Herr ålderspresident! I ett demokratiskt samhälle har det en avgörande betydelse att den för riksdagen nödvändiga parlamentariska processen fungerar och kan upprätthållas. Riksdagens arbetsformer bygger på respekt och förtroende för innebörden i uppdraget att vara folkvald. Att vara folkvald innebär att man har ett förtroendeuppdrag från folket och ska arbeta för dess bästa inom det politiska systemet.

I regeringsformens första paragraf slås fast att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det svenska folkstyret bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Detta förverkligas inte minst genom ett representativt och parlamentariskt statsskick.

För att lagstiftningsprocesser, beredningar och den fria åsiktsbildningen ska fungera i praktiken är riksdagens arbetsformer avgörande.

För att en ledamot ska kunna bedriva sitt uppdrag på bästa sätt är det viktigt att det finns ett fungerande stöd i riksdagsarbetet.

Det behövs ett indirekt stöd till ledamotskapet, det vill säga ett stöd som tar sikte på administrativa, ekonomiska och praktiska villkor. Det är ett stöd som gör att ledamoten kan verka under rimliga villkor och få sin vardag att fungera. Man behöver också förstå att behovet av stöd kan vara olika bland alla 349 ledamöter.

Var och en som folkvald har också en uppgift att ta uppdraget på största allvar och sköta sina åtaganden på bästa möjliga sätt. Arbetsformerna ska i sin tur vara tydliga och kunna förstås och följas av varenda medborgare.

Herr ålderspresident! Utskottet, och vi socialdemokrater, ställer sig i huvudsak bakom riksdagsstyrelsens överväganden och förslag i betänkandet. Men mot bakgrund av bland annat Lagrådets synpunkter på vissa av lagförslagen har utskottet lagt fram ändrade förslag.

Några av de saker som föreslås i betänkandet är ändringar av riksdagsordningen. Det gäller val av talman och vice talmän, förändrad registrering av ledamöternas åtaganden och ekonomiska intressen, justerade arvoden för uppdrag inom riksdagen, en höjning och årlig uppräkning av stödet till partigruppernas kanslier samt tilldelning av övernattningsbostad till talmannen.

Här noterar utskottet att talmansuppdraget skiljer sig i vissa delar från uppdraget som riksdagsledamot, exempelvis i fråga om krav på närvaro i Stockholm, representation och säkerhet. Mot den bakgrunden anser utskottet att omständigheterna kring talmannens bostad kan behöva övervägas i ett lämpligt sammanhang.

Herr ålderspresident! Vi kan konstatera att förutsättningarna för riksdagens arbete och ledamotskapet har förändrats under de senaste valperioderna. Aktiviteten och komplexiteten i riksdagsarbetet har ökat, och det har skett förändringar i omvärlden och i synnerhet i säkerhetsläget. Skyddet mot hot och våld för riksdagens ledamöter måste stärkas, och förebyggande trygghets- och säkerhetshöjande åtgärder måste prioriteras.

Därför föreslås att frågor om stärkt skydd för riksdagens ledamöter och den parlamentariska processen, säkerheten här i kammaren samt ett antal närliggande frågor ses över, lämpligen av en parlamentarisk utredning under regeringen.

Säkerheten i riksdagen behöver dock öka i närtid, och i betänkandet föreslås åtgärder kring åhörare som stör ordningen och förutsättningarna för att fortsätta ett sammanträde utan att åhörare tillåts närvara på läktaren. Det är talmannen i plenisalen alternativt ordföranden som får utvisa de åhörare som under ett sammanträde uppträder störande, och beslutet ska gälla för resten av sammanträdet om man så beslutar.

I det här sammanhanget vill jag lyfta fram värdet av att journalister tillåts närvara även om ordningsstörningen har medfört att åhörare utvisats eller rent av hindrats från att alls närvara under resten av ett sammanträde. Genom journalisters närvaro begränsas de negativa konsekvenserna av den inskränkning av offentligheten som en sådan åtgärd innebär.

I betänkandet föreslås också ändringar gällande säkerhetskontroll i riksdagens lokaler för de besökare som avser att besöka sammanträden i plenisalen eller offentliga sammanträden i utskott eller i EU-nämnden. Andra besökare tas om hand av en behörig besöksmottagare när de rör sig i riksdagens lokaler. I det sammanhanget vill jag betona vikten av ett öppet parlament och att utgångspunkten bör vara att inbjudna besökare normalt sett inte ska vara föremål för utökad säkerhetskontroll.

Det är många förändringar som är på gång, och jag vill avsluta anförandet med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet Den parlamentariska processen med ledamoten i fokus.

(Applåder)

I detta anförande instämde Peter Hedberg och Jennie Nilsson (båda S).