Herr ålderspresident! Ärendet vi nu debatterar är utrikesutskottets betänkande UU23 Avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kirgizistan, å andra sidan.

Herr ålderspresident! Det finns många likheter mellan Kirgizistan och Uzbekistan men också stora skiljaktigheter, precis som det gör mellan de nordiska länderna. Varje land är unikt. Likheterna är att Kirgizistan har varit en del av Sovjet, att Kirgizistan blev självständigt 1991 när Sovjet föll samman men också att det är ett land med demokratiskt underskott och bristande respekt för mänskliga rättigheter och civilsamhället. Det är ett land som fortfarande är medlem i flera ryssbaserade organisationer, precis de som jag nämnde i mitt tidigare anförande. Och det är ett land där Kina bygger sin Silk Road eller Belt and Road – vilket man vill använda.

Men det är också ett land där det, precis som i Uzbekistan, finns framtidstro. Det är ett land där människorna, medborgarna, vill ha ekonomisk utveckling, demokrati och ett fungerande civilsamhälle. Det är också något jag har fått höra under alla år jag har besökt Kirgizistan.

Jag tror därför mycket på det avtal som vi nu debatterar. Jag tror att det kommer att bidra till ökad säkerhet och ökad trygghet men också till ekonomisk tillväxt och större respekt för mänskliga rättigheter.

Kirgizistan är det land i Centralasien som har kommit längst när det gäller demokrati. Det är ett land som har haft och till viss del fortfarande har stora problem med terrorism. Om jag minns rätt fanns det runt tidigt 2000-tal inte ett fungerande parlament eller en fungerande regering. Men en dam, Roza Otunbayeva, trädde fram och tog på sig rollen som president. Hon gjorde något så ovanligt men viktigt som att se till att det blev ett val, och hon steg av när det fanns en vinnare. Det har därefter varit flera val där valresultatet har respekterats. Det är inte alltid det sker, men i Kirgizistan har valresultatet respekterats. Det har blivit skifte av majoritet.

Det kan tyckas vara en liten fråga, och det kan tyckas vara självklart. Men det är det inte. Det är absolut inte självklart, herr ålderspresident.

Jag tror därför att ett fördjupat handelsavtal kan leda till ett väldigt bra resultat, speciellt eftersom det finns en vilja på alla nivåer i samhället att utveckla de internationella kontakterna och relationerna med väst. I Kirgizistan har jag nämligen hört exakt samma argument som i Uzbekistan och i övriga centralasiatiska länder: Vi behöver handel och samarbete med EU, med väst. Varför vänder ni oss ryggen?

Jag ser att det här avtalet är välkommet. Det är även välkommet från EU, eftersom det kan ge oss möjlighet att utveckla vår handel, få tillgång till tillväxt och även påverka en del av världen där vi inte är aktiva sedan tidigare.

Om EU kan få större inflytande ser jag också möjligheter att begränsa en kinesisk framfart. Det är något som vi sällan diskuterar här i kammaren, men jag ser den frågan som viktig. Jag ser det som centralt att vi aktivt arbetar med alla instrument som finns.

Jag ser det också som viktigt att det är just ett avtal, att det inte handlar om ett medlemskap. Det är viktigt att göra distinktionen mellan ett medlemskap och ett avtal om samarbete och handel.

Herr ålderspresident! I mitt förra anförande glömde jag att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Därför hoppas jag att det accepteras att jag självklart yrkar bifall till förslagen i både detta betänkande, UU23, och betänkande UU22. Jag ber om ursäkt. Jag var så ivrig att få lov att debattera om två centralasiatiska länder att det föll bort.

Låt mig nämna en annan fråga, som Miljöpartiet ofta debatterar: miljö. Centralasiatiska länder som både Uzbekistan och Kirgizistan lider av omfattande vattenbrist, omfattande erosion och svårigheter för jordbruket att utvecklas. Genom detta avtal finns det möjligheter att jobba för att vattentillgången ska kunna bli bättre genom annan användning och genom utveckling.

Det finns också möjligheter att stoppa erosionen, som är ett omfattande problem. Jag vet att det är ett problem som EU och FN arbetar med. Det gör också en organisation som vi inte är bekanta med här i Sverige men som finns i många muslimska länder: Aga Khan Foundation.

Detta visar hur många olika aktörer som är involverade när det gäller utveckling och säkerhet i Centralasien. Det är dags att också EU tar större plats och inte bara har ett missionskontor.