Fru talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag till beslut i betänkandet Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård.

Svensk hälso- och sjukvård står inför betydande utmaningar. Vi lever allt längre, fler människor har komplexa vårdbehov och en växande del av vården ges i kommunal regi, inte minst inom äldreomsorgen. För att möta dessa behov behöver kommunerna ha bättre möjligheter att säkerställa tillgången till medicinsk kompetens. Det är precis vad detta förslag handlar om.

Lagändringen innebär inte att kommunerna tar över regionernas ansvar för läkarmedverkan. Ansvarsfördelningen mellan regioner och kommuner ligger fast. Regionerna kommer även fortsättningsvis att ha ett grundläggande ansvar för läkarmedverkan i den kommunala hälso- och sjukvården. Patienterna kommer fortsatt att vara listade vid en vårdcentral och ha sin fasta läkarkontakt där.

Det som förändras är att kommunerna får möjlighet att själva anlita läkare när det behövs för att säkerställa god vård. Det handlar om ökad flexibilitet och bättre möjligheter att möta patienternas behov. Kommunerna känner sina verksamheter bäst och ska kunna använda de verktyg som krävs för att erbjuda den vård av god kvalitet som behövs.

Fru talman! Kritikerna menar att förslaget riskerar att skapa otydlighet och parallella organisationer. Jag delar inte den bedömningen. Kommunerna får inte något nytt huvudansvar för läkarvården. De får en möjlighet att komplettera den verksamhet de redan ansvarar för. Ansvarsfördelningen är tydlig och regleras fortsatt i lag.

Andra har lyft fram risken för rekryteringsproblem. Bristen på läkare är en verklighet som både kommuner och regioner redan måste hantera. Men den utmaningen löses inte genom att man begränsar kommunernas möjligheter att organisera vården på ett ändamålsenligt sätt. Tvärtom behöver vi ge vårdens huvudmän större möjligheter att använda den kompetens som finns där den gör störst nytta.

Att hitta medicinsk personal samt även tandvårdspersonal till glesbygden är ett växande problem inom flera områden. Här behöver vi titta på hur man har gjort i andra länder, exempelvis Norge: Jobbar en person i glesbygd ett antal år skrivs delar av studielånen av, eller så får personen andra förmåner. Detta är en fråga som kommer att bli mer aktuell och som vi tillsammans måste jobba vidare med om vi vill ha en jämlik vård i hela landet.

Förslaget innebär också att regeringen eller ansvarig myndighet får möjlighet att meddela föreskrifter om utformning av avtal om läkarmedverkan. Det bidrar till tydlighet, kvalitet och en mer enhetlig tillämpning över landet.

I grunden handlar detta om patienterna: om den äldre personen på ett särskilt boende, om den multisjuka patienten som behöver samordnade insatser. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar för nära, trygg och tillgänglig vård.

Förslaget innebär att kommuner kan göra detta om de vill och har råd. Man är inte tvingad om man känner att man inte har råd. Men jag tror att många kommer att göra detta nu när de får chansen.

Genom att ge kommunerna möjlighet att anlita läkare stärker vi den medicinska kompetensen där patienterna finns. Vi ökar flexibiliteten utan att rubba ansvarsfördelningen. Vi skapar bättre förutsättningar för vård av god kvalitet. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.