Herr talman! Det är ändå rafflande när man tänker på att det bara har gått knappt ett och ett halvt år med den nya världsordning som vi har i dag!

Det är en världsordning där störst går först och där vissa, exempelvis Trump och company, tar sig rätten att agera efter vad som just för dagen verkar lockande. Ryssland låter sitt storhetsvansinne blomstra, och i bakgrunden finns den, kanske, stora vinnaren: den långsiktiga strategen Kina.

I det sammanhanget bör vi i Sverige återigen sända en tacksamhetens tanke till de kloka personer som lade grunden till det mycket långsiktiga fredsprojekt som i dag är världens största frihandelszon och vårt hem – EU.

Sedan kan man naturligtvis bli galen på att EU kan vara en tungstyrd byråkrati. Ibland måste demokrati få ta tid. Men samtidigt måste EU utåt lära sig att agera inte bara snabbare, utan också väldigt mycket snabbare, för att stå upp för demokratin, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och vår säkerhet.

De senaste åren har gång på gång visat problemet att EU inte klarar just detta – att agera snabbt. Det handlar om Iran 2022. Terrorstämplingen av IRGC borde ha gått att få fram tämligen omgående. Det handlar också om den oacceptabla utvecklingen i Gaza som följde efter Hamas fullständigt horribla attack på Israel i oktober 2023. Här borde EU snabbt ha klarat av att tänka flera saker samtidigt: Ja, Israel har rätt att försvara sig, och gisslan måste släppas omedelbart. Men sättet som Israel sedan agerade och fortfarande agerar på är oacceptabelt, och därför bör associationsavtalet frysas. Och hur lång tid tog det inte att ens börja tänka sig att använda de frysta ryska tillgångarna till stöd för Ukraina!

Det mest flagranta har nog ändå varit hur en enda person, Ungerns Orbán, under så lång tid kunde hindra EU när det gällde just stödet till Ukraina och att dra ut på möjligheten att låta Ukraina och Moldavien påbörja processen att bli medlemmar i EU. Nu är det tack och lov slut på den blockeringen.

Att utvidgningen får fortsätta, inte bara med Ukraina och Moldavien utan även med västra Balkan, där exempelvis Albanien och Montenegro just nu tar stora kliv i sin EU-anpassning, är superviktigt för vår säkerhet men också för vår konkurrenskraft. Här ska regeringen ha en eloge, då jag vet att den ligger på för detta.

Det är viktigt att vi för Sveriges del fortsätter att se till att processen går framåt. Vi ska både ställa krav på att kandidaterna uppfyller det som krävs och heja på och stötta där vi kan.

Det är ett grundläggande systemfel när en enda person kan blockera hela EU och det krävs att landet i fråga har ett val som innebär att personen blir utbytt för att EU ska kunna fortsätta sitt arbete. Vi i Centerpartiet har därför under ett par år drivit på för att det i större utsträckning ska räcka med en majoritet när det kommer till utrikesbeslut i stället för att som i dag ställas krav på total enighet.

I den nya världsordningen blir EU:s samlade konkurrenskraft och möjlighet att på olika sätt försvara vår säkerhet alltmer avgörande. Men samtidigt som de maktgalna gubbarna i de självutnämnda stormakterna ägnar sig åt att dela upp världen sinsemellan sker klimatförändringarna. De går inte att vifta bort.

Det blir därför allt viktigare att se att detta hänger ihop – konkurrenskraft, säkerhet och klimat – och att agera utifrån detta. Svenska och europeiska företag behöver göra mer för att se till att både de själva och deras underleverantörer har goda arbetsvillkor, respekterar mänskliga rättigheter och tar ansvar för miljö- och klimatpåverkan.

Det bör vara självklart att den som ska sälja varor i EU ska följa samma villkor som våra företag behöver göra. Det gynnar såväl EU:s som företagens konkurrens och principerna om hållbarhet och mänskliga rättigheter, som vi måste stå upp för vid varje tillfälle som ges.

Vi kan inte bara ställa krav på företagen, utan samma konsekventa tanke måste också gälla medlemsländerna själva. Vi har infört ett demokratilås, det vill säga att ett medlemsland inte får några EU-medel om det bryter mot exempelvis mänskliga rättigheter. Det är bra, och detta bör användas konsekvent.

Vi skulle också behöva införa ett klimatlås, det vill säga att EU-medel inte heller ska betalas ut om ett land inte arbetar mot målen och medvetet bryter mot de regler vi tillsammans har satt upp gällande miljö och klimat.

Klimat, konkurrenskraft och säkerhet hör ihop. Det har väl aldrig varit så tydligt som när det kommer till energiförsörjning och transport inom EU. Det är fortfarande svårt att få sanktionerna mot rysk gas att fungera på sina håll eftersom EU-länderna är så pass beroende av detta. Lägg till detta krisen runt Hormuzsundet!

EU är alltför beroende av import, energi, el och transport. Vi måste få det till ett oberoende; det är nödvändigt. Det kräver innovationskraft, enklare regler för företag så att de kan växa och snabbhet i beslut. Det kräver också att alla medlemsländer följer de sanktioner som vi kommit överens om.

Det går inte att prata om EU utan att prata om de människor som söker sig till EU för att få arbete eller för att de är på flykt från krig och olika former av förtryck. Migrationspakten träder i kraft nästa vecka. Centerpartiet har stått bakom principen om pakten, då det har varit viktigt att få till en uppgörelse mellan länderna och ett samarbete för migration, inte minst för att värna den fria rörligheten inom EU.

Det finns dock saker som vi behöver ser över så att det hela inte får motsatt effekt. En sådan sak är villkoren i de så kallade återvändandehubbarna. Det handlar om hur barn och barnfamiljer behandlas och om hur vi ska säkra rättssäkerheten för hbtqi-personer som kommer från länder som anses som ”säkra”. Med de starka högervindar som blåser både i Sverige och i EU, där utvisningar sätts före rättssäkerhet och sans, är risken att många människor kommer att fara illa.

Klimatförändringarna i kombination med konflikter och minskat bistånd kommer med all säkerhet att leda till ökad migration i världen. Många fler kommer att knacka på EU:s dörr. Jag har frågat det förut och frågar igen: Vad har vi för plan för hur detta ska hanteras? Och då menar jag på ett sätt som är både tydligt och humant.

Migration och bistånd hänger ihop, men kanske inte på det sätt som regeringen gärna vill: att kunna använda bistånd, såväl det svenska som EU:s, till att betala länder som Somalia och Afghanistan för att kunna utvisa dem som vi ser som oönskade. Bistånd bidrar till stabilitet, bättre hälsa, demokrati och minskad fattigdom. Men det omvända gäller också. Minskat bistånd leder till ökad migration, risk för smittspridning och fler konflikter.

Just nu minskar biståndet i världen mycket och i snabb takt. Desto viktigare blir då EU:s roll eftersom EU nu är världens största biståndsgivare. Därför måste vi säkra upp så att en tillräckligt stor del av EU:s bistånd sträcker sig över de mest utsatta delarna i världen, exempelvis länder i Afrika och Mellanöstern som direkt påverkar EU.

Låt mig avsluta med några ord om den så kallade MFF:en, EU:s långtidsbudget, det vill säga de ramar som kommer att gälla för perioden 2028–2035. Här står vi i princip bakom den svenska traditionen om budgetrestriktivitet, det vill säga att budgeten inte ska bli större än i dag utan i första hand prioriteras och omprioriteras utifrån de behov som finns – med ett undantag: Ukraina. Är det så att vi behöver stötta upp med extra lån för att ge det långsiktiga stöd som Ukraina behöver för att kunna stå upp mot Ryssland och för allas vår demokrati, och sedan också till återuppbyggnad, ska vi inte tveka att låna de medel som krävs.

I övrigt vill vi från Centerpartiet trycka på tillräckliga satsningar på klimat och energi samt på att värna biståndet i EU. Som sagt är EU Sveriges absolut viktigaste utrikespolitiska arena och kommer att bli ännu viktigare i den nya världsordning som just har börjat.

Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 3 om att införa ett klimatlås.

(Applåder)