Fru talman! Till att börja med yrkar jag bifall till reservation 1.

Detta betänkande innehåller en redovisning av de kommittéer som regeringen har tillsatt och som har i uppgift att utreda en eller flera frågor. I sammanställningen redovisas antalet utredningar och statistik över könsfördelningen i respektive grupp inom kommittéväsendet.

Trots att vi har en reservation ger detta riksdagen värdefull information om kommittéernas sammansättning och verksamhet. Vi i utskottet noterar att det på det stora hela råder en förhållandevis jämn könsfördelning i de flesta kategorier.

Men när man tittar på statistiken över tid kan man också se att män historiskt har varit överrepresenterade som ordförande i kommittéer och underrepresenterade som sekreterare. Över tid har dock dessa könsskillnader jämnats ut, men de senaste åren har män på nytt ansetts vara underrepresenterade, enligt diskrimineringslagens kriterier, när det gäller att vara sekreterare.

Fru talman! Vårt svenska kommittéväsen är något att vara stolt över. Det är en central del av den demokratiska beslutsprocessen. Personligen är jag stolt över att vi under lång tid har valt att sörja för att den lagstiftning vi fattar beslut om här inne ska hålla hög kvalitet och vara allsidigt belyst av såväl Lagrådet som andra remissinstanser, exempelvis myndigheter, domstolar och andra organisationer. Det ger oss beslutsfattare och lagstiftare bättre underlag, högre kvalitet och en större förankring i samhället innan lagändringarna sker.

Men, fru talman, jag ska erkänna att jag är lite orolig. Nyligen publicerade SNS Demokratiråd en rapport som visar att denna regering får dubbelt så mycket allvarlig kritik som tidigare regeringar från Lagrådet och att man i högre grad ignorerar Lagrådet. Jag noterar även att vissa lagförslag från denna regering får väldigt svidande kritik från andra remissinstanser, som man inte alls hörsammar. Detta är beklagligt och oroande.

Fru talman! Kommitté- och utredningsväsendet, vars underlag alltså ligger till grund för de beslut vi fattar här inne, är ett viktigt sätt att kunna påverka lagstiftning och den politiska makten. Innan större reformer genomförs görs som sagt oftast en statlig utredning, varvid experter från olika områden, exempelvis civilsamhälle och forskare, tillfrågas. Utredningarnas beskrivning av verkligheten, med dess problem och styrkor, ligger sedan som sagt till grund för de politiska lösningar som kan bli verklighet. Innan regeringen lägger fram sitt förslag har man bett ett stort antal instanser inkomma med synpunkter under en remissrunda.

I båda dessa skeenden är det viktigt att ungas perspektiv kommer med. Men av LSU:s egen medlemsundersökning framgick det att remissinbjudningarna minskade med 30 procent under föregående mandatperiod. Under den här mandatperioden har såväl utredningstiden som remisstiden generellt sett blivit kortare, vilket försvårar ännu mer för civilsamhället att hinna påverka.

Vi i Vänsterpartiet menar att det är viktigt att representanter för unga kan delta i den demokratiska processen och i högre grad bjuds in att sitta med i referensgrupper och sakråd och också får svara på remisser. Därför vill vi se en uppdatering av den kommittéförordning som finns för att statliga offentliga utredningar som rör barn och unga aktivt ska inhämta deras erfarenheter och åsikter. Detta är något som vi anser att regeringen bör göra: utöka remisslistorna och inkludera barn och unga i konsekvensanalyserna.