Fru talman! Jag tackar Camilla Hansén för frågan. Det korta svaret är att det behöver göras på ett kontrollerat, genomtänkt och vetenskapligt sätt. Den trend som vi haft de senaste 10–15 åren måste vi sluta med. Man har först bestämt vilka verktyg som ska användas och kastat in Ipadar och datorer i skolan. Man har omfamnat allt det digitala och alla läromedel som ger snabba kickar och innehåller en skärm. Det har varit en hysteri – allt det digitala har ansetts vara bra. Detta måste vi göra upp med. Vi måste bort från det där. Vi måste kolla på vad som fungerar, vad som är nödvändigt att kunna och vad som är det vetenskapliga sättet att lära sig.

För att ta ett lite större grepp: Vi ser att skärmarna har medfört en rad negativa konsekvenser i barns och ungas liv, såsom minskad koncentrationsförmåga, minskad rörelse, ökad psykisk ohälsa och minskade sociala kontakter. Det går inte att blunda för att skärmarna också lett till en negativ utveckling. Barns skärmtid på fritiden och i hemmet har eskalerat de senaste åren. Då menar jag att skolan måste vara en motkraft. Vi måste tillbaka till papper och penna på lågstadiet och mellanstadiet. Vi ska inte ha skärmar som ger negativa effekter på barnens mående och rörelse i skolan, utan skolan behöver framför allt vara analog. I högre åldrar behöver man absolut lära sig om till exempel AI och programmering. Men det måste ske på ett genomtänkt sätt.

(Applåder)