Herr talman! Som någon tidigare talare nämnde är det lite svårt att benämna detta debatt, eftersom vi är helt överens. Det är precis som med det förra betänkande vi diskuterade.

Herr talman! Jag tycker att frågorna om det internationella regelverket reddes ut bra av föregående talare, Jacob Risberg från Miljöpartiet. Vi har en internationell världsordning, men ett antal stater följer inte den världsordningen och accepterar inte de principer som finns, vilket är det ena problemet. För att hantera det tar man en del parallella initiativ och upprättar mekanismer och annat. Det andra problemet är att Romstadgan med sin struktur inte riktigt reglerar beslut om att starta ett överfall eller ett krig, vilket Ryssland gjorde mot Ukraina.

I 1 569 dagar har det här kriget pågått, som Kerstin Lundgren nämnde i sitt anförande. Det är 1 569 dagar av övergrepp på den ukrainska befolkningen. Det är klart att Ryssland trodde att det här skulle gå på en vecka eller två. Man skulle bara rulla in i Kiev, och ukrainarna skulle stå och vifta med Ryska federationens flagga och se ryssarna som befriare. Det är givetvis en fatal felbedömning av historiskt monumentala mått. Nu har Ryssland grävt ned sig vid de här frontlinjerna. Krigsutvecklingen visar att Ukraina har knäckt koden för att kunna föra ett asymmetriskt krig mot den ryska invasionsarmén på ett väldigt framgångsrikt sätt. Det är en heroisk insats den ukrainska befolkningen gör.

Självklart måste de ansvariga ställas till svars för beslutet att starta kriget, för krigsutvecklingen och för alla brott som har begåtts. Tiotusentals ukrainska barn är kidnappade och hjärntvättas på ryskt territorium. Att ta ifrån någon dennes identitet är ett brott i sig. Alla har rätt till sin identitet, och det gäller självklart även ukrainare.

Herr talman! I Förenta nationerna har man fattat beslut om en särskild undersökningskommission för olika brott mot mänskliga rättigheter som Ryssland begår i Ukraina. Man har kommit med en rapport som handlar om vad Ryssland gör specifikt i staden Cherson. Den staden intogs av Ryssland tidigt i kriget. Sedan tog Ukraina tillbaka Cherson på hösten 2022. Rysslands styrkor är nu på andra sidan floden Dnepr.

Vad Ryssland gör är att skicka in drönare med kameror. De här drönarna försöker leta upp civila ukrainare. Det kan vara en person som är ute och går med hunden, en person som ska till bussen eller en person som cyklar på väg till affären. Sedan cirkulerar drönarna och jagar de här enskilda människorna, som förstås blir helt skräckslagna och försöker springa in och ta skydd från drönarna, som kan ha en handgranat eller någonting liknande på sig. Det är ganska små drönare – FPV-drönare. Ryssland har dödat hundratals ukrainare i Cherson på det här sättet.

Det man gör när man flyger med de här drönarna, jagar civila personer och sedan släpper ned sprängladdningar rakt över dem är givetvis terror. Det förstår vi alla att det är. Men det man också gör är att använda filmer av detta på Telegramkanaler och så vidare, på pro-Putin-konton i sociala medier, för att skryta och mobilisera. Man lägger på militära orkestermelodier och så vidare som bakgrundsljud till filmerna. Vad man gör är alltså att skryta om de ohyggliga brott mot civilbefolkningen som man begår.

Herr talman! Den oberoende undersökningskommission som FN tillsatte har slagit fast att detta är brott mot mänskligheten. Det finns en rad olika sådana här strukturer. Den tribunal vi nu fattar beslut om är en, och sedan finns det mycket annat. Det är oerhört viktigt att brotten Ryssland begår dokumenteras, även om Ukraina också begår brott i det här kriget. Självklart ska de dokumenteras, och ansvariga ska ställas till svars. Det vi gör nu är att mödosamt försöka baxa den här snöbollen framåt för att få strukturerna på plats, så att de ansvariga någon gång i framtiden faktiskt ska skaka galler för detta. De ska helt enkelt dömas för de brott de begått.

Herr talman! Jag är ordförande i Svenska Unescorådet. Vi ska inte glömma att även kulturarvsfrågorna är skyddade enligt folkrätten. I Haagkonventionen slog det nybildade FN på 1950-talet fast att alla stater har en skyldighet att skydda sitt kulturarv och inte får förstöra det. Romstadgan, som kom i slutet av 1990-talet, innebär att man även kan bli individuellt straffskyldig om man begår ett brott mot ett kulturarv. Det betyder att ett ryskt befäl – en general, en major eller vad det nu kan vara – som fattar beslut om att man särskilt ska attackera exempelvis ett ukrainskt kulturarv kan ställas till svars för detta. Nu har inte Ryssland undertecknat Romstadgan, men som folkrätten har utvecklats innebär den ett starkare skydd för kulturarv.

Herr talman! Det allra viktigaste att skydda i ett krig är givetvis människoliv. Men kulturarvet är så intimt sammantvinnat med ett lands historia och dess arv och har ett sådant värde för invånarnas identitet att det åtnjuter ett särskilt skydd i folkrätten som också måste upprätthållas.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)