Herr talman! Med nya krav kommer också krav på medfinansiering. Så är det alltid. När det kommer nya lagar och regler för kommunerna är regeringen, och riksdagen som stiftar lagen, skyldiga att skicka med pengar.

Så är det också när det handlar om Äldreomsorgslyftet och att höja kompetensen. När det gäller språkkravet ligger pengarna just i Äldreomsorgslyftet, men det finns också andra pengar, som jag inledde med att redogöra för. Det är sådant som löper årligen för merkostnader för språkkravet.

Vi kommer att införa obligatoriskt, och inte bara frivilligt, utdrag ur belastningsregister och misstankeregister för att öka tryggheten och säkerheten för äldre. Det kommer också att kunna göras under befintlig anställning. Även detta kommer säkert att följas av krav på medfinansiering, men det återstår att se vad utredningen säger om det hela.

I dag, herr talman, har vi varit väldigt överens i många delar. Jag uppfattar att Socialdemokraterna också tycker att det är en bra idé att stärka just delarna kring ledarskapet för att öka attraktionskraften och statusen för detta viktiga yrke. Men det handlar framför allt om att höja kvaliteten och se till att tryggheten och säkerheten för äldre blir bättre.

Det finns dock en grundläggande motsättning, som vi inte har talat så mycket om. Vi pratar mycket om pengar och pengar som inte finns. Pengar som definitivt inte finns är pengarna i Socialdemokraternas budget.

När man nu står här och talar om allt man lovar och ger löften om saker och ting som ska förbättras trattar det ändå ned i det faktum att det i Socialdemokraternas budget, som man lade fram här, alltså saknas 50 miljarder kronor. Vi talade tidigare här om karensavdraget – där finns ingen finansiering över huvud taget. Om man skulle genomföra det skulle det kosta 20–40 miljarder.

Det är en sak att stå och lova och säga att man vill satsa och höja ambitionen. Men när man inte har finansierat löftena i sin egen budget blir det ganska tunt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.