Fru talman! Till att börja med vill jag konstatera att det skifte som sker nu såklart handlar om resurser – jag hoppas att ledamoten missförstår mig rätt – men det handlar också om ett ideologiskt skifte. Jag hoppas att Socialdemokraterna kan ställa sig bakom det.

Det är alltså ett ideologiskt skifte från att man, som det har varit tidigare, ska göra olika former av extra anpassningar i klassrummet och att man ska bedriva det särskilda stödet i klassrummet, till att säga att vi kommer att behöva stödundervisning – som kan ges i klassrummet men inte behöver ges i klassrummet; den kan också ges utanför – och att vi ändrar så att det särskilda stödet får ges i klassrummet men inte som utgångspunkt ska ges i klassrummet.

Det är ett ideologiskt skifte. Vi ökar insatserna, men vi vill inte att undervisningen ska förändras på ett sätt som är negativt för de elever som inte behöver just det stödet där och då.

Som jag sade i mitt inledningsanförande kan stöd se ganska olika ut för att behoven ser olika ut. Vissa behöver stödundervisning för att ta sig över en tröskel i sitt eget lärande men behöver det sedan inte mer. Andra behöver hjälpmedel därför att de har ett problem som kommer att följa med dem i olika ämnen men där ett hjälpmedel kan avhjälpa eller stötta i detta problem. Andra behöver ett särskilt stöd som är mer långvarigt.

Jag tycker att resurserna ska tillskjutas, och jag hoppas att det kommer att bli så. I dag tillskjuter vi mycket resurser till skolan från regeringen. Det är dock också så att huvudansvaret för finansieringen av skolan ligger hos kommunerna, och tyvärr är det så att många kommuner runt om i Sverige helt enkelt inte lägger de pengar på skolan som man borde göra.