Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret!

När vi tänker på krig är det lätt att vi fokuserar på strider, vapen och militära operationer. Men krig handlar också om människor och om hur de påverkas när samhället utsätts för stora påfrestningar. Under ett krig förändras vardagen snabbt, och människor måste kunna hantera både fysiska och psykiska utmaningar samtidigt som de fattar viktiga beslut under osäkra förhållanden.

För soldater innebär krig stora krav på fysisk uthållighet, disciplin och mod. En soldat kan behöva arbeta under långa perioder med begränsad sömn, hård fysisk belastning och en ständig risk för fara. Det krävs också förmåga att samarbeta med andra, följa order och behålla lugnet i stressade situationer. Det handlar dock inte bara om fysisk styrka. Den mentala styrkan är minst lika viktig eftersom soldater ofta ställs inför svåra etiska och känslomässiga utmaningar.

Samtidigt påverkas även civilbefolkningen starkt av krig. Civilister kan behöva klara sig med begränsad tillgång till mat, vatten, el och sjukvård. Många tvingas anpassa sig till en osäker vardag där information kan vara svår att lita på och där hot mot säkerheten förekommer. Därför krävs ansvarstagande, beredskap och förmåga att samarbeta med andra människor. Dessutom behöver många fortsätta att arbeta inom samhällsviktiga verksamheter som sjukvård, transporter, energi och kommunikation för att samhället ska fungera.

Något som är gemensamt för både soldater och civilister är behovet av en stark fysisk och psykisk hälsa. God fysisk hälsa ger bättre uthållighet, styrka och förmåga att klara långvariga ansträngningar, sömnbrist och stress. Samtidigt är den psykiska hälsan avgörande för att kunna fatta genomtänkta beslut, hantera rädsla och osäkerhet och fortsätta att agera under pressade förhållanden. Därför är det viktigt att utveckla sin motståndskraft genom fysisk aktivitet, goda levnadsvanor och förmågan att hantera stress.

Ett lands försvar bygger inte bara på militär styrka utan också på människors vilja att hjälpa varandra, följa viktiga instruktioner och bidra till att samhället fungerar. Därför spelar både soldater och civilister en avgörande roll för ett lands försvar och överlevnad i en krigssituation. Det handlar till syvende och sist om Sveriges totalförsvar.

När vi i dag bygger ut det militära och civila försvaret talar vi ofta om materiell ammunition, logistik och försörjningstrygghet. Det är naturligt och nödvändigt, men ytterst bygger totalförsvaret på människor – människor som ska kunna utbildas, leda, samarbeta, fatta beslut under press och uthärda påfrestningar.

Sverige har återinfört värnplikten och utbildar successivt fler unga för tjänstgöring i Försvarsmakten. Samtidigt ställs höga krav på fysisk och psykisk robusthet. Om en växande andel av ungdomsgenerationen präglas av en lägre fysisk aktivitet, sämre kondition, ökad övervikt, mer stillasittande och sämre sömnvanor påverkar det också rekryteringsbasen för framtidens försvar.

Militär utbildning innebär långa dagar, fysisk belastning, fältverksamhet, sömnbrist, kyla, stress och krav på samarbete under krävande förhållanden. Som sagt, det kräver robusthet, och robusthet handlar om betydligt mer än bara muskler.

Forskning visar att regelbunden fysisk aktivitet stärker stresstålighet, psykisk hälsa, koncentrationsförmåga, inlärning och återhämtning – förmågor som är avgörande både i militär verksamhet och i samhällskriser. När vi talar om motståndskraft måste vi därför också tala om människors kapacitet att hantera osäkerhet, belastning och långvarig påfrestning.

Ur det perspektivet blir fysisk aktivitet inte bara en folkhälsofråga utan även en beredskapsfråga. Min fråga till ministern är: Delar ministern mitt anslag när jag adresserar behovet av att ökad fysisk rörelse i samhället inte bara ska belysas som en folkhälsofråga utan ytterst faktiskt som en totalförsvarsfråga?