Herr talman! Jag har viss förståelse för ledamotens frustration över att inte riktigt få svar på de frågor som han har ställt i sin interpellation. Givet att ledamoten var så gentil och på ett så pedagogiskt sätt kunde förklara hur processen med interpellationsdebatter fungerar, kan man också konstatera att jag mycket riktigt som minister har sagt att jag anser att äldre ska ha rätt att välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen i deras eget hem. Där är man ofta i en stark beroendesituation.

Jag redogjorde i mitt första inlägg för alla våra argument för att vi har landat i att det är rimligt att gå till väga på detta vis. Jag har också varit väldigt tydlig med att det krävs att en utredning tittar på dessa frågor. Det är mycket komplexa frågor, precis som ledamoten redogjort för. Det finns vissa hänsyn att ta ställning till.

Jag har, precis som statsministern, flera andra ministrar och även riksdagsledamöter, varit inne på att man verkligen skulle vilja att äldre ska kunna välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen. Men det krävs en utredning för att se på vilket sätt det kan göras. Och om det skulle innebära ökade pålagor på kommunerna för att tillgodose det önskemålet och löftet kommer det säkert också att krävas viss medfinansiering.

Anledningen till att jag inte kan svara på ledamotens alla frågor, vilket ledamoten inte är riktigt nöjd med, är att utredningen inte tillsatts ännu. Det är alltså inte känt vilka frågor det ska gälla, vilket direktiv en kommande utredning kommer att få och hur mycket man ska avgränsa sig eller för den delen utveckla. Det är inte heller något som jag tänker att jag ska förmedla här i kammaren.

Jag tycker att frågorna är mycket intressanta och ser fram emot debatten och diskussionen. Kanske tar jag med mig någonting som ledamoten lyfter upp till direktivet och utredningen. Men det krävs en utredning. Vad utredningen sedan landar i, vilka avvägningar man faktiskt gör och vilken analys som är med i den utredningen är alldeles för tidigt att säga. Det vore också fel av mig att komma med spekulationer om vad man kommer att landa i.

Men ett löfte är ett löfte, och det håller jag. Jag tycker och vill att äldre ska ha rätt att kunna välja kön på den personal som utför den mest intima vårdhygienen. Man ska ha rätt att välja och känna sig bekväm och trygg med personen som stiger innanför tröskeln till ens eget hem och som man ofta är i stort behov av och dessutom är i beroendeställning till.

Det är viktigt att värna äldres trygghet och säkerhet, och det är viktigt att värna valfriheten för äldre. Det löftet står jag alltså fast vid, och jag kommer återkomma till det.