Fru talman! Det räcker med att blicka ut över världen för att snabbt inse vilken betydelse sjöfarten har för den globala ekonomin och för den internationella handeln. Störningar i sjöfarten, likt dem vi nu upplever i Hormuzsundet, riskerar snabbt att fortplanta sig vidare i ekonomin, med risk för brist på komponenter och risk för ökad inflation och stigande kostnader för vanliga hushåll.

Zoomar vi in på Sverige ser vi precis denna bild. Sjöfarten bär vår export. Den säkrar vår import. Mer än 90 procent av vår utrikeshandel transporteras sjövägen. Till detta bör man lägga dess betydelse för vår beredskap.

Därför är det viktigt att Sverige har konkurrenskraftiga villkor för rederinäringen. Vi ska alltså inte bara behålla det vi har, utan vi ska också utveckla den svenska handelsflottan. Enkelt uttryckt handlar det om att öka inflaggningen: fler svenskflaggade fartyg.

Här har vi gjort en resa som land. För ett antal år sedan såg vi en illavarslande utveckling. Trots en ökning av handelsflottan internationellt sett minskade den i Sverige till sådana nivåer att näringen faktiskt riskerades. Ökad inflaggning är viktigt av flera skäl, bland annat för att fler svenska fartyg gynnar hela det maritima ekosystemet med rederier, hamnar, utbildningar med mera. Ökad inflaggning kan också bli en murbräcka för högre krav på miljöhänsyn och bättre arbetsvillkor.

Men givet säkerhetsläget är det viktigaste av allt att svenskflaggade fartyg seglar under svensk lag och vid behov kan tas i statlig tjänst i händelse av kriser eller ytterst krig. Ökad inflaggning stärker vår beredskap.

Det system för tonnagebeskattning som Socialdemokraterna i regeringsställning införde var ett viktigt steg mot att förbättra villkoren för den svenska sjöfartsnäringen.

Tonnagebeskattning – det är helt okej att inte vara bekant med begreppet – är alltså ett frivilligt schablonbaserat skattesystem för rederier. I stället för att beskatta rederiets faktiska vinst baseras skatten på fartygens storlek. För rederier kan det här bli ett sätt att jämna ut skatten över tid.

Tanken med systemet var att stärka sjöfartsnäringens konkurrenskraft, öka andelen svenskflaggade fartyg och säkra kompetens och arbetstillfällen i Sverige. I den proposition som vi nu behandlar bygger vi vidare på just de ambitionerna. För det har ju hänt en del sedan tidigare, och det behövs justeringar i tonnagebeskattningen. Regelverken behöver anpassas för att bättre stämma överens med den utveckling vi har sett, inte minst inom Europeiska unionen.

Vi socialdemokrater ser positivt på att systemet nu moderniseras och uppdateras. Det är viktigt att Sverige inte avviker från den praxis som gäller i andra medlemsländer. Vi behöver tvärtom ligga i framkant.

För det första utvidgas med det här förslaget tonnagebeskattningen till att omfatta fler delar av specialsjöfarten. Det handlar bland annat om bunkring av bränsle, kabel- och rörläggning, offshoreverksamhet, miljöräddning samt konstruktion, reparation, service och demontering av vindkraftverk. Apropå tidigare nämnda beredskapsperspektiv finns det ett nationellt intresse av att ha kompetens och rådighet över den typ av förmågor som jag nyss nämnde.

För det andra ändras kraven på vad som räknas som ett kvalificerat fartyg. Att gå från krav på internationell fart till krav på internationell konkurrens är en modernisering som bättre speglar hur sjöfartsmarknaden faktiskt fungerar i dag.

För det tredje utökas möjligheten att inom ramen för tonnagebeskattad verksamhet hyra ut kvalificerade fartyg utan besättning, så kallad bareboat, från 20 till 50 procent av det totala antalet fartyg som ingår i den kvalificerade rederiverksamheten. Det här ökar flexibiliteten, men vi socialdemokrater menar att man bör gå längre. Vi menar att man bör gå hela vägen. Möjligheten till koncernintern uthyrning bör bli obegränsad. Det gör det möjligt att bättre hantera konjunktursvängningar, utnyttja flottan mer effektivt och ytterligare stärka incitamenten för ökad inflaggning.

I andra EU-länder är det möjligt med obegränsad uthyrning. EU-kommissionens beslutspraxis visar att det ryms inom regelverket för statligt stöd. Att Sverige inte utnyttjar det här utrymmet fullt ut innebär i praktiken att svenska rederier riskerar att ha sämre villkor än konkurrenter i andra länder.

Regeringen konstaterar själv i propositionen att frågan är relevant och att man har tittat på den. Man väljer ändå att inte gå vidare med den med hänsyn till att man kräver ytterligare analyser. Vi menar, fru talman, att det jobbet behöver börja direkt. Det finns en bred samsyn här i kammaren om att Sverige behöver en stark sjöfartsnäring. Det handlar om jobb och tillväxt men också om vår försörjningsberedskap och säkerhet.

Den här propositionen tar viktiga steg framåt, men för att fullt ut ta tillvara potentialen och för att säkerställa att svenska rederier inte halkar efter krävs det ytterligare åtgärder. Därför ställer vi oss bakom propositionens inriktning men föreslår att regeringen återkommer i frågan om koncernintern uthyrning. Med det yrkar jag bifall till reservationen.

(Applåder)

(forts. § 18)