Fru talman! I inledningen till förslaget vi nu debatterar anger regeringen att minskad asylrelaterad invandring ska skapa bättre förutsättningar för integration och minska utanförskapet. Det slår mig att regeringen under fyra år inte har presenterat en enda integrationsåtgärd och inte en enda åtgärd för att minska utanförskapet. Tvärtom har regeringen fördjupat och förvärrat de ekonomiska klyftorna, man har presenterat förslag som direkt skadar integrationen i Sverige och man har kraschat både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Det vore inte överord att säga att regeringen har en historiskt stark politik för det vi kallar segregation och ökade klyftor och att det har lett till ett historiskt misslyckande.

Som alltid står valet i samhället mellan splittring och sammanhållning. Jag tror att samhället alltid vinner på att vi står upp för varandra. Det är då Sverige är som bäst. Det är ett val vi har att göra varje dag i både vardag och våra politiska beslut. Det förslag vi

nu debatterar väljer helt fel väg.

Fru talman! Regeringen ska anpassa svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. Man har dock valt att lägga sig på en miniminivå. Risken med det är att det kommer att utestänga personer som i själva verket har rätt till internationellt skydd. Grunden för pakten handlar om hur rättssäker en människa på flykt ska vara när hon söker skydd i Sverige.

Ordet asyl betyder fristad, och i debatten har vi hört att det är just det regeringen inte vill ge människor. Regeringen har medvetet och aktivt valt att skydda asylsökande så lite som möjligt genom att lägga sig på en miniminivå. Det är ett historiskt avsteg från asylrätten. Skyddsbehovet kommer under detta system inte att prövas rättssäkert, asylsökande kommer inte att få det juridiska stöd som krävs och man omöjliggör för asylsökande att visa att de är i behov av skydd.

Detta har mötts av skarp kritik från Lagrådet, Advokatsamfundet och i stort sett alla organisationer som är experter på området. Lagrådet pekar på att hela regeringens förslag präglas av brister i beredningsprocessen och har en svag demokratisk förankring och att det finns en avsaknad av självständig och kunskapsbaserad prövning av lagförslagen. Lagrådet menar att detta i praktiken riskerar att begränsa utrymmet för individuella bedömningar oavsett hur starka humanitära skäl som föreligger.

Lagrådet har i sitt yttrande känt sig tvungna att skriva till regeringen att migration inte är något mekaniskt utan att det handlar om människor – vuxna och barn. Det framgår också att regeringen i ytterst begränsad utsträckning tycks förstå att migration och invandring handlar om människor. Lagstiftningen påverkar riktiga liv. Det handlar inte om enbart siffror och fastställda miniminivåer.

Följande borde i stället ha varit vägledande för regeringen, och jag citerar ur Lagrådets yttrande: ”En rättsstat förutsätter att lagen visar respekt för alla som finns inom landets gränser, också för dem som inte är medborgare i landet. Kravet på respekt för den enskilda människan omfattar alla. Det kravet ligger till grund för flyktingrätten. Den som är flykting har således vissa grundläggande rättigheter.”

Respekten för alla människors grundläggande fri- och rättigheter hålls inte särskilt högt av regeringen, och det är bara att beklaga.

Fru talman! Advokatsamfundet riktar också skarp kritik mot regeringens förslag, inte minst på grund av att regeringen aktivt har valt att undergräva rättssäkerheten och underminera systemet med juridiska ombud för asylsökande.

I dag får människor som söker asyl ett offentligt biträde under hela processen, och så även i första instans hos Migrationsverket: ett juridiskt ombud som hjälper den enskilde att förstå processen, identifiera rättsfrågor och säkerställa att viktiga omständigheter faktiskt kommer fram innan beslut fattas. Det systemet har fungerat bra och tjänat asylrätten väl.

Nu ska offentliga biträden inte få insyn i ärenden inför och under sitt arbete. Regeringen tycker att de bara ska hålla korta informationsmöten. Advokater i Sverige förväntas alltså ge juridiska råd utan att få tillgång till viktiga handlingar hos Migrationsverket eller ens veta vilken process personen omfattas av. I en debattartikel i DN i helgen undrade advokater i Advokatsamfundet när annars i samhället ett sådant upplägg skulle accepteras. Ingen skulle vilja möta en läkare som ger råd utan att ha sett journalen, och ingen skulle acceptera att en revisor uttalar sig utan att ha tagit del av underlagen.

Ändå är det detta som nu föreslås för människor som riskerar förföljelse, tortyr eller människohandel om beslutet blir fel. Det här strider mot de advokatetiska principerna, och Advokatsamfundet är tydligt: Om lagförslaget genomförs i nuvarande form kan advokater inte åta sig dessa uppdrag.

Begriper ni i Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vilken sits ni sätter människor i, vilken sits ni sätter asylsökande i och vilken sitts ni sätter professionen och advokater med etiska principer i? Sverigedemokraterna förstår jag – de skiter ju fullständigt i grundläggande rättsprinciper och har aldrig brytt sig om det. Men har ni andra partier tappat det helt? Det här hade man absolut kunnat lösa under processens gång.

Helt ärligt: De flesta i denna kammare vet mycket väl att den lag som läggs på riksdagens bord inte kommer att göra någonting bättre – inte ett dugg. Den kommer inte att göra det bättre för människor på flykt. Den kommer inte att förbättra EU:s möjligheter att enas om ett rättvist eller värdigt mottagande och en asylrätt värd namnet. Den kommer heller inte att förbättra etableringen och integrationen, som ska vara en av huvudanledningarna här.

Tvärtom är syftet med lagen enögt, nämligen att skrämma människor på flykt från att söka skydd i Sverige, och den som söker skydd i Sverige ska enligt förslaget behandlas så illa som möjligt. Det är ett fritt moraliskt fall i riksdagen, där asylrätten sätt på spel när den behövs som mest.

Fru talman! I linje med regeringens absoluta botten i migrationspolitiken har de också valt att ta bort permanenta uppehållstillstånd ur utlänningslagen för personer i behov av skydd och personer med ställningen varaktigt bosatt i Sverige samt deras anhöriga.

Regeringen ville också dra tillbaka mellan 98 000 och 180 000 permanenta uppehållstillstånd som redan utfärdats till människor, men massiva protester i samband med tonårsutvisningarna tvingade regeringen att backa från det på en presskonferens. Men nu ska permanenta uppehållstillstånd bort, och då kan man fråga sig vad som händer med exempelvis tonårsutvisningarna och andra grupper som lever med tillfälliga uppehållstillstånd. Vägen till medborgarskap är alldeles för lång och omöjlig för många. Många liv kommer att slås sönder om detta inte rättas till.

Permanenta uppehållstillstånd är ett löfte: Här får du avsluta din flykt, här är du trygg och här får du bygga ditt liv och din framtid. Det handlar om vanliga familjer som riskerar att få sina liv sönderslagna från en dag till en annan efter det att Sverigedemokraterna och regeringen deklarerat att de ska riva upp permanenta uppehållstillstånd retroaktivt. Det var bra att massiva protester tvingade regeringen att backa från förslaget, men nu hörde vi här att det riskerar att komma tillbaka efter valet.

Som Lagrådet sa väldigt tydligt handlar det om människor – vuxna och barn. Det är jobbarkompisar – läkare, barnskötare och lastbilsmontörer – som får leva i stor oro över att inte få stanna i det land där de har byggt upp en framtid. Det är barnens lekkompisar, vars liv helt skulle kullkastas. I stället för att se fram emot den första tappade tanden skulle barnens framtid präglas av föräldrarnas oro inför ett liv i limbo där de inte vet om de får stanna eller inte.

Till dig som har byggt upp en tillvaro i trygghet, kanske köpt lägenhet, skaffat familj och barn och som har jobb och hela livet och tillvaron i Sverige: Vänsterpartiet tänker inte låta regeringen och Sverigedemokraterna förstöra för dig. Vi kan inte låta den här regeringen fortsätta, och vi kan inte låta den här regeringen slå in en kil mellan människor.

Fru talman! Nu kommer vi, efter den 12 juli då lagen träder i kraft, att få en situation i Sverige där endast tidsbegränsade uppehållstillstånd beviljas. Man kan leva så kanske 13 månader i taget, tycker regeringen, som genom detta förslag skapar osäkerhet och oro hos en stor grupp människor.

Tidöpartierna har tidigare, okunnigt, försvarat det här med att regeringen vill att man ska leva upp till kraven för att söka svenskt medborgarskap. Jag kan förstå tanken att fler ska bli medborgare, men dels vill Sverigedemokraterna inte att människor ska bli medborgare, dels är åtta år alldeles för lång tid för att bli medborgare.

Det handlar om krav som många inte kommer att kunna leva upp till, även om de är varaktigt bosatta i Sverige och lever sina liv här. För äldre, sjuka och personer med funktionsnedsättning är det inte lika lätt att leva upp till tester och krav. Dessutom finns det tydliga inbyggda problem med medborgarskap som är bortom individens kontroll, såsom att stärka identitet och födelsedatum från länder med kollapsade system.

Dessutom, vilket kanske är det mest fruktansvärda i det jag var inne på, tar det minst åtta år att få medborgarskap. Det är alldeles för lång tid för människor som lever här och som drabbas av osäkerhet och en klump i magen varje dag.

Fru talman! Sverige ska inte vara ett land som kastar ut människor i otrygghet och osäkerhet. Det behövs en genomtänkt, human och solidarisk flyktingpolitik som tar avstamp i internationella konventioner och andemeningen där. Detta kan vi uppnå så fort vi röstat bort den här regeringen i september. Det ser ljust ut, för svenska folket har gång på gång underkänt regeringens politik.

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4 i betänkandet.