Herr talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande om Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen för den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina. Även i detta ärende är ordet ”debatt” kanske lite missvisande.

Jag kan börja med att säga att Miljöpartiet ställer sig bakom utskottets förslag. Detta är ett avgörande steg för att säkerställa ansvar för det mest grundläggande brottet i internationell rätt, nämligen aggressionsbrottet.

Herr talman! I kärnan av det internationella rättssystemet finns ett enkelt men avgörande förbud: Stater får inte använda militärt våld mot andra stater. Detta slås fast i FN-stadgan, och det är en av hörnstenarna i den regelbaserade världsordningen.

Aggressionsbrottet är inte vilket brott som helst utan ett brott som möjliggör alla andra brott. Det är beslutet att starta ett krig som öppnar dörren för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och enorma humanitära katastrofer. Därför kallades det redan efter andra världskriget det yttersta internationella brottet.

Herr talman! Det är lätt att tro att denna typ av brott redan kan hanteras av Internationella brottmålsdomstolen, ICC, men så är det inte. ICC kan utreda och lagföra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord i Ukraina, men när det gäller själva beslutet att starta kriget – aggressionsbrottet – finns det ett avgörande problem: I det fallet saknar ICC jurisdiktion.

Detta beror på hur Romstadgan är utformad och vilka stater som omfattas av dess regler. Konsekvensen blir ett rättsligt tomrum där vi kan utreda vad som sker i kriget men inte själva det ursprungliga brottet att starta det. Det är just detta tomrum som den särskilda tribunalen är tänkt att fylla.

Den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina har ett tydligt uppdrag: att utreda, åtala och döma de personer på högsta nivå som bär ansvar för beslutet att inleda kriget. Det handlar alltså om ett ledarskapsbrott – ett brott begånget av dem som planerar, förbereder och genomför aggressionen. Tribunalen kompletterar ICC; den konkurrerar inte med ICC. ICC hanterar brotten i kriget, och tribunalen hanterar beslutet att starta kriget. Tillsammans skapar de en mer komplett rättskipning.

Detta är avgörande inte bara för Ukraina utan för hela det internationella systemet, för om vi inte kan hålla ledare ansvariga för att ha startat ett krig urholkas själva förbudet mot krig.

Herr talman! Den särskilda tribunalen, som etableras i samarbete med Europarådet, innebär en viktig utveckling i internationell rätt. Den riktar sig specifikt mot de högsta politiska och militära ledarna och syftar till att säkerställa att ingen står över lagen. Den är också ett svar på ett tydligt politiskt och juridiskt behov: När FN:s säkerhetsråd blockeras och när befintliga rättsliga mekanismer inte räcker till måste det internationella samfundet kunna agera ändå. Det är precis det behovet denna tribunal tillgodoser.

Herr talman! Låt mig också komma in på ett annat spår. Det som nu sker i Ukraina visar inte bara på behovet av att lagföra aggressionsbrottet utan också på ett större behov, nämligen behovet av att utveckla folkrätten i takt med vår tids utmaningar. En av dessa utmaningar är miljöförstörelsen i krig. Vi har sett förstörda ekosystem, förgiftade jordar och vatten, brända skogar och utsläpp i en skala som påverkar hela klimatet. Det här är inte bara bieffekter, utan det är systematiska konsekvenser av modern krigföring.

Begreppet ekocid, alltså omfattande, allvarlig och långvarig skada på naturen, blir här alltmer relevant. I dag är ekocid ännu inte fullt ut etablerat som ett kärnbrott i internationell straffrätt, men utvecklingen går i den riktningen – och Ukraina är ett tydligt exempel på varför. Forskning pekar på att ekocid kan omfatta massförstörelse av flora och fauna, förgiftning av luft och vatten och handlingar som orsakar ekologiska katastrofer.

Herr talman! Miljöpartiet menar att det här perspektivet måste integreras i det internationella ansvarsutkrävandet. När vi nu bygger nya rättsliga institutioner, som den här tribunalen, bör vi också lägga grunden för framtiden – en framtid där även den som förstör naturen i stor skala kan ställas till svars på samma nivå som för andra internationella brott.

Den särskilda tribunalen handlar inte bara om att döma i efterhand utan också om att förebygga. Det handlar om att tydliggöra att aggression får konsekvenser – att beslutsfattare kan hållas personligt ansvariga och att internationell rätt är något mer än ord. Detta är avgörande för att förhindra framtida krig. Som flera folkrättsliga analyser har pekat på är det just ansvarsutkrävandet för aggressionsbrottet som kan stärka förbudet mot våld och därmed bidra till varaktig fred.

Herr talman! Genom att ansluta sig till den utvidgade partiella överenskommelsen blir Sverige en del av finansieringen, styrningen och det politiska stödet för tribunalen. Det är ett sätt att omsätta våra värderingar i konkret handling. Vi har länge stått upp för internationell rätt, multilateralt samarbete och en regelbaserad världsordning, och nu är det dags att visa att vi menar allvar.

Herr talman! Betänkandet handlar i grunden om en enkel fråga: Ska det vara straffritt att starta ett olagligt krig? Svaret är lika tydligt som det för oss är självklart: nej. Den som fattar beslutet att inleda ett aggressionskrig måste kunna ställas till svars.

I en tid då krigets konsekvenser även slår hårt mot vår planet måste vi börja se miljöförstörelsen för vad den är: ett brott av internationell betydelse. Den särskilda tribunalen är ett viktigt steg för rättvisa, för Ukraina, för folkrätten och för framtiden.

Jag yrkar med eftertryck bifall till utskottets förslag.

(Applåder)