Herr talman! Jag ska ge källorna till finansmarknadsministern, men jag kommer inte att ägna hela den korta tid som återstår åt detta.

Jag vill avsluta med det som det här faktiskt handlar om. Det handlar om att bedrägerier finansierar organiserad brottslighet. Det handlar om att enskilda människor, privatpersoner och företagare, drabbas. De här brotten minskar inte. Det måste väl ändå finansmarknadsministern erkänna? Antalet brott har ju inte minskat, utan det är fler som drabbas. Det är långsiktiga besparingar som man blir av med.

Brotten ser också otroligt olika ut. Nu har det också kommit en ny dom som innebär att det kan bli svårare för privatpersoner att kräva att banken ska stå för en del av det som de har blivit av med. Det här innebär att finansmarknadsministern inte har mindre att göra utan mer. Hur ska ministern hantera detta?

Jag menar att det här inte bara är ett ekonomiskt brott utan även organiserad brottslighet. Här får Sverige ett väldigt dåligt omdöme. Vad säger finansmarknadsministern om detta? OECD ser de förändringar som den här regeringen har gjort under de här fyra åren – de flesta av dem har vi naturligtvis ställt oss bakom eftersom vi tycker att de är bra – men man bedömer att de är otillräckliga. De gör inte att vi kommer att kunna komma åt vare sig den ekonomiska brottsligheten eller bedrägerierna.

Är finansmarknadsministern nöjd, eller finns det något annat som finansmarknadsministern är beredd att överväga om han får nytt mandat efter höstens val?