Fru talman! För att återknyta till försvarsindustristrategin och debatten om europeisk försvarsindustriell förmåga hade vi för några år sedan diskussioner om överproduktion, duplicering och fragmentisering. Ingenting av detta är relevant längre.

Det som är relevant nu är att vi får upp produktionsförmågan i Sverige så att vi kan bygga upp vårt eget och våra allierades försvar men också fortsätta att stötta Ukraina. Då måste vi bryta tidskurvan, för det tar för lång tid innan vi får vissa av de mer kvalificerade militära förmågorna. Vi måste också bryta den exponentiella kostnadsökningen. När vi beställer mer förväntar vi oss av försvarsindustrin att det blir billigare, inte dyrare. Vi måste nu fylla våra krigsförband med mycket ammunition och materiel. De delarna tycker jag är viktiga.

När det kommer till hela försvarsinnovationsarbetet har regeringen arbetat mycket med de sakerna under mandatperioden. Det handlar om att hämta hem erfarenheterna från kriget i Ukraina. Vi står väl rustade att göra detta i och med att vi i fjol gav det tredje största Ukrainastödet i världen. Det innebär att Ukraina är väldigt generösa med data och information till oss om det transparenta slagfält som de har. Det innebär också att vi får hem mycket erfarenheter för de plattformar och system som vi har skickat till Ukraina inom i princip alla domäner.

Vi har också lanserat det civil-militära programmet, som jag nämnde tidigare, där Vinnova och Försvarsmakten jobbar tätt tillsammans och där Vinnova, eller i alla fall företagen, hjälper Försvarsmakten att lösa militära problem.

Vi har även etablerat ett försvarsinnovationsråd som jag själv leder tillsammans med representanter från industrin och försvarsmyndigheterna. Vi har också gjort riktade satsningar på FOI så att de kan ha en försvarsinnovationsdirektör. Vi har också, för första gången på 30 år, tagit fram en försvarsindustristrategi i Sverige men också en försvarsinnovationsstrategi.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.