Herr talman! Då har alla hört mig säga något trevligt om Moderaterna här i kammaren.

Herr talman! I dag är det en bra dag, för i dag är alla partier i kammaren överens om att reglera undervisningstiden för Sveriges lärare, vilket är väldigt bra. Det har tidigare sagts att det inte är så, men sanningen är att vi alla är för att reglera detta. Men i motsats till vissa andra talare ska jag inte låtsas som att mitt parti har drivit detta längst eller varit för detta i årtionden, för det har vi inte. Vi ändrade vår politik för några år sedan och började då arbeta för detta.

Jag är glad över att vi har nått hit nu, för vi vet att lärare har bland de högsta sjuktalen, att de är överbelastade, att de har för mycket administration, att föräldrar ringer dem på kvällarna och att de kan ha barn i sina klassrum som vi andra skulle ha svårt att hantera. Vi vet också att det är ett arbete som kräver äkta engagemang, för annars blir det inte bra. Men har man inte utrymme är det svårt att vara så engagerad som man behöver vara. Därför vill jag tacka alla Sveriges lärare där ute som gör ett fantastiskt arbete varje dag.

Herr talman! Det är bra att vi har tagit ett steg framåt, men vi vet fortfarande inte vart vi är på väg. Vi vet nämligen inte hur det här ska se ut eftersom regeringen har valt att inte lägga fram en tydlig reglering på detta område. Man har skapat en spelplan men inget regelverk. Hur många spelare ska det vara på planen? Var ska de göra mål? Hur mycket tid har de? Hur lång är en match? Är den 60 minuter eller 90 minuter? Detta har vi inte fått veta än, och då är det svårt att veta vad vi landar i. Ska vi spela hockey, fotboll eller handboll? Det vet vi inte än.

När man ska rösta för en reglering är det rätt väsentligt att veta var man landar. Men detta ligger fortfarande på nästa regering att hantera – precis som finansieringen, för det här är som alla vet en underfinansierad reform. Det är i detaljerna djävulen finns, och regeringen har skjutit djävulen på framtiden för att enklare komma överens. Då har man inte heller behövt finansiera det, för man vet ju inte riktigt vad man ska finansiera.

Detta är viktigt att ha med sig, för det är förklaringen till att vi tycker att arbetsmarknadens parter måste vara med och utforma detaljerna. Man kan överlämna åt regeringen och myndigheterna att mejsla fram detaljerna, men man kan också säga att de som faktiskt är berörda, nämligen lärarna och arbetsgivarna, måste vara med och utforma detaljerna. Detta är viktigt för oss.

Jag kan definitivt förstå missnöjet med SKR. Men att alla kammarens partier har varit för SKR:s svar på regeringens förslag kan man ha med sig när man hör kritik mot SKR – om vi nu ska ha en ärlig debatt.

Hur ska detaljerna mejslas fram när det gäller hur lång undervisningstid en lärare ska ha? När arbetsmarknadens parter är med kan man säkra att det blir en reglering som tar utgångspunkt i den faktiska vardagen. SKR tog inte chansen att göra detta i tid, och jag kan förstå att Sveriges Lärares förtroende för SKR är ganska litet.

Regeringen och alla övriga partier har sagt att nu kommer det här, och snart kommer också ett detaljerat förslag. Om SKR inte kommer med ett bättre förslag som lärarna kan gå med på är det lagstiftning som gäller. Men om man hittar ett bättre förslag där alla är överens tar vi det i stället.

Så gjorde vi med arbetsrätten i januariavtalet, för det var det seriösa sättet att göra det på. Centerpartiet tvingade Socialdemokraterna och facket genom att säga att om man inte kom överens skulle det komma en reglering; då skulle politiken bestämma.

Detta önskar vi att regeringen hade gjort här, och det sa vi också i samband med överenskommelsen: Klaga inte bara på SKR, utan säg till dem att nu är det sista chansen. Vi är med och finansierar, och vi är med i samtalet. Annars blir det inte av. Nu finns det en slutpunkt om SKR inte skärper sig. Nu har de chansen.

Man kan också säga att den svenska modellen med arbetsmarknadens parter inte ska gälla längre. Men vi tror inte att det är den bästa vägen, även om det finns mycket missnöje med SKR.

Herr talman! I dagsläget har vi en spelplan och en underfinansierad reform. Oavsett vilken extern part man frågar – Sveriges Lärare, SKR eller andra – säger de att reformen är underfinansierad. Vi vet i dagsläget inte var den landar; vi vet bara att den är underfinansierad. Vi i Centerpartiet och alla andra oppositionspartier lägger mycket mer på skolan än vad regeringen gör. Det bästa sättet att säkra finansieringen av reformen är alltså mindre Tidö.

På valdebatten hos Sveriges Lärare fick alla partier frågan hur detta skulle finansieras. Vi kunde då svara att vi lägger mer pengar än regeringen. Vad svarade Sverigedemokraterna? Jo, att det ska tas från kunskapsbidraget. Jag tycker att alla lärare ska fundera på om detta kommer att göra deras arbete lättare och bättre eller om en flytt av pengar från en pott till en annan bara leder till nedskärningar, sänkta löner och fler sjukskrivningar.

Herr talman! Det är helt avgörande att vi får fler behöriga lärare och att lärarna får en hållbar arbetssituation och rimliga löner. Låt mig sticka ut hakan lite och säga att det inte är för lärarnas skull utan för elevernas, för det är de som är huvudsaken. Men man får ingen bra skolgång för eleverna om inte lärarna trivs och mår bra, och nu mår många lärare inte bra. Det är också 20 000 elever varje år som inte klarar grundskolan, och dem hittar vi särskilt i skolor som saknar behöriga lärare.

Regeringens förslag innebär att tid motsvarande 6 000 heltidslärare blir undervisningsfri. Om man inte har en plan för detta kan det bli ett jätteproblem. Om man inte säkerställer att det blir fler lärare kan konsekvensen bli att Sveriges lärare får fler obehöriga kollegor i stället för en bättre arbetssituation. Därför vill vi ha ett svar på hur man ska säkerställa att det blir fler lärare. Eftersom regeringen samtidigt vill utbilda färre lärare är jag rädd att det här kommer att leda till en sämre arbetssituation för Sveriges lärare. Men det är väldigt viktigt att det inte blir så.

Herr talman! Så några ord om minskad administration. Vi är helt överens om att fokus ska flyttas från en massa pappersarbete till faktisk handling när det gäller stök, kränkningar och annat. Vi måste dock säkerställa att barns rättigheter inte kränks, och därför är Centerpartiet skeptiskt till att det bara är upprepade kränkningar som ska dokumenteras. De måste också följas upp, för skolan är till för barnen. Det är viktigt att ingen faller mellan stolarna. Det kan vi i vuxenvärlden inte tillåta.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Jag är jätteglad över att vi har tagit detta steg och är överens om att reglera lärarnas undervisningstid. Men för att det ska bli riktigt bra måste vi försvara den svenska, eller nordiska, modellen.