Fru talman! Det är riktigt att prognosen för Sveriges tillväxt ligger en bit över 2 procent. Men vi pratar inte om prognoser för det som ligger framför oss. Vi pratar om de fyra år som Boriana Åberg och hennes kollegor har styrt det här landet. Då har vi haft en tillväxt i Europas bottenliga, och högre tillväxt var det enskilt viktigaste som den moderata ledamoten pratade om i sitt anförande. Misslyckandet blir ju totalt när ni inte ens har klarat av detta. Att ni sedan inte bryr er om rättvis fördelning har vi förstått sedan tidigare.

Statsskulden i oktober 2022 var 1 043 miljarder, och i maj 2026 var den 1 221 miljarder. Ni har skuldsatt Sverige med ytterligare 200 miljarder. Underskottet är 363 miljarder. Det är 373-plus för centerpartister, men det är väl give or take för de 10 miljarderna. Ni har sett till att vi nu närmar oss EU:s konvergenskriterier och håller på att nå de 3 procent då EU kommer att granska oss för att vårt underskott är för stort.

Ni har skuldsatt Sverige med 200 000 kronor i minuten under era fyra år, och ni har gjort det genom att sänka skatten för i huvudsak människor med har höga inkomster och stora tillgångar, det vill säga oss riksdagsledamöter.

Hur mycket av de skattesänkningar som vi andra och ledamoten Åberg har fått – med en månadslön på 81 400 kronor, som har inneburit att vi har skurit ned på den offentliga konsumtionen och tagit pengar från välfärden för att vi ska få en större skattesänkning – har vi och ledamoten Åberg konsumerat, och hur mycket har vi valt att spara undan? Svaret ser vi i tillväxtsiffrorna, nämligen att vi har sparat, inte konsumerat.

Men om vi hade haft en politik för en tydligare rättvis fördelning av offentliga välfärdssatsningar och satsningar på vanliga löntagare hade vi också stärkt tillväxten och gjort en rättvis skattesänkning. Det är skillnaden i svensk politik i dag.

(Applåder)