Herr talman! Jag tänker inte byta spår, även om det har sagts väldigt mycket intressant i debatten så här långt som man skulle vilja tycka saker om. Det får jag säkert möjlighet att göra vid ett senare tillfälle.

Jag noterar att Magdalena Andersson undviker frågan om huruvida hon tänker släppa in Vänsterpartiet i regering eller inte. Hon delar inte ut några ministerposter på förhand, sa hon. Och det behöver hon inte göra, men jag förväntar mig ändå något slags besked före valet om ett parti som har den typ av böjelser som Vänsterpartiet har. Där frodas värderingar och strömningar som är antidemokratiska, som är antisemitiska och som hyllar terror och massakrer på oskyldiga civila människor.

Där blir Magdalena Andersson fortsatt svaret skyldig. Jag tycker att det är svagt ledarskap, herr talman. Det är svagt ledarskap att inte tydligare kunna ta avstånd från ett parti med den typen av strömningar. Jag tycker också att det är svagt ledarskap att skyffla över frågan på mig och Ulf Kristersson, som är statsminister. Det är inte det frågan gäller.

Det är allmänt känt att även Sverigedemokraterna har haft problem med mer eller mindre lämpliga personer och människor med extremistiska uppfattningar. Skillnaden mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är att vi under lång tid har haft ett systematiskt arbete för att bli av med de människorna, medan Vänsterpartiet har sett en chans att få fler röster genom att locka till sig dessa extremister. Det är den stora skillnaden.

Det är bara att titta på valfritt tåg sedan den 7 oktober där Vänsterpartiet deltar. Där kan vi se dessa Hamasaktivister och annat. Det är en gigantisk skillnad. Magdalena Andersson förblir svaret skyldig, herr talman.

(Applåder)

I detta anförande instämde Chris Dahlqvist, Rashid Farivar, Patrik Jönsson, Patrick Reslow och Martin Westmont (alla SD).