Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition om en ny lag för kommunal hamnverksamhet. Den nya lagen innebär att flera hamnar som i dag drivs utifrån självkostnadsprincipen och som en del av den kommunala förvaltningen inte får fortsätta att drivas så utan måste ombildas till ett kommunalt aktiebolag och drivas på affärsmässig grund.

Det är i praktiken en tvångsbolagisering som regeringen nu driver igenom. Det är en kraftig inskränkning av det kommunala självstyret.

Hamnverksamhet är inte vilken verksamhet som helst. Det är samhällsviktig verksamhet och också en del av den samhällskritiska infrastrukturen. Med bolagisering införs som sagt avkastningskrav och krav på lönsamhet, men en hamn behöver inte vara lönsam och generera stora överskott för att vara strategiskt viktig.

Upphandlingsmyndigheten har ett längre resonemang om det här i sitt remissvar. Man konstaterar att offentligt finansierad infrastruktur, som de här hamnarna är, är just offentligt finansierad för att marknaden saknar incitament att finansiera och driva den.

Man konstaterar också att det är väldigt ovanligt att en mindre, allmän hamn i Sverige är lönsam. Det betyder alltså att lönsamhet inte kan ses som ett mått på hur viktig den här verksamheten är. Samhällsviktig verksamhet motiveras inte av lönsamhet, utan den motiveras av samhällsnytta. Det är en jätteviktig princip som vi inte får tappa bort i det här, en princip som riskeras med det här lagförslaget.

Fru talman! Genom att bolagisera de här hamnarna kan man också göra det mindre lönsamt för kommunen. Det handlar om att man bygger upp en struktur som i sig är fördyrande.

Skellefteå hamn beskriver det här väl i sitt remissvar. Det som kommer att hända efter att kommunen har bolagiserat sin hamn är att kommunen ska teckna ett arrendeavtal med det kommunala bolaget. Det arrendet måste vara marknadsmässigt, vilket för Skellefteås del kommer att innebära att det kommunala bolaget kommer att stå med betydligt högre kostnader för hamnen än de driftskostnader som hamnen har i dag, när den drivs i förvaltningsform. Det blir alltså högre kostnader som sedan måste hanteras genom ökade avgifter på sjöfarten och försämrad konkurrenskraft för ett viktigt trafikslag.

Bolagiseringen riskerar alltså att göra det dyrare för kommunerna och mindre fördelaktigt för sjöfarten. I sin förlängning kan det leda till att hamnar måste läggas ned. Trafikanalys, som är en expertmyndighet på området, konstaterar i sitt remissvar att hamnar kan behöva stängas och att det får påverkan på den lokala logistiken. Upphandlingsmyndigheten konstaterar precis samma sak – att systemkritisk infrastruktur kan behöva läggas ned. Det är en stor, allvarlig och helt oacceptabel risk med det här lagförslaget.

Herr talman! Vänsterpartiet säger därför nej till den här propositionen och yrkar avslag på förslaget.

Vad gäller regeringens motivering att den här lagen behövs för att svensk hamnverksamhet ska vara förenlig med EU:s statsstödsregler är vi inte alls lika övertygade som regeringen. Vi vill i stället utreda hur svensk hamnverksamhet kan vara förenlig med EU:s statsstödsregler utan ett bolagiseringstvång. Det tror vi, i enlighet med flera remissinstanser, är fullt möjligt. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nummer 2, där vi föreslår en sådan utredning.