Herr ålderspresident! Jag vill börja med att säga att jag är riktigt glad över att få möjlighet att debattera ett ärende som handlar om handelsavtal tecknade via EU, för det är inte ofta vi debatterar dessa avtal i Sveriges riksdag. Jag är en stor vän av Centralasien, och jag tycker därför det är viktigt att vi för en gångs skull debatterar inte bara avtalet utan också centralasiatiska länder och att de kommer upp på dagordningen här i Sveriges riksdag.

Ärendet vi debatterar, utrikesutskottets betänkande UU22 Avtal om fördjupat partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, handlar precis som rubriken säger om ett samarbete mellan EU och dess medlemsstater samt Republiken Uzbekistan.

Förhandlingarna kring detta avtal inleddes redan 2018 och avslutades 2022. Det undertecknades av EU den 24 oktober 2025. Det som nu återstår är att samtliga medlemsstater ska signera avtalet. Det är en viktig process, som handlar om att avtalet faller inom medlemsstaternas kompetensområde. Därför behöver också medlemsstaterna signera, för det handlar om att tillämpa medlemsstaternas konstitutionella förfarande.

Låt mig säga att jag är väldigt glad över att avtalet som sådant kommer till stånd. Det handlar om att främja politisk dialog, främja handel och främja investeringar. Det handlar om att stärka inte bara Uzbekistan utan också ekonomisk utveckling i EU. Det handlar om marknadsekonomi och att utveckla etableringsfrihet. Det handlar framför allt om Uzbekistan men också om tjänster, handel och kapitalrörelser och sist men inte minst om regional säkerhet.

Centralasiens länder har alla varit delar av Sovjetunionen. När Sovjetunionen föll samman blev de centralasiatiska staterna självständiga, och de har sedan dess kämpat på för självständighet. Men låt mig stryka under att alla dessa länder på sätt och vis fortfarande är knutna till Ryssland genom medlemskap i ett flertal Rysslandsbaserade organisationer. Det gäller också Uzbekistan.

Det handlar om försvar och militärt samarbete inom CSTO. Det handlar om ekonomiskt samarbete inom Eurasian Economic Union. Det handlar om CIS, Oberoende staters samvälde, det vill säga före detta sovjetstater. Men Uzbekistan är också medlem i Shanghai Co-operation Organisation, en Kinabaserad organisation där även Ryssland är medlem.

Jag vill här understryka att Uzbekistan har erkänt Ukrainas självständighet och territoriella integritet. Jag ser det som oerhört stort att en före detta sovjetisk delstat, numera en självständig stat, kan och vågar erkänna Ukrainas självständighet. Det är stort och oerhört viktigt.

Låt mig även understryka vad jag har hört många gånger när jag har varit i Centralasien, inklusive Uzbekistan: ”Ni säger att vi ska bli mer demokratiska. Ni säger att vi ska utveckla vår självständighet. Ni säger att vi ska utveckla respekt för mänskliga rättigheter. Men vad gör ni för oss?” Det är vad jag ofta har fått höra. ”Varför vill ni inte utveckla er handel med oss? Varför vill ni inte utveckla ert samarbete med oss? Vi är fortfarande beroende av Ryssland. Vi är fortfarande beroende av Kina.” Här kan EU ha stor och avgörande betydelse, herr ålderspresident, och jag ser fram emot utökad handel.

Låt mig dock säga att EU:s närvaro i Uzbekistan är långtifrån ny. Där finns en EU-mission sedan många år tillbaka. Uzbekistan är också medlem i OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Det finns en OSSE-mission på plats i landet som jobbar med utvecklingsfrågor, demokratifrågor och mänskliga rättigheter. Det finns ett FN-kontor i landet.

Jag tror mycket på avtalet mellan EU och Uzbekistan, för med handel och utbyte finns det stora möjligheter för EU att också påverka demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Uzbekistan i positiv riktning.

Det jag noterade när jag senast besökte Uzbekistan var glädjande nog att tillväxten där går framåt. Medan vi har väldigt låg tillväxt här i Sverige kan jag konstatera att tillväxten i Uzbekistan under senare år har legat på någonstans mellan 6 och 7 procent per år.

Uzbekistan har även ett utvecklat samarbete inte bara med Ryssland och Kina utan också med andra länder i regionen, vilket gör att det finns satsningar på it och teknologisk utveckling.

Vi ska inte tro att det bara är EU som jobbar för utveckling, herr ålderspresident. Det gör även andra länder. USA finns på plats och jobbar för utveckling och säkerhet. Men även Indien är engagerat i Uzbekistan, inte minst genom det samarbete som finns kring utbildningsfrågor.

Det här visar, tycker jag, att EU och dess medlemsstater behöver vara med. Vi kan och ska arbeta aktivt för mänskliga rättigheter, demokrati och ekonomisk utveckling, särskilt när det finns en efterfrågan hos Uzbekistan.

Slutligen vill jag säga, herr ålderspresident, att den kinesiska Belt and Road eller Nya Sidenvägen går rakt genom Centralasien. Jag tycker att det skulle vara väldigt olyckligt om Europa inte kan arbeta aktivt för att se till att sätta Europa och dess medlemsländer på kartan i samarbetet för Uzbekistans utveckling. Vi kan inte lämna Uzbekistan ensamt.