Fru talman! Tack för att jag får vara med i den här debatten! Det är första gången jag deltar i en debatt för konstitutionsutskottets räkning – det är hedrande. Av respekt för konstitutionsutskottets övriga arbete håller jag mig till den reservation som Centerpartiet har och som tillhör mitt ansvarsområde, nämligen jämställdhet.

Men, som sagt, i dag debatterar vi kommittéberättelsen, en redogörelse för regeringens utredningsväsen. Det låter som en teknisk och tråkig administrativ fråga och kanske som en detalj, men det är det inte, som så många före mig har sagt. Det här betänkandet handlar om en av grunderna för vår lagstiftningsprocess. Det handlar om kvaliteten på de underlag som vi har här i kammaren och ska fatta beslut utifrån.

Även här har vi en svensk modell med oberoende kommittéer som tillsammans med grundliga remissförfaranden är en av demokratins främsta styrkor. Lagförslag blir därmed allsidigt belysta, och konsekvenser analyseras. Vi bygger ett samhälle på kunskap och inte enbart på politiskt tyckande.

Fru talman! Just därför är det oroande att se den utveckling som pågår i övrigt och som detta betänkande och tidigare granskningar faktiskt lyfter. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som till att säga att det sker en försvagning av utredningsväsendet. Det är allvarligt och sker parallellt med det som vi vet pågår generellt: att den här regeringen mer och mer struntar i Lagrådets synpunkter. Jag tycker inte att det räcker att säga att arbete pågår när bristerna är så uppenbara, särskilt när det gäller jämställdhetsanalyser.

Vi upplever i dag otvetydigt en backlash för jämställdheten – en tyst nedmontering av de verktyg vi har för att säkerställa att beslut inte slår snett och cementerar gamla orättvisor. I vår motion, som utskottet nu föreslår riksdagen att avslå, pekar vi på ett grundläggande problem. Det är alltför vanligt att en utredning konstaterar att en reform kommer att få ett ojämställt utfall men att regeringen ändå väljer att gå vidare med förslaget. Det har inte skett bara under den här regeringen – det ska sägas. Så skedde med flera av reformerna under pandemin. Detta är alltså en kritik som alla partier behöver ta till sig, inklusive mitt eget. Jämställdhetsanalysen blir då bara en pappersprodukt, en administrativ övning utan verklig betydelse.

Detta har utretts av bland annat SKO, Sveriges kvinnoorganisationer, som tydligt pekar på det jag sa: Trots att man vet att det får en negativ effekt för jämställdheten går man ändå vidare.

Fru talman! Jämställdhetsintegrering är det verktyg som många regeringar har använt sig av för att inte missa att ta med jämställdhetsperspektivet i allt arbete. Vad får olika beslut för konsekvenser för jämställdheten? Det handlar om att förstå att ett till synes neutralt förslag om pensioner, skatter eller arbetsmarknadsåtgärder kan få helt olika konsekvenser för kvinnor och för män. Det handlar om att synliggöra människan bakom siffrorna i en budget, till exempel.

Därför är det både sorgligt och ovärdigt att den här regeringen har strukit kraven på texter om jämställdhetsintegrering i regleringsbreven för över 40 myndigheter. När vi frågar varför får vi till svar att arbetet utvärderas, att man ska återkomma och att det ändå går att ha dialog med myndigheterna om jämställdhetsfrågor. Så skulle kunna vara fallet, men jag tror inte att svaret skulle vara detsamma om det skulle handla om att ta bort skrivningarna om att bekämpa gängkriminaliteten i Polismyndighetens regleringsbrev.

Att man nu avfärdar förslag om att säkerställa att arbetet med utredningsväsendet ska jämställdhetssäkras från start med svaret att arbetet pågår är en tydlig signal om att jämställdhet faktiskt har flyttats från kärnverksamhet till periferin. Det är inte längre en självklar del av varje beslut.

Vi vet i dag att kvinnor förlorar miljoner i livsinkomst på grund av ett ojämställt uttag av föräldraförsäkringen, bland annat. Vi vet att kvinnor dominerar i yrken med högre sjukskrivningstal och lägre löner. Vi vet att endast en bråkdel av riskkapitalet går till företag som drivs av kvinnor. Vi kan inte acceptera den här utvecklingen.

Därför menar vi att kravet på jämställdhetsanalyser måste höjas i statliga utredningar och beslutsunderlag. Om en utredning visar att ett förslag riskerar att öka den ekonomiska ojämlikheten måste regeringen antingen presentera ett omarbetat, bättre förslag eller tydligt och ärligt motivera inför riksdagen varför man väljer att gå fram med en politik som gör Sverige mindre jämställt. Ansvaret måste synliggöras.

Fru talman! God lagstiftning kräver ett gott underlag. När vi tummar på kvaliteten i analyserna tummar vi på kvaliteten i våra beslut, och vi tummar på jämställdheten. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nummer 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)