunskapsstöd för att främja utvecklingen på området. Det är bakgrunden till att det inte finns skäl för nya tillkännagivanden just i dag.

Fru talman! Till sist några ord om vad det här betyder.

För familjer handlar det här om att elmarknaden ska bli mer begriplig, rättvis och mer konkurrensneutral. Man ska inte fastna i dyra anvisade avtal för att systemet är krångligt. Man ska kunna lita på att det finns en sistahandslösning om något går fel. Och på sikt ska mer flexibilitet kunna bidra till ett stabilare system.

För företagen handlar det om förutsägbarhet. Den som vill bygga en ny fabrik, installera batterier, elektrifiera transporter eller styra sin elanvändning behöver regler som är lätta att förstå. Ansvar och roller måste vara tydliga, och marknader behöver vara öppna för nya lösningar.

Fru talman! För Sverige handlar det om konkurrenskraft. Vi ska ha ett elsystem som klarar klimatomställningen, industrins behov och familjernas vardag. Elsystemet ska belöna ansvar, innovation och effektiv användning av resurser. Kort och gott: ett elsystem som är bättre anpassat till framtidens Sverige.

I detta anförande instämde Oliver Rosengren (M).