Annika Hirvonen med flera, Miljöpartiet, har lämnat in en motion med åberopande av 9 kap. 15 § riksdagsordningen. Enligt denna bestämmelse får motioner med anledning av en händelse av större vikt väckas gemensamt av minst tio ledamöter om händelsen inte kunde förutses eller beaktas under allmänna motionstiden eller någon annan motionstid i 9 kap. riksdagsordningen. Motionen bordlades vid sammanträdet den 1 juni.

Motionen innehåller ett yrkande om att riksdagen ska anta förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som innebär att anmälningar och ansökningar om medborgarskap och överklaganden av sådana beslut bedöms utifrån nu gällande regler.

En förutsättning för att ett motionsyrkande ska få väckas enligt 9 kap. 15 § riksdagsordningen är att det har en tydlig koppling till en händelse av större vikt i paragrafens mening. I motionen anförs att Sverigedemokraternas agerande i samband med omröstningen i kammaren den 29 april om betänkande SfU28 Skärpta krav för svenskt medborgarskap är en händelse av större vikt som kan utgöra grund för en motion enligt 9 kap. 15 § riksdagsordningen.

En grundläggande förutsättning för att en motion ska få väckas är att det har inträffat en händelse av större vikt och att det finns en tydlig koppling mellan händelsen och de politiska förslag som förs fram i motionen. Exempel på händelser i det svenska samhället eller i omvärlden som godtagits såsom händelser av större vikt är Irakkriget 2003, mutaffären inom Systembolaget 2003, stormkatastrofen i Sydsverige 2005 och EG-domstolens dom rörande det svenska apoteksmonopolet 2005. I maj 2022 fick Miljöpartiet väcka en motion om Nato och arbetet mot kärnvapen med anledning av Sveriges kommande medlemskap i Nato.

När det gäller frågan om Sverigedemokraternas agerande i samband med voteringen den 29 april är att anse som en händelse av större vikt kan konstateras att händelsens karaktär klart avviker från de händelser som tidigare har godtagits som grund för händelsemotioner enligt riksdagsordningen. Omröstningar kan få ett oväntat utfall beroende på närvaro och enskilda ledamöters uppfattning i en fråga. Det förekommer även att ledamöter efter en omröstning anmäler att de röstat fel, något som då senare framgår av kammarens protokoll men inte ändrar beslutet som fattats. Om resultatet av en omröstning i kammaren skulle kunna ligga till grund för en händelsemotion skulle detta innebära en tydlig förändring av en restriktiv praxis och därtill en förändring som inte har stöd i riksdagsordningen eller dess förarbeten.

Mot denna bakgrund kan det inte anses att kammarens beslut den 29 april är en sådan händelse av större vikt som kan utgöra grund för en motion.

Talmannens bedömning är därför att motionen inte kan väckas med stöd av 9 kap. 15 § riksdagsordningen. Enligt 11 kap. 7 § riksdagsordningen föreligger därmed hinder mot att hänvisa motionen till utskott.

Talmannen föreslår därför att kammaren lägger motionen till handlingarna.

Jag vill påminna om att ämnet är huruvida motionen uppfyller kraven i 9 kap. 15 § riksdagsordningen och därmed ska hänvisas till utskott, inte den underliggande sakfrågan.