Fru talman! När man läser talarlistan för dagens debatt om skatteutgifter blir det tydligt att denna debatt inte är den som väcker mest intresse, framför allt inte efter dagens budgetdebatt.

De hör ändå ihop. Men till skillnad från de utgifter som syns i statens budget, till exempel utgifter till skola, sjukvård, infrastruktur eller försvar, är skatteutgifter ett slags dolt stöd. Det handlar om särregler i skattelagstiftningen som leder till att staten får mindre intäkter.

Redovisningen av skatteutgifter inleddes i mitten av 1990-talet i samband med att en ny budgetprocess infördes. Den har genom åren utvecklats mot en allt större process utifrån sitt syfte att tydliggöra det statsstöd till företag och hushåll som skatteutgifterna representerar så att dessa kan prövas på samma sätt som anslagen på statsbudgetens utgiftssida.

Till skillnad från i budgeten är det alltså inte pengar som betalas ut utan pengar som aldrig kommer in, men effekten är densamma. Det blir en kostnad för samhället.

Redovisningen gör en samlad överblick över de indirekta stöd till företag och hushåll som lämnas på budgetens inkomstsida. I många fall kan redovisningen utmynna i användbara prislappar på skatteförmånlig behandling som kan bidra till bedömningen av utgiftsbehovet inom de olika utgiftsområdena när budgeten läggs fast under hösten.

Samhällsekonomisk effektivitet innebär att samhällets resurser används på bästa sätt för att skapa en så hög välfärd i samhället som möjligt. Skatter, oavsett om de är enhetliga eller inte, orsakar vanligen snedvridningar och en ineffektiv resursfördelning i samhället. I vissa fall kan avvikelser från enhetlig beskattning åtminstone teoretiskt sett förbättra effektiviteten och därmed höja välfärden i samhället. Avvikelser och de skatteutgifter som uppstår kan då anses vara samhällsekonomiskt motiverade. En viktig fråga är således om en skatteutgift kan anses förbättra den samhällsekonomiska effektiviteten och därmed välfärden.

I årets redovisning av skatteutgifter har en tillfälligt nedsatt arbetsgivaravgift för 19–23-åringar tillkommit. Från den 1 april 2026 till och med den 30 september 2027 medges en nedsättning av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och en allmän löneavgift på ersättning till personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 23 år.

Fru talman! Den tillfälliga sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga innebär en kostnad på 7 miljarder kronor under året. Forskning visar att breda och generella sänkningar ofta leder till att staten subventionerar anställningar som skulle ha skapats ändå, utan stödet. En utvärdering från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitik av den tidigare sänkningen visade visserligen att sysselsättningen ökade men också att kostnaden för ett nytt jobb uppgick till omkring 1 miljon kronor.

Detta är en väldigt kostsam åtgärd. För 1 miljon kronor skulle man i stället kunna anställa två undersköterskor i äldreomsorgen.

Den svenska ekonomins största utmaning i dag är inte främst kostnaden för att anställa unga. Det verkliga problemet är den svaga efterfrågan. Många företag avvaktar med nyanställningar och investeringar, samtidigt som kommuner och regioner står under hård ekonomisk press. När ekonomin går på lågvarv räcker det inte enbart med att sänka kostnaden för att anställa. Det krävs också åtgärder för att stärka aktiviteten i hela ekonomin.

Arbetsgivaravgifter är dessutom mer än bara en utgift för arbetsgivarna. Det utgör en central finansiering av våra gemensamma trygghetssystem såsom pensioner, sjukförsäkring och föräldraförsäkring. Den som vill sänka arbetsgivaravgifterna måste därför också kunna redogöra för hur finansieringen av dessa viktiga välfärdssystem ska säkerställas.

Fru talman! En skatteutgift som tillkommit och som vi socialdemokrater ser mer positivt på är skattereduktion för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Regeländringen innebär att skattereduktionen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning höjs till samma nivå som jobbskatteavdraget. Den djupt orättvisa så kallade funkisskatten borde aldrig ha införts, men det är välkommet att den nu är helt avskaffad efter år av påpekande från oss socialdemokrater.

Fru talman! Skatteutgifter kan utformas med olika syften och utifrån flera perspektiv. De kan användas för att uppmuntra beteenden som samhället vill främja och för att stärka förtroendet för skattesystemet genom att göra det mer lättbegripligt och rättvist. Ur ett tillväxt- och effektivitetsperspektiv kan skatteutgifter vara motiverade för att stimulera innovation, investeringar och fler arbetstillfällen. Ett exempel är rotavdraget, som i bästa fall kan bidra till att minska förekomsten av svartarbete inom byggsektorn och, som en tillfällig konjunkturåtgärd, bidra till en ekonomisk tillväxt under sämre tider.

Ur ett fördelningsperspektiv kan skatteutgifter användas för att minska ekonomiska skillnader mellan människor, men de kan också få motsatt effekt. Det är här vi ser problemet med den politik som förs av den borgerliga regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna. Sett ur ett fördelningspolitiskt perspektiv är regeringens samlade politik i hög grad inriktad på att gynna grupper som redan har höga inkomster och betydande tillgångar. I stället för att värna sammanhållningen, företräda breda löntagargrupper och minska de stora skillnaderna i samhället bidrar de aktivt till att öka klyftorna. Skattesänkningarna riktas främst till dem som redan har det ekonomiskt gott ställt.

Vi socialdemokrater står för en annan samhällssyn och en annan människosyn. Det avspeglas också i hur vi utformar vår politik, inte minst i skattepolitiken. Vi vill se ett skattesystem som är öppet, rättvist och enkelt att förstå, ett system som bygger på att var och en bidrar efter sin förmåga och där resurserna fördelas på ett sätt som stärker sammanhållningen.

Skatteutgifter kan fylla en viktig funktion, men de kan också användas med eftertanke, restriktivt och med målet att stärka den gemensamma välfärden och samhällsgemenskapen, inte att försvaga den.

Politik handlar ytterst om prioriteringar. Vi socialdemokrater väljer ett Sverige som håller ihop, inte ett Sverige där avståndet mellan människor växer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)