Herr ålderspresident! I betänkandet behandlas Riksrevisionens granskning av det humanitära bistånd Sverige ger genom Sida och hur effektivt det är.
Riksrevisionen är ju inte KPMG eller Deloitte, utan Riksrevisionen är en av våra äldsta institutioner. Den tittar på reformer som genomförs och är en av de myndigheter som ligger under riksdagen. Från början hette den Räntekammaren och instiftades av Gustav Vasa. Under åren har den bytt namn, och den gick så småningom upp i Statskontoret när Karl XI inrättade det under stormaktstiden. Senare skulle den givetvis heta något med ”verket”, när Socialdemokraterna hade lite för mycket att säga till om i namnfrågor. Men nu heter den ju Riksrevisionen.
Efter att ha tittat på hur effektivt det humanitära biståndet är har Riksrevisionen inga rekommendationer till regeringen, men man har ett antal rekommendationer till biståndsmyndigheten Sida. Det handlar till exempel om att man när man väljer samarbetspartner ska vara tydlig i informationen och allokera resurser rätt på våra utlandsmyndigheter och ambassader så att det inte är för många i ett land och för få i ett annat land. Det handlar också om att verkligen följa olika förvaltningsrättsliga principer med mera.
Myndigheten har här rapporterat tillbaka. Man besökte även riksdagens utrikesutskott för någon vecka sedan och redogjorde då för hur man arbetar vidare med rekommendationerna, vilket är bra.
Herr ålderspresident! Det kanske inte finns så mycket mer att säga här i kammaren om hur specifika resursallokeringar på enskilda svenska ambassader utomlands ska ske. Vi har ju en myndighet som gör dessa bedömningar. Jag ska i stället prata lite mer generellt om det humanitära biståndet.
Sverige är en av de större givarna av bistånd i världen. Även efter de senaste årens neddragning ligger vi på tredje plats i världen när det gäller andel av bruttonationalinkomst. Norge och Luxemburg ger nog 1 procent, och sedan följer vi och Danmark. Beloppsmässigt blir det såklart mindre eftersom länder som Tyskland och Japan är betydligt större ekonomier än Sverige. Beloppsmässigt ger alltså dessa länder mer, men i andel ger Sverige mer. Detta ska vi vara stolta över, och det är viktigt att vi gör detta.
Det krävs dock globala ansträngningar för att kunna lindra nöden, och vill man få lite kläm på hur mycket som saknas kan man gå in på fts.unocha.org. FN-organet OCHA koordinerar nämligen det humanitära biståndet för nödhjälp och har funktionen financial tracking service. OCHA går ut med appeller till världens länder när det är jordbävningar, svältkatastrofer, inbördeskrig med mera. Man äskar olika belopp, och på hemsidan kan man tydligt se hur underfinansieringen ser ut.
Nu är vi snart i mitten av juni, och då har ungefär 45 procent av 2026 passerat. Det betyder att appellerna borde vara finansierade till ungefär hälften.
För Sudan har FN äskat 2,9 miljarder dollar, ungefär 30 miljarder svenska kronor. Det pågår ett fruktansvärt inbördeskrig i Sudan med enorma umbäranden för civilbefolkningen. Appellen är hittills finansierad till 23,5 procent, alltså till ungefär hälften av vad den borde vara. För Jemen har man äskat 2,2 miljarder dollar, ungefär 25 miljarder kronor, och den appellen är nu finansierad till 14,8 procent. För Sydsudan har man äskat 1,6 miljarder dollar, och den appellen är finansierad till 29,6 procent. För Haiti har det äskats 880 miljoner dollar, och den appellen är finansierad till 23,1 procent. För Burkina Faso har man äskat 660 miljoner dollar, och den appellen är finansierad till 14,6 procent.
Det finns ett positivt exempel när det gäller finansieringen av den humanitära nödhjälpen genom Förenta nationerna, och det är Demokratiska republiken Kongo. Den appellen är nu finansierad till 51,7 procent. Det är den enda appell för humanitär nödhjälp som ligger i fas och till och med lite över.
Ukraina är också intressant i sammanhanget eftersom det ligger nära oss och där pågår ett krig. Ukrainaappellen från OCHA är finansierad till 42,6 procent, så den är nästan i fas. Man äskar här 2,3 miljarder dollar.
Herr ålderspresident! Varför rabblar jag upp alla dessa siffror? Jo, för att det gör det så otroligt tydligt att det humanitära biståndet på global nivå är kroniskt underfinansierat med ungefär 50 procent. Det är där vi står, och det är den utmaning vi har.
Vad blir då följderna av detta? Jo, följderna för människor blir givetvis enorma när hjälpen uteblir. Men det innebär också att man i flyktingläger inte kan hantera sanitetsfrågor, och då kan det spridas epidemier. Det blir också svårare att hålla ordning, och det finns risk för radikalisering. Trycket att emigrera och ta sig någon annanstans blir såklart också mycket större samtidigt som möjligheten för människor att återvända minskar. Jag menar att det därför finns ett stort egenintresse för alla länder som har det bättre ställt att ge mer, och jag ser framför mig att debatten kommer att fortsätta.
Herr ålderspresident! Det är flera ledamöter som nu gör sin sista debatt i kammaren. Det är högst oklart om det även gäller mig, för jag måste nog rycka in senare i juni och prata i en minut under statsministerns återrapport från ett möte i Bryssel. Men jag vill tacka alla kollegor i utrikesutskottet som inte ställer upp för omval till riksdagen i höst. Det har varit en stor ära att samarbeta med er från alla olika partier.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)