Fru talman! När vi talar om skolan talar vi ytterst om framtiden – både den enskilda elevens framtid och Sveriges framtid som samhälle.

Ändå vet vi att alltför många elever i dag lämnar skolan utan att behärska det mest grundläggande. De kan inte läsa med full förståelse, de har inte tillräckligt goda kunskaper i matematik och de saknar därmed de verktyg de behöver ha inför framtiden.

Detta är inte en marginell fråga. Det handlar inte om ett fåtal elever. Det handlar om ett återkommande mönster som har vuxit fram över tid. Mönstret visar att vårt nuvarande system för stöd i skolan inte fungerar som det är tänkt.

Fru talman! Låt oss vara ärliga i den här debatten. Problemet är inte att ambitionerna har varit för låga. Vi har under lång tid haft högt ställda mål, många olika stödformer och många goda intentioner, oavsett regering. Problemet är att stödet alltför ofta kommer för sent, att det är otydligt organiserat och att det i praktiken blir mer fokus på dokumentation än på undervisning.

När en elev börjar halka efter borde det vara en självklarhet att skolan reagerar omedelbart. I stället ser vi alltför ofta att processen drar ut på tiden, att olika stödformer avlöser varandra utan tydlig effekt och att både elever och lärare fastnar i ett system som inte levererar resultat. Det är just detta vi nu försöker åtgärda och förändra.

Fru talman! Regeringens förslag handlar i grunden om att återföra fokus till det som är skolans kärna: undervisningen och elevens lärande. Vi föreslår därför ett mer sammanhållet och tydligt system. Dagens bestämmelser om extra anpassningar tas bort, liksom den nuvarande garantin för tidiga stödinsatser, eftersom de i praktiken har skapat otydlighet och fördröjt effektiva åtgärder. De har helt enkelt varit papperstigrar, som vi ibland säger i skolan.

I deras ställe inför vi ett enklare och rakare system, där elever tidigt kan få stöd baserat på tydliga signaler. Det sker bland annat genom att standardiserade tester som tidigare sagts genomförs i vissa årskurser i början av läsåret. Dessa tester ska inte vara omfattande eller byråkratiska utan fungera som en snabb screening, ett sätt att fånga upp de elever som riskerar att halka efter innan problemen blir alltför stora. ”Vänta och se, barnet kanske mognar under sommarlovet” är en formulering som alltför många föräldrar fått höra under decennier.

När ett stödbehov identifieras ska skolan kunna agera direkt. Därför inför vi en tydlig rätt till så kallad stödundervisning. Det innebär att en elev som riskerar att inte kunna följa undervisningen snabbt ska få extra undervisning i de ämnen där svårigheterna finns, främst svenska, svenska som andraspråk och matematik. Denna undervisning ska ges i mindre grupp eller enskilt under en begränsad period och ska följas upp tidigt för att man ska kunna säkerställa att den faktiskt fungerar.

Samtidigt stärker vi regelverket kring särskilt stöd. Lärare och mentorer får ett tydligare ansvar att signalera behov, och rektorn ska se till att utredningar genomförs snabbare än i dag. Vi gör det också enklare att använda undervisning i mindre grupp när det är pedagogiskt motiverat, i stället för att fastna i principer som inte alltid fungerar för den enskilda eleven.

Fru talman! Det har från oppositionen sagts att detta framför allt är en resursfråga – att det som behövs är mer pengar, fler lärare och mer av det system vi redan har. Jag menar att det resonemanget missar kärnan i problemet. Vi har redan ett system där betydande resurser har investerats utan att vi har sett de resultat vi behöver. Om vi fortsätter att göra på samma sätt men med något mer resurser finns det tyvärr lite som talar för att utfallet plötsligt skulle bli helt annorlunda.

Det som nu görs är något annat. Det är ett försök att använda resurserna bättre, att korta vägen mellan problem och åtgärd och att frigöra tid för det som faktiskt gör skillnad: undervisningen.

Fru talman! Jag vill också beröra den oro som lyfts kring lärarnas situation. Det är en oro som absolut måste tas på allvar. Vi har i dag en situation där många lärare upplever en tung arbetsbörda och där administrativt arbete tar alltför mycket tid. Just därför är denna reform viktig. Den innebär inte att vi lägger ytterligare lager ovanpå det som redan finns. Tvärtom innebär den att vi förenklar och förtydligar. Genom att ta bort ett system som i praktiken har krävt omfattande dokumentation och oklara gränsdragningar ger vi lärarna bättre möjlighet att använda sin professionella kompetens där den hör hemma: i klassrummet. Det handlar ytterst om respekt för läraryrket.

Fru talman! Det har också uttryckts en oro för att standardiserade tester skulle leda till en skola som styrs mer av mätning än av lärande. Jag, mitt parti och regeringen delar inte den bilden. De tester som införs är inte ett mål i sig utan ett enkelt stöd för att fånga upp signaler i tid. De ersätter inte lärarens bedömning – de kompletterar den. Alternativet är inte en skola utan tester. Alternativet är en skola där vi riskerar att missa de elever som behöver stöd tills det är för sent att ge effektiv hjälp.

Fru talman! I botten av denna diskussion finns också en fråga om synen på skolan: Är skolan i första hand ett system som ska administreras, eller är den en kunskapsinstitution där elever ska få de färdigheter de behöver för livet?

För mig som sverigedemokrat är svaret tydligt: Skolan ska vara en plats där kunskap står i fokus, där tydliga krav ställs och där alla elever får de verktyg de behöver för att bygga sig en framtid.

Det är inte rättvist att låta elever gå igenom skolan utan att få det stöd de faktiskt behöver. Det är inte inkluderande att låta elever misslyckas i ett system som inte möter deras behov. Det är inte heller hållbart att acceptera ett läge där alltför många lämnar skolan utan grundläggande färdigheter och kunskaper.

Fru talman! Den reform vi nu behandlar är ingen universallösning, det vet vi. Men den är ett tydligt steg i rätt riktning. Den innebär att vi agerar tidigare, gör stödet mer konkret och flyttar fokus från administration till undervisning. Framför allt innebär den att vi tar ansvar för att skolan faktiskt fungerar för de elever som riskerar att hamna efter. Det är därför jag menar att detta inte bara är en rimlig förändring utan en nödvändig förändring.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jörgen Grubb, Patrick Reslow och Robert Stenkvist (alla SD).