Herr talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande om verksamheten i EU under förra året. Det är en debatt som brukar kunna vara ganska vid. Det finns många frågor att lyfta, men fokus på Ukraina är förstås givet även i årets debatt.

Låt mig börja med ett fundament. Europeiska unionen är i sin kärna ett fredsprojekt. Efter två världskrig valde Europas länder samarbete framför konflikt. Genom ekonomisk integration, politisk dialog och gemensamma institutioner skapades ett system där krig mellan medlemsstaterna blev otänkbart. Det är ingen liten prestation. Tvärtom är det en historisk framgång som vi inte får ta för given.

EU har fortsatt att visa sin styrka i en tid präglad av kriser. Under de senaste åren har unionen agerat samlat i stödet till Ukraina, i hanteringen av pandemins efterverkningar och i arbetet för att stärka Europas ekonomiska motståndskraft. Det är ett bevis på att EU fungerar och att EU behövs. Samtidigt innebär lojalitet med EU-projektet inte en okritisk inställning. Tvärtom är det vår skyldighet att påtala brister och att bidra till att göra unionen bättre, starkare och mer rättvis.

En brist är att EU ännu inte fullt ut har lyckats stoppa importen av rysk fossil energi. Trots omfattande sanktioner fortsätter europeiska ekonomier direkt eller indirekt att vara beroende av rysk olja och gas. Detta är djupt problematiskt. Varje euro som går till rysk energiexport riskerar att bidra till finansieringen av Rysslands folkrättsvidriga krig i Ukraina. Det här måste få ett slut. EU måste ta nästa steg, både genom att täppa till kryphål i sanktionerna och genom att accelerera den gröna omställningen. Att minska beroendet av fossil energi är inte bara en klimatfråga; det är en säkerhetspolitisk nödvändighet.

Klimatpolitiken är ett område där vi ser både framsteg och oroande tendenser. EU:s gröna giv har varit ett historiskt viktigt initiativ. Det har inriktats på klimatneutralitet och stärkt innovation, och man har visat globalt ledarskap. Men vi ser nu hur högerkrafter inom Europa försöker montera ned eller urvattna detta arbete. Klimatmål ifrågasätts. Miljölagstiftning försvagas. Kortsiktiga ekonomiska intressen tillåts gå före planetens och kommande generationers behov. Det är en farlig väg, för klimatkrisen tar inte paus för politiska svängningar. Tvärtom krävs mer samarbete, mer ambition och tydligare ledarskap. EU måste fortsätta vara en global kraft för klimatansvar. EU får inte backa undan.

Herr talman! Jag vill i år även lyfta fram EU:s roll i en alltmer komplex geopolitisk verklighet, inte minst i relation till Kina och den bredare globala utvecklingen. I dag ser vi hur Kina stärker sin position, inte bara ekonomiskt utan också geopolitiskt, ofta i samverkan med andra auktoritära stater.

Relationen mellan Kina och Ryssland har fördjupats, och det får direkta konsekvenser för Europas och Sveriges säkerhet. Trots att EU infört omfattande sanktioner mot Ryssland efter invasionen av Ukraina har Ryssland kunnat hålla sin ekonomi vid liv. En avgörande faktor är handeln med Kina. Ryssland exporterar stora mängder olja till rabatterade priser samtidigt som kinesiska aktörer förser Ryssland med tekniska komponenter – många med dubbla användningsområden – som stärker både industri och krigsmakt.

Det här är oacceptabelt. Därför menar vi att EU bör införa så kallade sekundära sanktioner riktade mot länder, företag och individer som bidrar till att kringgå sanktionerna eller direkt stödjer den ryska krigsekonomin. Sanktionerna måste vara effektiva, annars riskerar de att bara bli symbolpolitik.

Herr talman! En särskilt oroande utveckling ser vi i Hongkong. Det som en gång var ett relativt öppet och välfungerande finansiellt centrum står nu i allt högre grad under den kinesiska auktoritära statens kontroll. Rapporter visar att Hongkong i dag används som nod för att kringgå internationella sanktioner. Handeln med länder som Ryssland, Nordkorea och Iran fortgår trots tydliga internationella regelverk.

Exporten från Hongkong till Ryssland har ökat markant sedan invasionen av Ukraina 2022, och stadens ledning har öppet signalerat att man inte avser att följa sanktionerna. Det innebär att Hongkong i praktiken kan bidra till att förse Rysslands krigsmaskineri med komponenter som används i produktion av missiler och flygplan. I vissa fall rör det sig om varor som kan spåras till västerländska företag.

Det här visar på en allvarlig brist i dagens exportkontroller, inte minst när det gäller produkter med dubbla användningsområden. Sverige och EU måste agera. Vi behöver skärpt lagstiftning, bättre kontrollmekanismer och ökad transparens.

Herr talman! Vi måste också blicka framåt. EU:s gröna omställning är avgörande, men den får inte bygga på nya beroenden eller på exploatering av människor och miljö i andra delar av världen.

Kina dominerar i dag marknaden för flera kritiska råvaror och teknologier som är nödvändiga för elektrifiering, såsom batterier, solceller och sällsynta jordartsmetaller. Det skapar ett strategiskt beroende som EU måste minska. Därför är det positivt att EU har inlett granskningar av kinesiska subventioner och arbetar med att stärka den egna produktionen. Men mer behöver göras.

Vi behöver öka återvinningen av kritiska material, utveckla europeisk industri och säkerställa att våra leveranskedjor är hållbara både socialt och miljömässigt. Det innebär att den internationella handeln med så kallade konfliktmineraler måste regleras bättre. Dagens system är i stor utsträckning frivilliga, och det räcker inte. EU bör verka för bindande lagstiftning och ett globalt certifieringssystem som säkerställer transparens, rimliga arbetsvillkor och ansvar.

Herr talman! Elektrifiering av transportsektorn är en nyckel i klimatomställningen. Här har europeiska bilföretag tagit viktiga steg, och det är avgörande att politiken hänger med. EU:s klimattullar är ett viktigt verktyg för att driva på global omställning och förhindra att smutsig produktion flyttar utomlands. Men vi måste också fortsätta utveckla våra instrument. Handels- och klimatpolitik behöver gå hand i hand. Det handlar om rättvisa konkurrensvillkor men även om att ta globalt ansvar.

Avslutningsvis: Europeiska unionen är ett av de mest framgångsrika fredsprojekten i världshistorien. Det har skapat stabilitet, välstånd och samarbete i en region som en gång präglades av konflikt. Men EU är inte färdigt. Det är ett pågående projekt som måste utvecklas i takt med vår tid.

Vi måste stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter både inom och utanför Europa. Vi måste vara konsekventa i vårt stöd till Ukraina och i vårt motstånd mot auktoritära regimer. Vi måste stärka EU:s sanktioner och se till att de efterlevs. Vi måste försvara och vidareutveckla den gröna omställningen. Detta behöver vi göra tillsammans.

I en värld som blir alltmer osäker är det tydligt att det är genom samarbete, inte splittring, som vi bygger fred, säkerhet och framtidstro. Med det vill jag yrka bifall till reservation 10, som handlar om sanktioner.