Fru talman! En del av SVT:s dokumentär som verkligen berörde mig var den då Daniela Fielding intervjuades. Hon har jobbat som husmor på Lundsberg och slog larm. Hon var en visselblåsare och betalade ett väldigt högt pris. Det hon sa i dokumentären var: Jag ville inte stänga Lundsberg, men jag ville inte att folk skulle fara illa. Hon blev utsatt för det som i dokumentären kallas för Lundsberg classic – en metod som går ut på att skicka ut människor, elever, för att förneka att det finns problem och försvara skolan så att den kan tuffa på med sin pennalism.

Jag skulle vilja passa på att tacka Daniela så att hon faktiskt får ett tack och ett erkännande för det hon har gjort för svensk skola, för eleverna på Lundsberg och för oss alla. Det har kostat henne mycket, och hon är värd ett tack.

På mitt rum har jag två fotografier som jag har fått av föräldrar till barn som har tagit sina liv efter mobbning i svensk skola. Det är en bild på Måns och en bild på Karolina. Jag tittar på dem varje dag. Vi är många som kämpar för att det ska finnas fler som Daniela, som tar ansvar – mot mobbning och övergrepp i svensk skola. Det är viktigt, för det kan förhindra att barn tar sina liv.

Men nu är de igång igen. I SVT hade man ett debattprogram, och elever och andra som hade bussats in sa att det inte finns några problem. Daniela råkade ut för det vi kallar för gaslighting, det värsta man kan göra mot någon som har blivit mobbad eller utsatt för förtryck. Man säger att det nog egentligen är den personens fel; det finns ingenting att se. Nu är det igång igen.

En sak är att författare och bloggare använder sina kanaler till tusentals följare för att sprida ut dimridåer. Men att vi har en ledamot i Sveriges riksdag som lånar sig till detta är en skandal. En partivän till ministern, Martin Melin, går ut och säger: Mitt barn har inte råkat ut för någonting – nu tittar vi framåt; det finns ingenting att se. Den signalen är så skadlig för alla som råkar ut för mobbning, inte bara på Lundsberg utan på alla svenska skolor. Jag tycker att han borde be om ursäkt. Jag tycker att han borde skämmas, och jag tycker faktiskt att gymnasieministern borde ta avstånd från ett sådant beteende.

Så återigen: Vad är regeringen beredd att göra för att agera i den här saken? Det är uppenbart att det bara rullar på. Jag har en otäck déjà vu-känsla av att det kommer att bli samma sak igen som efter det att barn bränts med strykjärn. Det blir en storm i medierna under några veckor, och de som är associerade till skolan rycker ut till försvar. Sedan fortsätter det med poängsystemet och uppdelningen mellan tarmar, de som går i årskurs 9, och tromän i årskurs 3 som sitter och bestämmer.

Jag tycker att reaktionen från ministern är för svag, när vi har sett dessa fruktansvärda scener och hört dessa fruktansvärda uttalanden, med rasism och antisemitism.