Fru talman! Jag noterar att det är just Miljöpartiet som hänvisar till Lagrådet i frågor som rör migrationslagstiftningen. Det är samma parti som i regeringsställning med emfas krävde att vi skulle införa de rättsosäkra gymnasielagarna, trots Lagrådets kritik om att lagstiftningsarbetet hade nått sin gräns för vad som kunde anses acceptabelt. Samma parti använder nu Lagrådet som slagträ i den politiska debatten.

Självklart ska man ta Lagrådets kritik på de juridiska områdena på allvar. Men Lagrådet säger samtidigt, vilket Miljöpartiet och Annika Hirvonen inte nämner här, att det nu alltså inte är läge att låta bli att fatta beslut om att införa de olika delarna i asyl- och migrationspakten i svensk utlänningsrätt, för det är enligt Lagrådet inte ett alternativ att låta nuvarande rättsläge bestå.

Trots detta väljer Vänsterpartiet och Miljöpartiet att i första hand avslå hela propositionen. I första hand tycker de alltså att vi ska säga nej till alltihop och att regeringen ska börja om med ett arbete i en mer generös och extensiv riktning för att komma tillbaka till Sveriges riksdag med ny lagstiftning som går utöver vad som krävs enligt EU-rätten.

Jag tycker att Annika Hirvonen och Miljöpartiet bör svara på hur det kan komma sig att man i ena stunden vill använda Lagrådet som slagträ men i nästa stund inte vill lyssna på Lagrådet.

Jag tycker att det är viktigt att vi nu gör det vi har sagt att vi ska göra. Sverige ska inte sticka ut jämfört med övriga medlemsstater i Europeiska unionen, vilket vi ju har gjort under mycket lång tid. Detta har lett till att väldigt många har sökt sig till just Sverige. Vi lägger oss på EU:s miniminivå, och vi har också sagt att det är en grundläggande del i det paradigmskifte som den moderatledda regeringen har gjort. Asylrätten värnas fortsatt, trots vad Annika Hirvonen säger.