Fru talman! Jag är i allt väsentligt enig med det allra mesta av vad Erik Ezelius anför och ska försöka ge en bild av hur det ser ut i Försvarsmakten i dag när det kommer till personalförsörjning, inklusive våra värnpliktiga.

Låt mig säga att i grunden har Sverige i en internationell jämförelse ett bra personalförsörjningssystem. Dels har vi kontinuerligt anställda soldater som har en hög tillgänglighet, som övar och tränar och som finns tillgängliga här och nu, dels har vi tidvis anställda soldater som kommer in och förstärker verksamheten. Men grunden för Försvarsmaktens personalförsörjningssystem är naturligtvis pliktsystemet och värnplikten, vilket inte minst är väldigt viktigt för de mobiliserande delarna av vårt försvar. Jag tänker då på fältförbanden och armén.

Det systemet funkar väl och tilldrar sig också stor internationell uppmärksamhet. Jag har som försvarsminister haft inkommande besök från Frankrike, Tyskland och Nederländerna, som tittar på vårt personalförsörjningssystem.

Vi har också väldigt duktiga värnpliktiga. Ett uttryck för det är att över 80 procent av dem som genomför grundutbildningen rekommenderar den till andra personer. Ungefär en tredjedel stannar också inom Försvarsmakten i en form eller annan efter att man är klar med grundutbildningen och har fått sin krigsplacering. Personalförsörjningssystemet i Sverige är grunden bra, och det är starkt.

När det gäller avgångar är det 92–93 procent av dem som påbörjar grundutbildningen som också har möjlighet att slutföra den och sedan bli krigsplacerade. Det är faktiskt en högre siffra än när vi hade en frivillig rekrytering; då låg det någonstans mellan 12 och 15 procent av avgångarna. Vi lyckas alltså rätt så väl med att hitta rätt lämpade individer vid mönstringsförfarandet.

Jag delar helt Erik Ezelius oro framför allt över att många unga lider av psykisk ohälsa och en nedgång på fysisk nivå. Men som tur är har vi ännu inte sett att den sjunkande folkhälsan har färgat av sig på Försvarsmaktens verksamhet när det kommer till förmåga att genomföra grundutbildningen.

I grunden handlar det om att det är ett begränsat antal individer varje år som gör värnplikten; vi pratar om mindre än en av tio personer. Men det är klart att i takt med att vi bygger ut värnplikten kan detta bli ett större problem och en större utmaning för Försvarsmakten i dess personalförsörjningssystem.

Ungefär 93 procent klarar alltså utbildningen och behöver inte avbryta den för fysisk eller psykisk ohälsa eller andra skäl.

När det gäller mönstringsenkäten är det ungefär hälften av dem som fyller i den som bedöms ha förmåga att genomföra mönstringsförfarandet, och efter mönstringsförfarandet faller ju ytterligare hälften bort. Men detta är liksom ett uttryck för att personalförsörjningssystemet än så länge fungerar väl, och i en internationell jämförelse har vi som sagt ett starkt system.

Med det sagt finns det alla skäl att också titta bredare på den här frågan. Jag har återkommande haft en dialog med Jakob Forssmed, som är folkhälsominister, för att se om vi behöver vidta andra åtgärder för att se till att folkhälsan bland unga är stark och bra, för att hindra att människor hamnar i passivitet och för att främja fysisk aktivitet. Jag kommer att återkomma till det.