Herr talman! Det är svårt att veta om Tidöregeringen älskar kusten eller hatar kusten. Men det börjar bli tydligt att regeringens inriktning är att någon ska äga kusten och bygga på kusten. Ena veckan ryker strandskyddet; andra veckan ryker skyddet för våra kvarvarande obrutna kuststräckor.

Det är just det vi debatterar i dag, dessutom under en av de sista veckorna innan många av oss har tänkt ge oss ut och njuta av sommaren och kanske tillbringa några sommardagar vid just den kust som vi i dag så lättvindigt ska besluta om att slopa skyddet för. Och det görs bara för att få fram platser för nya kärnkraftverk. Det tycker Miljöpartiet är helt galet.

Låt mig börja med att säga att den här debatten inte främst handlar om kärnkraftens vara eller inte vara, även om det låter så i den här debatten. Den handlar om regeringens plan för var man är beredd att lägga dessa storskaliga industriverksamheter, alltså kärnkraftverken, och vad det kommer att kosta för våra mest värdefulla naturmiljöer – eller geografiska hinder, som Moderaterna kallar dem i dag.

Herr talman! Det lagförslag som ligger till grund för betänkandet är i flera delar extremt långtgående. Det innebär i praktiken att man river upp ett av de viktigaste skydden som finns i svensk miljölagstiftning: skyddet för den så kallade obrutna kusten.

De föreslagna ändringarna innebär att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund samt i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde och på Öland. Det gäller även på många fler platser än där det redan finns industrier och liknande anläggningar.

Det handlar alltså om den obrutna kusten och våra mest orörda kuststräckor, om de områden som under decennier har skyddats just därför att vi en gång i tiden drog lärdom av historien. Den kraftiga utbyggnaden av industrier, raffinaderier och kraftverk längs kusterna på 40- och 50-talen ledde till omfattande skador. På 70- och 80-talen växte insikten fram att vissa miljöer är så värdefulla att de helt enkelt måste undantas från storskalig exploatering. Vi vet i dag att utan ett starkt skydd kommer exploateringen att fortsätta. Just därför infördes skyddet för obruten kust. Och behovet av skydd för kusten är inte mindre i dag än det var då.

Logiken är densamma som när det gäller skyddet för våra nationalälvar. Ska Sverige behålla sin särart, sina naturvärden – det mest värdefulla vi har – behöver det finnas ett skydd. Annars kommer alla våra stora naturvärden förr eller senare att exploateras.

Nu tycker regeringen att det är dags att exploatera våra kvarvarande orörda kuststräckor. Regeringen föreslår att detta skydd ska tas bort, enbart för just kärnkraft. Regeringens kärnkraftvurmande trumfar tydligen allt. Det hörs också i Tidös debattinlägg. Man säger inget om kusten, utan det handlar bara om kärnkraften.

Herr talman! Det är viktigt att förstå omfattningen. Lagförslaget omfattar över 35 000 kvadratkilometer. Av de kvadratkilometerna utgör den obrutna kusten ungefär en fjärdedel. Miljöerna är unika, nationellt och internationellt. Och det är just i dessa som regeringen nu vill öppna upp för storskalig kärnkraftsexploatering.

Det väcker såklart en mycket stor oro, inte bara politiskt utan även bland myndigheter, kommuner och människor som lever och verkar i dessa områden. Det är en oro som bekräftas tydligt i remissvaren. Vi ser att mark- och miljödomstolar avstyrker förslaget. Och centrala myndigheter som Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Havs- och vattenmyndigheten avstyrker alla förslaget. Jag tycker att man ska se det som en tydlig varningssignal.

Regeringen hävdar samtidigt att lagändringen i sig inte har någon direkt påverkan på miljö och hälsa, eftersom varje projekt ändå ska prövas. Men det resonemanget håller såklart inte. Själva syftet med lagförslaget är ju att ta bort ett skydd. Om skyddet inte spelade någon roll skulle det inte behöva tas bort.

I själva verket innebär lagändringen en kraftig försvagning av skyddet för natur, kulturmiljö och friluftsliv i våra mest känsliga kustområden.

Vi talar om en stor förändring i miljöbalken. Samtidigt är konsekvenserna för miljö, hälsa och riksintressesystemet dåligt belyst i regeringens proposition, trots att andra statliga utredningar har pekat på att just dessa frågor kräver betydligt djupare analys om man ska röra skyddet. Detta är inte ett seriöst sätt att bedriva lagstiftning på.

Herr talman! Regeringsföreträdarna säger i dag att det är ett viktigt beslut. Men den här lagändringen är inte ens nödvändig. Om man, som regeringen, är ivrig att plöja ned miljardbelopp i ny kärnkraft går den att bygga i redan exploaterade områden, vilket vi har hört tidigare här i dag. Även kraftbolagen pekar i första hand på befintliga kärnkraftsområden, eftersom det är billigare och enklare att bygga där.

Miljöpartiet vill såklart se helt andra alternativ till ny kärnkraft, eftersom det förnybara kommer att ge oss energi både snabbare och billigare. Men regeringen är som förblindad.

Herr talman! Konsekvenserna av förslaget är tydliga. Förslaget riskerar att få oåterkalleliga effekter på unika naturmiljöer och strandlinjer, negativa konsekvenser för turism och lokalt näringsliv, försämrade förutsättningar för friluftslivet och försämrade livsmiljöer för de människor som bor där. Det handlar inte bara om naturvärden utan också om levande landsbygder och skärgårdssamhällen.

När vi diskuterar detta måste vi också lyfta blicken. Vi står mitt i en klimatkris där det behövs snabba lösningar samtidigt som naturkrisen också börjar bli uppenbar för fler. Kärnkraften löser inte våra utsläpp här och nu. Och beslut som det här riskerar att skapa långvariga konflikter och permanenta skador på våra naturmiljöer.

Ja, vi behöver mer energi. Samtidigt behöver vi ha stor respekt för naturens gränser och en varsam hantering av våra mark- och vattenresurser. Då behöver vi en politik som bygger på kunskap och försiktighet – motsatsen till vad vi ser hos regeringen i dag.

Miljöpartiets linje är tydlig: Skyddet för obruten kust ska ligga fast. Det är en såväl rimlig som ansvarsfull och framtidsinriktad hållning.

Herr talman! Regeringen väljer sin väg just nu. Man river upp skydd som byggts upp under decennier. Miljöpartiet står i stället fast vid principen att vissa miljöer är så värdefulla att de aldrig ska exploateras. Därför yrkar jag avslag på regeringens förslag och bifall till reservation 1.

I detta anförande instämde Emma Berginger.