Fru talman! Den moderatledda regeringens arbete med att få ordning på svensk migrationspolitik fortsätter ända in i kaklet på denna mandatperiod. Reformtempot är oförtrutet högt.

Den tidigare stora invandringen till Sverige i kombination med bristande integration har bidragit till att vårt land står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Vi moderater har därför lovat svenska folket ett paradigmskifte inom migrationsområdet efter decennier av vanskötsel och politisk beröringsskräck.

Det spelar roll vem som styr. Tillsammans med våra vänner i det blågula laget placerar vi nu Sverige i nivå med övriga europeiska länder för att vi inte ska sticka ut som ett land med särskilt förmånliga och generösa regler på utlänningsrättens område.

Under det svenska ordförandeskapet i EU under våren 2023 genomfördes ett viktigt och idogt arbete av dåvarande migrationsminister, vår nuvarande utrikesminister, Maria Malmer Stenergard för att unionen skulle kunna enas och fatta beslut om en gemensam asyl- och migrationspakt. Detta var helt nödvändigt för att vi också på EU-nivå skulle få på plats ett regelverk för att vi som union även gemensamt ska kunna få ordning och reda på migrationspolitiken.

Det handlar om att stärka kontrollen över de yttre gränserna i EU och att asylprocessen effektiviseras. Så kallade sekundära förflyttningar, där sökande av internationellt skydd reser vidare mellan medlemsstater i EU, motverkas. Sökandes rättigheter garanteras, och dessutom ska inget EU-land som är utsatt för migrationstryck lämnas ensamt.

Pakten innebär bland annat att asylprocesserna blir snabbare och återvändandet effektivare. Det är bra för Sverige, och det är bra för det europeiska samarbetet. Den svenska regeringen och den moderata migrationsministern Malmer Stenergards arbete var helt avgörande för att få detta på plats.

Nu behöver vi också införliva de nya reglerna och deras terminologi samt systematik i svensk utlänningsrätt. Det är bland annat det som förslaget som vi debatterar i dag har att hantera.

Fru talman! Den moderatledda regeringen har, som jag inledningsvis nämnde, också fastslagit att svensk migrationspolitik inte ska vara mer extensiv och generös än vad som krävs enligt våra internationella åtaganden och EU-rätten. Därför utmönstras nu möjligheten att som asylinvandrare beviljas permanent uppehållstillstånd.

Sedan migrationskrisen för drygt tio år sedan, när över 160 000 personer sökte asyl i Sverige, har permanenta uppehållstillstånd till följd av att någon beviljats asyl i praktiken helt tagits bort, men inte i alla delar. Det finns heller inte något krav i EU-rätten på att bevilja sådana permanenta uppehållstillstånd.

För att Sverige inte ska ha större tilldragandefaktorer till vårt land än nödvändigt utmönstras nu möjligheterna till dessa tillstånd för den asylrelaterade invandringen. Rätten till offentligt biträde vid handläggningen av asylärenden, eller ärenden om internationellt skydd som de numera kommer att kallas, kommer också att begränsas.

Fru talman! Många som söker sig till Europa och Sverige gör det i första hand för att få ett bättre liv för sig själva och för sina familjer. Det måste man ha stor respekt för. Men en absolut majoritet som kommer hit har inte asylskäl och ska därför återvända till sina hemländer.

Om man står upp för den reglerade invandringens principer måste ett nej vara ett nej. Det bidrar den nya asyl- och migrationspakten till att inskärpa genom ett ökat fokus på återvändande. Men den som kommer till exempelvis Sverige och behöver skydd ska också få det. Ett ja på en asylansökan ska leda till att man förväntas att snabbt integreras med krav på kunskaper i såväl det svenska språket som det svenska samhället. Man ska försörja sig själv och ha ett hederligt levnadssätt när man som utländsk medborgare befinner sig här.

Slutet på en lyckad integrationsprocess ska vara en möjlighet till ett svenskt medborgarskap. Det svenska medborgarskapet har sedan i lördags, på självaste nationaldagen, uppvärderats av oss moderater och våra samarbetspartier med just krav på visad ansträngning och integrationsförmåga. Detta har vi gjort trots högljudda protester från vänsterpartierna i denna kammare.

Fru talman! Vänsteroppositionen är fortsatt helt oense om det migrationspolitiska paradigmskifte som vi nu genomför. Inget av det vi gjort hade kunnat komma till stånd om Magdalena Andersson även fortsättningsvis hade varit statsminister och Morgan Johansson migrationsminister.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet fortsätter att vara de mest extrema. De säger blankt nej till hela den moderatledda regeringens proposition, trots att exempelvis Lagrådet konstaterat att det inte är något alternativ att låta nuvarande rättsläge fortsätta.

Pakten träder i kraft med direkt tillämplighet redan om några dagar, men trots det vill såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet att regeringen ska påbörja ett nytt arbete med inriktning mot mer generösa villkor i vårt land än övriga EU för den som söker asyl i just Sverige. Det är helt obegripligt.

Centerpartiet har som vanligt ett antal invändningar som dock återigen kommer att leda till fler asylsökande till Sverige. Någon EU-rättslig miniminivå är man uppenbarligen inte intresserad av.

Mest förvånad är jag ändå över Socialdemokraterna, som i åratal har talat om att Sverige ska ha en stram migrationspolitik – i alla fall som ett retoriskt grepp. Men i detta betänkande vill man bland annat att kvotflyktingar även fortsättningsvis ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd, vilket EU-rätten inte kräver. Man vill införa en ny, mer generös typ av uppehållstillstånd som man benämner etableringstillstånd, vilket EU-rätten inte kräver. Man vill att staten Sverige även fortsättningsvis ska bekosta stora juristkostnader till fler i form av offentliga biträden, vilket EU-rätten inte kräver.

Fru talman! Socialdemokraterna glider mer och mer åt att släppa tankarna på att Sverige ska ha en stram migrationspolitik. Man använder fortfarande begreppet i den offentliga debatten, men de senaste månadernas förslag som lagts fram i Sveriges riksdag, inte minst i det betänkande vi debatterar i dag, visar att man inte riktigt orkar hålla i löftena om en stram migrationspolitik när vänstervindarna får ett allt starkare fäste internt.

Fru talman! Hur ska det gå om olyckan är framme efter valet i höst och Socialdemokraterna ska förhandla med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om regeringsmakten, de två partier som verkligen är extrema i fråga om svensk asyl- och migrationslagstiftning? Vi kan alla räkna ut att det inte kommer bli tal om någon stram migrationspolitik så länge Socialdemokraterna får nycklarna till Rosenbad. Makten går som vanligt före politikens inriktning när det gäller Socialdemokraterna.

Vill man ha en stram eller till och med minimal asylinvandring till Sverige, som vi moderater lovar att hålla fast vid, måste man i höstens val rösta för att den moderatledda regeringen ska få fortsätta styra landet minst fyra år till. Något annat alternativ än det blågula laget finns krasst sett inte.

Fru talman! Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.