Herr talman! Bedrägerier är i dag ett av Sveriges snabbast växande brottsområden. Varje dag utsätts privatpersoner och företagare för avancerade bedrägerier, där livsbesparingar och företagskapital kan försvinna på några minuter. Vi har 90 polisanmälda bankbedrägerier om dagen plus ett betydande mörkertal av icke-anmälda bankbedrägerier.

Polisen varnar för en kraftig ökning av bedrägerier riktade mot äldre. Jag möter många pensionärsorganisationer, och efter varje möte när jag har tagit upp de här frågorna kommer människor fram och berättar om hur man själv, anhöriga eller vänner har blivit lurade. De tar inte upp det när alla hör, men de tar upp det efteråt. De berättar om förlorade besparingar, om oro och om skam. Många känner just skam, trots att det egentligen är förövarna som borde känna skam.

Jag vill också lyfta småföretagarnas situation, för tusentals småföretag drabbas varje år av bedrägerier. Många saknar juridiska resurser och ekonomiska marginaler. Organisationen Företagarna har visat att fler företagare rapporterar ekonomiska förluster till följd av bedrägerier i dag än för bara några år sedan. Samtidigt uppger 38 procent av företagarna att de aldrig anmäler brott som de utsätts för.

Det här är inte bara ett konsumentproblem med svåra och väldigt sorgliga effekter för dem som drabbas. Det är också en av den organiserade brottslighetens viktigaste inkomstkällor. Vi talar ofta om skjutningar och sprängningar när vi diskuterar gängkriminalitet, vilket är förståeligt. Det våld som fortfarande plågar vårt land måste bekämpas med full kraft. Men om vi ska förstå den organiserade brottsligheten måste vi också förstå det här: Bakom vapnen finns pengarna, och bakom pengarna finns i allt större utsträckning bedrägerier och naturligtvis den ekonomiska brottsligheten i stort.

Det handlar om enskilda brottsoffer, men det handlar naturligtvis också om Sveriges förmåga att ta tag i den ekonomiska brottsligheten och den kriminella ekonomin. OECD har riktat skarp kritik mot Sveriges arbete mot företagsrelaterad ekonomisk brottslighet och internationell korruption. OECD konstaterar att för få utredningar leder till åtal, att för få åtal leder till fällande domar och att företag sällan hålls ansvariga i den omfattning som internationella standarder kräver.

Det borde ha varit en väckarklocka för regeringen. Om vi ska slå mot den kriminella ekonomin måste vi också angripa de finansiella flödena och de bedrägerier som göder den organiserade brottsligheten.

Polisen säger själva att de inte kommer att kunna utreda bort bedrägeribrotten. De är för många, och uppklaringsprocenten är för låg. Endast 2–3 procent av de anmälda brotten klaras upp. Därför måste fokus ligga på att förebygga brotten.

Herr talman! Mina frågor har varit många, och jag delade därför upp dem i två olika interpellationer. Nu valde statsrådet att lägga ihop de två interpellationerna till en. Det kan jag bara beklaga, eftersom det ger oss kort tid att debattera detta.

Jag hoppas ändå att statsrådet kan ge svar på de frågor som jag har ställt.