Herr talman! Tack, ledamoten Nordin, för frågan!

Frågan var om vi över huvud taget tycker att landsbygden är viktig. Det råder det ingen tvekan om att vi gör med tanke på att vi ser till att det finns en möjlighet att verka på landsbygden. Oavsett vilken bil du kör och oavsett vilken sjukvård du har rätt till vill vi se till att det fungerar i hela landet och inte bara i Stockholm. Vi vet visserligen att vården i Stockholm kanske inte riktigt fungerar som den ska, eftersom köerna där ökar, men i övriga landet har man tillgång till detta.

Om ledamoten läser direktiven ser han att det är just detta vi nu inför. Man är helt överens i regeringen om att man ska inhämta information om hur jämförbara länder reglerar utvinning i alunskiffer. Man ska analysera hur det kommunala inflytandet kan stärkas i ärenden om bearbetningskoncession avseende koncessionsmineral i alunskiffer, inklusive hur ett krav på godkännande från berörda kommuner – alltså ett kommunalt veto – för beviljande av en sådan koncession kan utformas. Man ska också analysera hur ett stärkt kommunalt inflytande över ärenden om bearbetningskoncession för utvinning i alunskiffer kan ges retroaktiv verkan och lämna nödvändiga författningsförslag.

Det är just det här som det handlar om när det gäller alunskiffer. Vi har varit uppe och lyssnat på medborgare gällande den oro som ändå finns, men det finns ju också en tilltro till vår egen miljöbalk och miljölagstiftning. Vad i den är det som ledamoten vill förändra, med tanke på att han inte verkar lita på att den svenska miljöprövningen är rigid nog?