Herr talman! Vad glad jag är att vi har kommit fram till den här debatten och att vi inom kort äntligen ska få votera om det här. Det här är den viktigaste lärarreformen sedan 90-talet. Det är därför med stor stolthet som vi från Liberalerna och regeringen lägger fram det här för riksdagen, och det är med stor glädje som vi debatterar det här i dag.

Sedan lärarnas undervisningstid avreglerades på 90-talet har den ökat med över två veckor per läsår. Samtidigt har den administrativa bördan svällt. Det säger sig självt, herr talman, att det är fullständigt ohållbart. Det har också visat sig vara ohållbart. Nio av tio lärare uppger att de har för många arbetsuppgifter för att kunna fokusera på undervisningen, och över hälften har övervägt att säga upp sig.

Detta påverkar såklart både undervisningen och eleverna. Det är en delförklaring till att skolan inte presterar de resultat som vi hade önskat, och det är en delförklaring till att alldeles för många lärare väljer att faktiskt säga upp sig och inte fortsätta i det här viktiga yrket.

I avtalsrörelse efter avtalsrörelse – efter avregleringen skulle detta nämligen lösas i avtal – har lärarna försökt att få bättre villkor på plats, men arbetsgivarorganisationen SKR har vägrat att gå dem till mötes. Socialdemokratiskt ledda SKR har bestämt sig för att lärarnas planeringstid ska vara kommunernas buffert för besparingar. Kvaliteten i skolan ska vara en buffert för besparingar för Sveriges kommuner.

Därför har vi i Liberalerna drivit på för att få en nationell reglering på plats. Det här är en del av den breda återregleringen av svensk skola. Eftersom det här inte går att lösa genom avtal behöver det lösas genom lagstiftning. I dag debatterar vi det här betänkandet, och jag yrkar såklart bifall till förslaget.

Undervisningsuppdraget kommer återigen att skyddas med ett golv för planeringen och ett tak för undervisningen. Samtidigt minskar också den administrativa bördan.

Det här är ett viktigt besked till landets viktigaste yrkeskår, till alla föräldrar som har barn i skolan och till alla elever som studerar runt om i landet. Lärare kommer att ha tid för sin planering och tid för sin undervisning. De kommer i högre grad att vilja stanna i yrket för att de kommer att ha en rimligare arbetsbörda.

Det är glädjande att så många partier nu sluter upp bakom den här linjen, även om det finns motioner och yrkanden som går emot vårt betänkande. Jag tycker att det här borde vara en ganska prestigelös fråga. Alla påstår att de vill att lärare ska ha rimliga arbetsvillkor. Samtidigt finns det politiker som tycker att det inte ska regleras och att SKR ska ha mer med det här att göra, det vill säga att de som har misslyckats sedan 90-talet ska få fortsätta att driva lärarkåren in i en ohållbar arbetsbörda.

Socialdemokraterna betonar till exempel i sin motion att de hellre vill ha en dialog med parterna. Det betyder alltså i praktiken att de vill behålla SKR:s möjligheter att säga nej på det sätt som SKR gör. Oavsett vad de säger i medierna är det det som de har lagt fram i riksdagen.

Så kan vi inte ha det. SKR har inte lyckats skapa rimliga arbetsvillkor för lärare sedan 90-talet. Det har gått åt fel håll sedan 90-talet, när man avreglerade och gav makten till SKR.

Liberalerna har tagit ställning för och drivit detta, och jag är stolt över att det här förslaget nu ligger på riksdagens bord. Vi kan inte låta SKR ha ansvaret för en av de viktigaste komponenterna för kvalitet i svensk skola eftersom de inte klarar av det.

Det här är också ett bra exempel, herr talman, på varför skolan borde förstatligas. Det är inte bara för lärarna utan för lärarna, föräldrarna, eleverna och hela Sveriges framtid. Därför är det så viktigt att vi reglerar undervisningsuppdraget och planeringstiden och ser till att lärarna får rimliga arbetsvillkor. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (SD) samt Marie-Louise Hänel Sandström och Joanna Lewerentz (båda M).