Herr talman! Finanspolitiska rådet har konstaterat att det har skett en ambitionsminskning inom välfärden. Ivo har påpekat allvarliga brister i äldreomsorgen. PRO:s kartläggning visar att kommuner redan nu tvingas göra neddragningar. Det sker samtidigt som behoven ökar. Det är inte hållbart.

Äldreomsorgen är inte bara en budgetpost bland alla andra. Den är, skulle jag vilja säga, ett löfte mellan generationer. Den äldre generationen som har varit med och byggt upp Sverige ska kunna känna sig trygg. Människor ska veta att de får det stöd som de behöver på ålderns höst med trygghet, kontinuitet och värdighet.

Vi socialdemokrater stannar inte vid att påpeka eller beskriva problemen. Vi har också förslag för att lösa dem. Vi vill genomföra en miljardsatsning för mer personal i äldreomsorgen. Det handlar om fler kollegor för den som redan arbetar i verksamheten, att minska stressen, att förbättra arbetsmiljön och att skapa bättre kontinuitet. Det handlar naturligtvis framför allt om att ge äldre människor den tid de förtjänar.

Omsorg handlar inte bara om att utföra insatser. Det handlar väldigt mycket om relationer, trygghet och mänskliga möten. Det kräver tid och också resurser. Det är därför som vi vill förstärka bottenplattan för statsbidragen till kommunerna så att kommunerna ska veta vad som gäller och kunna planera långsiktigt.

Vi har en särskild satsning på äldreomsorgen med nästan 2 miljarder. Vi vill permanenta Äldreomsorgslyftet. Där är vi överens; vi sjunger Äldreomsorgslyftets lov. Det är verkligen förtjänt. Det behövs inte bara nu utan också i framtiden.

Vi har sagt att vi behöver ha ett tydligare fokus på språkutbildning. Många gör ett bra jobb, men de behöver också förstärka kunskaperna i det svenska språket. Det är självklart. Precis som äldreministern säger handlar det om medicinsk säkerhet. Det handlar också om att kunna förstå och förmedla vad som behövs mellan personal och den äldre. Vi tycker att man ska kunna läsa svenska på arbetstid och få stöd att nå upp till de krav som verksamheten ställer.

Herr talman! Långsiktigt måste äldreomsorgen få mer pengar. Det är inte bara kommunernas ansvar. Det är också statens ansvar. Vi måste också avskaffa den minutstyrning som alltför länge har gjort omsorgen till ett schema snarare än ett mänskligt möte.

Där finns en skillnad. Flera av oss har jobbat i äldreomsorgen. Men minutstyrningen har blivit allt hårdare och styr nu väldigt mycket av verksamheten. Ibland handlar det om att kunna ta den där tiden till att sitta ned med den äldre, att lugna den personen och att göra den trygg. Man sparar oro och också tid för att man ska kunna göra någonting tillsammans, den äldre och personalen.

Jag tycker inte att vi får riktigt besked om huruvida statsrådet anser att äldreomsorgen behöver mer resurser och mer långsiktiga resurser för att kunna klara av det otroligt viktiga uppdraget. Det behövs både för de äldres skull och för att uppvärdera det arbete som personalen utför i äldreomsorgen.