Protokoll 2025/26:135 Tisdagen den 9 juni

ärendedebatt / Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och Vårändringsbudget för 2026
Anf. 2 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Årets vackraste tid är här. Sommaren står för dörren, och syrenerna blommar. Runt om i landet ser stolta föräldrar sina barn sjunga på skolavslutningen och ordnar sommarfikor och avtackningar för pedagoger och lärare. Studenter har börjat fira, inte minst i den här staden.

Sveriges unga möter ett land som har blivit svårare att växa upp i. Det har blivit svårare att ta steget ut i vuxenlivet och få det första jobbet eller ha råd med den första bostaden. Vi vet också att många unga mår dåligt. Trots att unga anstränger sig möter samhället inte upp på samma sätt som tidigare.

Förut kunde varje generation hoppas på att få det lika bra eller bättre än sina föräldrar, men så känns det inte längre. Dagens unga har vuxit upp med väldigt många kriser på varandra. Det var pandemi, det är krig, det är klimatkris, det är brutal gängkriminalitet och det är massarbetslöshet och stigande levnadsomkostnader.

De senaste åren har ungdomsarbetslösheten skenat, bostadsbyggandet störtdykt och den psykiska ohälsan bland unga brett ut sig. För många känns drömmen om jobb, bostad och familj nästan ouppnåelig. Livet med villa, Volvo och vovve känns som en lyx. Jag är oroad över vad som händer med ett samhälle när unga människor inte ser att samhället bryr sig. När de hamnar fel redan i unga år kan det bli väldigt kostsamt för oss alla. Vi socialdemokrater vill vända den här utvecklingen.

Fru talman! Sverige ska inte vara ett land som lämnar över dagens problem till nästa generation. Vi måste ta gemensamt ansvar, och det är dags att ta Sveriges unga på allvar. Sverige ska vara ett land där unga får bättre möjlighet att bygga ett självständigt liv, där ansträngningar lönar sig och där det är möjligt att få ett första jobb och en första bostad och känna framtidstro. Då krävs det en politik som ser till att ingen ung person börjar sitt yrkesliv i arbetslöshet och att det finns bostäder som unga faktiskt har råd att bo i.

Vi vill införa ett jobbkontrakt för unga där varje ung som behöver det inom tre månader får stöd när det gäller ett jobb, en utbildning eller en praktikplats. Vi har förslag om ett traineeprogram för nyexade studenter. Vi vill se sommarjobb och ett nytt flyttstöd för att göra det lättare att flytta till jobben. Vi vill bygga 10 000 nya studentbostäder och se till att det byggs fler bostäder som vanligt folk har råd att bo i. Det är några åtgärder för att ge unga framtidstro igen.

Fru talman! SD-regeringens mandatperiod har varit lite av fyra förlorade år för Sverige och för svenska folket. Tillväxten har försämrats, och Sverige har underpresterat både jämfört med andra länder och med hur det varit under tidigare regeringar. Det innebär ett enormt bnp-tapp och ett stort bortfall av skatteintäkter. Arbetslösheten har ökat – en halv miljon människor är nu arbetslösa. Det är nästan 100 000 fler än när mandatperioden började.

Arbetslösheten når också nya grupper som traditionellt har haft ett starkt fäste på arbetsmarknaden, till exempel personer med eftergymnasial utbildning. Mest ökar faktiskt arbetslösheten bland högutbildade män som är födda i Sverige.

Arbetslösheten är ett stort misslyckande för regeringen. Det är kostsamt för Sverige som går miste om skatteintäkter, men det är också kostsamt för alla dem som drabbas av arbetslöshet när de blivit av med jobbet.

Dessutom har vi haft en situation där priserna har varit höga. Matkassen, hyran och elräkningen tynger plånboken. Många hårt arbetande människor har haft det tufft den här mandatperioden. I stället för att stå på vanligt folks sida har regeringen försämrat akassan, gjort medicinen dyrare och vägrat att höja barnbidraget under kostnadskrisen.

Det har varit en lågkonjunkturens mandatperiod som vi nu summerar. Jag menar att de dåliga tiderna har förlängts av att regeringen har misslyckats med att ta Sverige ur lågkonjunkturen. Gång på gång har regeringen presenterat glädjekalkyler, och nästan lika ofta har deras prognoser reviderats ned när verkligheten har kommit ikapp. Vi har haft en regering som planerat för lite bättre tider, men dess politik och resultat har resulterat i något annat.

Under lång tid har vi hört att svensk ekonomi ska vara Trumpsäkrad, trots att de flesta svenskar känner att vi är påverkade av omvärldshändelser. De påverkar oss in på livet. Samtidigt har finansministern nu på slutet sagt att Sveriges dåliga ekonomiska utveckling beror just på Trump. Jag tror att det är sant, men det är också lite snurrigt.

För de allra flesta är det uppenbart att svensk ekonomi inte är Trumpsäkrad. Det är uppenbart att regeringen har misslyckats med den ekonomiska politiken under mandatperioden. I stället för att stärka vanligt folks ekonomi så att konsumtionen kan komma igång har de allra rikaste fått skattebonusar. I stället för att satsa på strukturella åtgärder för att få upp tillväxten och få ned arbetslösheten har det kommit tillfälliga stöd.

I den vårbudget som vi debatterar i dag finns egentligen inga strukturella åtgärder som långsiktigt kan vända Sveriges negativa utveckling. Dessutom har Sverigedemokraterna och Moderaterna tömt statskassan. Finansministern har meddelat att det i princip inte finns några pengar kvar för nya reformer nästa mandatperiod. Pengarna är slut. Trots detta fortsätter lånefesten.

Resultatet blir de största underskotten på en generation. Kostnaden för detta bärs av hårt arbetande familjer när underskotten leder till högre räntekostnader och mindre pengar till lärare i skolan eller sjuksköterskor i vården. Och när de leder till att de allmänna räntenivåerna höjs kommer det att bli dyrare för bolån för alla som äger sin bostad.

Det här håller inte. Sverige behöver en ny riktning.

Fru talman! Vi socialdemokrater erbjuder en helt annan politik. Vi erbjuder en helt annan ambitionsnivå, där vi slutar vaska Sveriges potential, stoppar slöseriet med skattepengar och sätter svenska folket först. En socialdemokratisk regering kommer att ta Sverige på allvar.

Vi har tre prioriteringar för Sverige.

För det första ska vi sätta fart på svensk ekonomi så att fler jobbar och hårt arbetande människor får mer pengar i plånboken. Jag tror på Sverige. Sveriges välstånd kan växa. Arbetslösheten kan pressas ned.

Det krävs en långsiktig, framtidsinriktad näringspolitik med strukturella tillväxtreformer som leder till ökad produktivitet, fler jobb, ökad tillväxt och i förlängningen högre löner. I stället för ytterligare skattesänkningar för dem som tjänar absolut mest vill vi se ett höjt barn- och studiebidrag, billigare mediciner, avgiftsfri tandvård för unga och hårdare press för ökad konkurrens för både banker och matkedjor.

Vi vill dessutom slopa karensen så att alla människor som måste göra jobbet på jobbet inte förlorar tusentals kronor om de måste vara hemma när de är sjuka.

Vi behöver investera i samhället och i människor, i vår gemensamma infrastruktur, i kompetens och i bostäder. Det krävs samling kring gemensamma prioriteringar. Det krävs nya verktyg. Vi vågar peka ut de teknologier som är särskilt viktiga för Sveriges konkurrenskraft.

Vi vill se en svensk tillväxtpakt, där staten och näringslivet krokar arm i de här viktiga frågorna. Vi vill se en bred energiöverenskommelse för mer billig, fossilfri el.

Sverige måste ledas av en regering som arbetar för svensk industri, inte mot den, som ger svenska företag förutsättningar att konkurrera, som förstår att fler svenska elbilar och lastbilar på Europas vägar innebär jobb och välstånd i Sverige och som förstår att industripolitik handlar om Sveriges förmåga att konkurrera, exportera och skapa jobb.

För det andra, fru talman, ska vi vända utvecklingen i vården och skolan så att väntetiderna minskar och lärarna får mer tid med barnen. Vi vill införa en bottenplatta för välfärdens finansiering, så att de generella statsbidragen räknas upp med inflationen. Det skulle ge bättre förutsättningar att planera långsiktigt.

Vi har i budget efter budget visat att vi har en helt annan ambition för svensk välfärd än den nuvarande regeringen. I vårbudgeten föreslår vi dessutom riktade satsningar på kvinnors hälsa och för en bättre äldreomsorg.

Vi vill se en småskolereform, så att de minsta barnen får en bra start i skolan med fler vuxna. Och vinstläckaget från skolan måste stoppas så att pengarna faktiskt används och går till eleverna och lärarna i klassrummet. Det är fullt möjligt att anställa tusentals fler lärare i lågstadiet bara med den överkompensation som fristående skolor får i dag.

För det tredje ska vi återupprätta tryggheten. Gängkriminaliteten fortsätter skörda liv och sprida rädsla i vårt land. Allt oftare är det minderåriga som genomför dåd. Det är uppenbart att ingen regering, varken nuvarande eller tidigare, har lyckats stoppa våldet.

För att få till en förändring krävs ett helt nytt angreppssätt tror vi. Det krävs en stat och ett samhälle som klarar av att agera och som klarar av att stänga de HVB-hem som drivs av gängkriminella. Det krävs en regering som inför maffialagar och som agerar mot den organiserade brottslighetens företag och ser till att det blir omöjligt för dem att verka och tjäna pengar.

Det krävs en regering som ser till att nyrekryteringen bryts och att samhället är starkt, så att det finns en positiv väg framåt för Sveriges unga. Men det behövs också insatser för att punktmarkera och hindra unga människor från att dras in i gängkriminalitet.

Fru talman! Sverige behöver en politik som tar Sverige på allvar, som får igång tillväxten, pressar tillbaka arbetslösheten och stärker vanligt folks ekonomi.

Eftersom det här är den sista ordinarie budgetdebatten för den här mandatperioden vill jag passa på att rikta ett tack. Jag vill tacka alla kollegor i finansutskottet för ett gott arbete och ett gott kamratskap, även när vi har tyckt olika. Jag önskar alla ledamöter som lämnar riksdagen efter den här mandatperioden lycka till med allt vad de vill företa sig.

Jag vill också tacka vårt fantastiska kansli i finansutskottet som lägger ned ett enormt professionellt arbete för att vårt arbete ska fungera smidigt och leda till resultat.

Jag vill slutligen tacka Riksdagsförvaltningen och naturligtvis talmännen för deras arbete under mandatperioden.

Jag hoppas att allihop, när det lider, får en väldigt skön sommar. Sedan får vi se vilka av oss som möts igen efter valet i en ny riksdag.

Med detta yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer: reservation 1 i FiU20 och reservation 1 i FiU21.

(Applåder)