Herr ålderspresident! Jag tackar Jacob Risberg för frågorna. Jag skulle vilja säga precis det jag sa i mitt anförande: Det finns sedan många år tillbaka en EU-mission som jobbar med mänskliga rättigheter, och det finns en OSSE-mission som jobbar med detsamma. Det finns också ett FN-kontor som jobbar med dessa frågor.

I Uzbekistan finns det en vilja till utveckling. Detta visades inte minst genom den valobservation som OSSE genomförde 2019. Jag var själv på plats, och jag måste säga att det var som att stiga tillbaka ett antal år, men den vilja som fanns till utveckling kommer jag alltid att bära med mig.

År 2021 var det dags för presidentval. Jag var på plats då också och kunde konstatera att det även i det sammanhanget skedde en utveckling, även om den var långsammare än vad vi hade hoppats på inom OSSE. År 2024 var det val igen. Jag var inte på plats då, men jag har läst utlåtandet, och även där talas det om en utveckling – men en mycket långsam sådan.

Jag hoppas att det avtal som EU nu förhoppningsvis ser till att få på plats kan bidra till utveckling, för det man ofta har anfört från Uzbekistan – oavsett om det är från högsta politiska nivå eller från de lokala handlarna – handlar om varför vi har vänt dem ryggen. De undrar varför de ska vara hänvisade enbart till sina totalitära grannar. De säger: Vi vill samarbeta, och vi vill handla med EU.

Förhoppningsvis kan det faktiskt bli en ändring!