Fru talman! I dag behandlar vi återigen en av de propositioner som verkligen ger oss förändringar som vi länge har behövt.

Ett förslag i den proposition som vi behandlar i dag är att utmönstra permanenta uppehållstillstånd för flera grupper av utlänningar. Dessa grupper består av skyddsbehövande, varaktigt bosatta, utlänningar som har uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter och utlänningar som har uppehållstillstånd på grund av vissa bestående verkställighetshinder. Inte heller utlänningar som har uppehållstillstånd på grund av att de är anhöriga till personer från dessa grupper kommer att kunna få permanent uppehållstillstånd.

Det har aldrig funnits behov av att ge dessa grupper permanent uppehållstillstånd. Det skickar fel signaler om vad till exempel asyl är. Får man asyl i Sverige och därmed uppehållstillstånd för att man är skyddsbehövande ska man vistas i Sverige så länge man behöver det skyddet. När kriget man flydde ifrån tar slut och man inte längre är i behov av skydd får man återvända till sitt hemland. Det är det som är asyl: Man får tillfällig asyl i ett land för att senare återvända till sitt hemland när freden kommer tillbaka.

Vissa partier i den här församlingen har förvrängt detta så att asyl bara innebär att människor i allmänhet kommer till Sverige och bosätter sig här för alltid. Det är inte syftet med asylrätten. Om man under en längre period har befunnit sig i Sverige och uppfyller alla kraven kan man självklart ansöka om att bli medborgare. Det är en annan sak. Då har man anslutit sig till den svenska gemenskapen. Man har lärt sig språket, man har tagit till sig sociala koder och man har skapat en reell anknytning till Sverige.

Som utlänning med uppehållstillstånd i Sverige ska man utgå från att ens vistelse här inte ska vara permanent. Uppehållstillstånd bör gälla så länge man har skäl att vistas i Sverige. Om man kom hit som flykting kan man vistas här så länge man är just flykting. Om det råder fred i ens hemland ska man åka tillbaka, om man inte blivit medborgare i Sverige.

Fru talman! En utmönstring av permanenta uppehållstillstånd för de grupper jag nämnt kommer bland annat att förändra medborgarskapsprocessen. Vanligen finns det krav på att en utlänning ska ha permanent uppehållstillstånd för att erhålla medborgarskap, men eftersom dessa grupper inte längre kan beviljas permanent uppehållstillstånd måste de i stället ha välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd för att kunna erhålla medborgarskap.

Bedömningen om en utlänning har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd är prognosbaserad. Rättstillämparen får bedöma om utlänningen utifrån avsikt och omständigheter kommer att kunna ha uppehållstillstånd i Sverige under en längre tid. Bedömningen underlättas av att riksdagen har röstat för att hemvistkravet för medborgarskap ska höjas till åtta år, eftersom den som ansöker om medborgarskap vanligen redan har haft varaktigt uppehållstillstånd under en längre tid.

Sammanfattningsvis handlar det om att bedöma om utlänningen framöver kommer att vistas i Sverige en längre period. Förfarandet har sitt ursprung i EU-rätten och finns redan i utlänningslagen när det gäller viss anhöriginvandring. Det finns alltså en praxis kring hur bedömningarna ska göras.

Jag kan tillägga att invandringen till Sverige kommer att minska när vi utmönstrar permanenta uppehållstillstånd för vissa grupper. Att man inte har behövt något skäl för att behålla sitt uppehållstillstånd i Sverige var självklart en magnet för asylinvandrare när de valde vilket land i Europa de skulle bege sig till.

Fru talman! En annan del av den här propositionen handlar om att anpassa svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. Bland annat handlar det om att anpassa svensk rätt till asylprocedurförordningen, som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att utforma en förteckning över säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer, vilket kommer att göra det möjligt att snabbare avslå asylansökningar. Ett säkert ursprungsland innebär att personen kommer från ett land där det normalt inte finns något skyddsbehov. Ett säkert tredjeland innebär att personen redan har passerat eller vistats i ett annat säkert land där skydd kan erhållas. I båda fallen minskar behovet av att Sverige prövar asylansökan.

Genom EU:s migrations- och asylpakt får Sverige större möjligheter att neka att pröva asylansökningar från personer som redan har ett effektivt skydd i ett annat land. Har man redan fått skydd i ett första asylland ska man inte kunna resa vidare genom flera länder och kräva en ny asylprövning i Sverige. Den ordningen kommer att skydda Europa och Sverige mot den massinvandring som vi drabbades av 2015.

Fru talman! En annan viktig del av propositionen handlar om screening. Under lång tid har svensk migrationspolitik präglats av ett synsätt där fokus har legat på mottagandet. Nu flyttas fokus i stället till kontrollen.

Den som kommer till Sverige och söker internationellt skydd ska först genomgå en screening. Syftet är att fastställa identitet, genomföra säkerhetskontroller, registrera personen och samla in de uppgifter som krävs för att avgöra vilket förfarande som ska tillämpas. Sverige har tidigare kontrollerat identitet och registrerat asylsökande, men genom migrationspakten stärks och formaliseras dessa kontroller genom ett särskilt screeningförfarande som ska genomföras innan personen går vidare i processen.

Staten måste veta vem som befinner sig på svenskt territorium innan personen släpps in i det ordinarie asylförfarandet. Vi måste veta vem personen är, varifrån personen kommer och om det finns omständigheter som påverkar Sveriges säkerhet eller den fortsatta handläggningen. För de allra flesta utlänningar innebär detta inga problem alls. Men för personer som försöker dölja sin identitet, lämnar felaktiga uppgifter eller utgör en säkerhetsrisk innebär screeningförfarandet att myndigheterna får bättre möjligheter att upptäcka detta i ett tidigt skede. Det stärker kontrollen över migrationen. Det stärker säkerheten. Det stärker också förtroendet för asylsystemet.

Fru talman! I den här propositionen finns många olika förslag, men i grunden handlar den om en mycket enkel princip: Den som vistas i Sverige ska ha skäl att vistas i Sverige. Om man har fått skydd för att man flytt från krig eller förföljelse ska uppehållstillståndet gälla så länge skyddsbehovet finns kvar. Om man har fått uppehållstillstånd på någon annan grund ska det också finnas ett fortsatt skäl för vistelsen. Men under lång tid har svensk migrationspolitik byggt på en annan logik. Uppehållstillstånd har i praktiken betraktats som permanenta redan från början. Det har skickat signalen att den som kommer till Sverige också kommer att få stanna här, vilket inte alltid är självklart.

De flesta asylsökande får avslag. Om de skulle få asyl i Sverige ska de vistas här så länge de behöver skydd, men inte längre. Det är oansvarigt att kommunicera ut något annat. Sådan kommunikation har skapat missförstånd och lett till att vissa som befunnit sig tillfälligt i Sverige har sett det som en rättighet att stanna kvar permanent. Med den här propositionen bryter vi med den ordningen.

Permanent uppehållstillstånd ska inte längre vara utgångspunkten. Den som vill bygga ett permanent liv i Sverige ska i stället kvalificera sig till svenskt medborgarskap genom långvarig vistelse och egen ansträngning.

Sverige ska inte tillåta utlänningar att vistas permanent i landet när deras anknytning till Sverige är tillfällig och kortvarig. Den principen är både rimlig, rättvis och nödvändig. Den principen visar respekt för de människor som lever i det här landet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.