Fru talman! Sverige är en sjöfartsnation. Nio av tio varor som exporteras från eller importeras till Sverige går via våra hamnar. Hamnarna är inte bara en del av transportsystemet. De är en del av vår försörjningsberedskap, vårt totalförsvar och vår ekonomi. Därför är det märkligt att regeringen och Sverigedemokraterna väljer att behandla hamnarna som en fråga om organisationsformer och bolagsstruktur.

För oss socialdemokrater är hamnarna något betydligt större än så. De är strategisk infrastruktur som ska fungera i fred, i kris och i krig. De ska kunna ta emot energi, livsmedel, råvaror och militär utrustning. De ska bidra till jobb, tillväxt och försörjning i hela landet. Men detta perspektiv är märkligt frånvarande i regeringens proposition.

Fru talman! Regeringen säger att det handlar om EU:s statsstödsregler. Men det är inte hela sanningen. Europeiska kommissionen har ifrågasatt att vissa kommunala hamnar som drivs i förvaltningsform kan ha skattemässiga fördelar jämfört med andra aktörer. Det är en sak. Frågan är hur Sverige ska hantera detta. Där blir regeringens argumentation betydligt svagare.

Flera remissinstanser har pekat på att det finns andra sätt att uppfylla EU:s krav än att införa ett generellt bolagiseringstvång. Om verksamheten särredovisas, drivs på marknadsmässiga villkor och följer konkurrensreglerna kan samma syfte uppnås utan att staten tvingar fram en viss organisationsform. Men de alternativen har regeringen inte valt att gå vidare med. I stället väljer man den mest långtgående lösningen direkt och använder EU som argument för att införa nya regler, nya processer och nya administrativa krav. Det är inte särskilt övertygande.

Fru talman! Det finns också en tydlig motsägelse här. Moderaterna talar ständigt om regelförenkling, även om de nu lyser med sin frånvaro i kammaren, och Sverigedemokraterna säger att det ska bli enklare att bedriva verksamhet i Sverige. Men vad gör de nu? De inför nya organisationskrav, kräver bolagisering, bygger på ytterligare administration och skapar mer byråkrati. Det är svårt att se hur detta gör det enklare för någon. När regeringen möter företag är budskapet färre regler, men när regeringen möter hamnar är budskapet fler regler. Den ekvationen går inte riktigt ihop.

Fru talman! Jag tycker också att Moderaterna och Sverigedemokraterna har ett problem när det gäller beredskapen. Å ena sidan talar de varje dag om totalförsvar, säkerhet och nationell motståndskraft. Å andra sidan väljer de att köra vidare med ett lagförslag som flera remissinstanser och även Lagrådet har haft invändningar mot när det gäller konsekvenserna för säkerhet och beredskap. Regeringen säger att konsekvenserna blir små. Men sanningen är att man inte vet det. Man medger själv att konsekvenserna är osäkra. Ändå väljer man att gå vidare. Det är ett märkligt sätt att hantera samhällsviktig infrastruktur. När man bygger upp totalförsvaret borde försiktighetsprincipen gälla. Då borde man analysera en gång till när så många varnar för att viktiga perspektiv inte är tillräckligt belysta.

Fru talman! Det som kanske bekymrar mig mest är synen på de mindre och regionalt viktiga hamnarna. Sveriges styrka är inte att vi har några få stora hamnar. Sveriges styrka är att vi har hamnkapacitet spridd över landet.

Det skapar redundans och robusthet, och det

gör transportsystemet mindre sårbart. Om vi får störningar, sabotage eller ytterst ett militärt angrepp kommer vi att vara glada för varje fungerande hamn vi har kvar. Därför borde lagstiftningen utformas med utgångspunkt i hur vi stärker hamnsystemet, inte hur vi standardiserar organisationsformer.

Fru talman! Skillnaden mellan oss och regeringsunderlaget är tydlig. Moderaterna och Sverigedemokraterna ser detta främst som en statsstödsfråga. Vi socialdemokrater ser hamnarna som en strategisk resurs för Sverige. Vi ser hamnar som noder för handel, industri, jobb, försörjning och totalförsvar. Därför tycker vi att lagstiftningen måste ta sin utgångspunkt i hamnarnas samhällsnytta, inte i en byråkratisk diskussion om organisationsformer.

Sverige behöver hamnar som fungerar i hela landet, i fred, i kris och i krig. Det här lagförslaget svarar inte upp mot den ambitionen. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)