Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Cederfelt, för frågan!

Jag tror dock att ledamoten kanske inte riktigt lyssnade på mitt anförande, för jag var väldigt tydlig med att Miljöpartiet gärna ser ett samarbete med Uzbekistan och övriga länder i Centralasien just för att bli av med beroendet av Ryssland och Kina. Det poängterade jag. Problemet är att vi ingår ett samarbete där mänskliga rättigheter, civilsamhälle, demokrati och så vidare nämns men där det inte finns några ska-krav.

Det här är visserligen inte ett renodlat handelsavtal utan ett samarbetsavtal, men om vi jämför det med det avtal som EU ingick med Nya Zeeland för ett par år sedan ser vi att det finns avsevärda skillnader. I avtalet med Nya Zeeland var det nämligen väldigt mycket ska-krav, inte bör-krav, vilket innebär att avtalet inte gäller om man inte lever upp till kraven.

Det jag saknar är mätbara förbättringar. Det finns inga krav på mätbara förbättringar när det kommer till fria medier, opposition och ett bättre civilsamhälle. Det finns inte heller något krav på att civilsamhället ska ges en garanterad roll i detta. Det är det jag saknar. Allting nämns, men det ställs inga krav. Hur kan vi förvänta oss att det blir en förbättring bara genom vårt samarbete om vi inte samtidigt ställer krav på att landet måste bli bättre – och på att vi måste kunna mäta att landet blir bättre? Den möjligheten finns inte i det här avtalet i dag.