Herr talman! Vi är några ledamöter i riksdagen som kommer att åka till Armenien för att vara valobservatörer där. De har ju parlamentsval på söndag. Jag kommer därför att försöka hålla mig lite kort i detta anförande.

Låt mig inleda med att säga att den övergripande slutsats man kan dra av Europasamarbetet, egentligen sedan Maastrichtfördraget och framåt, är att varje stor kris eller utmaning som Europa tvingas hantera leder till att Europasamarbetet fördjupas på ett eller annat sätt. Det kommer nya institutioner, nya mekanismer och nya stödpaket. Samarbetet fördjupas.

Den stora migrantkrisen 2015 ledde fram till att vi fick det asylpaket som nu implementerats. Ukrainakriget har lett fram till ett omfattande samarbete för att stödja Ukraina. Pandemin ledde fram till nya samarbeten i Europa. Klimatkrisen har lett fram till olika typer av lagstiftningar och direktiv. Finanskrisen, den som började med en bolånekris i USA och sedan spred sig över till Sydeuropa – särskilt Grekland drabbades hårt för 15 år sedan – ledde fram till att vi fick bankunioner, stabilitetspakter och allt möjligt.

Varje utmaning Europa står inför leder till att Europasamarbetet fördjupas. Det är fullt logiskt eftersom vi sitter i samma båt. Inget land som i dag är globaliserat och öppet – jag tänker särskilt på den fria rörligheten inom Schengen – har kapacitet att lösa alla sina utmaningar självt. Det går liksom inte. Därför bör Sverige agera för att vara medlem i så många olika konstellationer och institutioner som möjligt inom EU.

Det stora som återstår för Sverige, herr talman, är att också ansluta sig till den gemensamma valutan, euron. Det är nästa stora steg för Sverige. Vi liberaler har argumenterat för detta mycket länge. Det skulle vara bra för Sverige, för våra företag, för vår handel, för våra konsumenter och så vidare.

Det andra jag vill ta upp, herr talman, rör Ukraina. Matilda Ernkrans sa något viktigt tidigare i debatten, egentligen det viktigaste i hennes anförande, nämligen att man nu så fort som möjligt borde öppna några nya kluster, alltså kapitel, i anslutningsförhandlingarna med Ukraina.

Ukraina ansökte om medlemskap i Europeiska unionen bara några dagar efter den fullskaliga ryska invasionen i februari 2022. Sedan har man tröskat detta framåt. För Sveriges del, herr talman, tog det fyra år av förhandlingar att bli EU-medlem. I Kroatiens fall tog det tio år. Ingen vet hur lång tid det kommer att ta för Ukraina. Man behöver anpassa lagstiftning, stärka rättsstaten, bekämpa korruption och reformera en rad olika sektorer, dessutom mitt under brinnande krig. Ukraina har dock gjort enorma insatser.

Här vill jag också särskilt betona, herr talman, att det enda som kan gälla i detta är ett fullvärdigt EU-medlemskap för Ukraina – inte bara därför att det vore en orimlig signal till ukrainarna om vi skulle hitta någon sorts halvmesyr där de bara blir medlemmar till hälften utan också därför att med det vi ser Ukraina göra i fråga om utveckling, innovation och så vidare vore det rent av dumt om resten av Europeiska unionen sa: Nej, vi vill inte ha med er fullt ut.

Detta är ett land som i dag har Europas starkaste armé. Detta är ett land där praktiskt taget hela befolkningen vill gå den här vägen. Man vill vara en del av Europa. Jag upplever att många länder har fel perspektiv på Ukraina, herr talman, när man bara ser olika typer av risker med exempelvis den ukrainska jordbrukssektorn och vill ha mer regleringar och begränsningar gentemot landet. Tvärtom ska man se att Ukraina har oerhört mycket att bidra med. Det vore dumdristigt att inte nu agera för att Ukraina verkligen ska bli fullvärdig medlem.

Till det ska sägas att vi har en mycket mer jämlik relation mellan Europa och Ukraina än vad många människor tror – det är min bild. Många betraktar fortfarande Ukraina som bara en mottagare av ekonomiskt och militärt stöd från andra länder, men så är det ju inte.

När vi såg att Iran började skjuta en massa drönare mot Gulfstaterna var det Ukraina som var där och hjälpte Gulfstaterna med hur man ska hantera dessa drönare. Det är ju erfarenheter Ukraina har från det krig som Ryssland har startat.

Den innovation vi ser på det försvarstekniska området när det gäller drönarteknik, luftförsvar och mycket annat är enorm i Ukraina. Det kommer att vara en jättefördel om kriget sprids vidare, om Ryssland för kriget upp mot våra breddgrader, att med den ukrainska tekniken kunna hjälpa de baltiska länderna.

Ukraina är en fjärdedel av Ryssland till invånarantalet. Sverige är bara en fjärdedel av Ukraina. Vi är alltså ungefär en sextondel av Ryssland, och Finland är bara hälften av Sverige. De baltiska länderna är ungefär en tredjedel av Finland. Det är jättesmå länder i sammanhanget, och Ukraina visar verkligen vägen i detta.

Vi måste också, herr talman, fundera över vilken beredskap Europa och Europeiska unionen har i händelse av att det ryska systemet kollapsar. Nu går den ryska ekonomin väldigt dåligt. Det går dåligt på slagfältet. Det finns en betydande kritik mot diktator Vladimir Putin. Han håller makten med massiv repression. Om ytterligare förvecklingar leder till att den ryska ekonomin helt enkelt kollapsar inom några år kommer den att dra med sig Alexandr Lukasjenko och Belarus i fallet. Vi kan få en jätteomvälvning i Östeuropa inom några år. Har Europeiska unionen, Sverige, Nato och så vidare beredskap för att hantera en sådan situation? Vi vet inte.

Det är möjligt att det ryska systemet överlever länge. Den romanovska tsarätten styrde Ryssland i nästan exakt 300 år. Därefter styrde kommunisterna Ryssland i drygt 70 år, och nu har Vladimir Putin styrt i snart 25 år eller något i den stilen. Men det ryska imperiet kan också falla snabbare än vi tror.

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet.