Herr talman! Det värmer såklart ens hjärta när en socialdemokrat talar om arbetslinjen, även om det bara är i förbifarten. Ola Möller företräder ett parti som alltför ofta annars enbart talar om bidragslinjen och fokuserar på allt annat än att stärka arbetets värde och att göra så att ansträngning lönar sig. Men Ola Möller träffar helt fel.

Vi ser en glidning hos Socialdemokraterna vad gäller migrationspolitiken. Flera gånger under våren har Socialdemokraterna aktivt sökt sig till Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att skriva ihop sig om alternativa förslag till regeringens paradigmskifte inom migrationspolitiken. Det är partier som vill ha en amnesti för alla som har gömt sig illegalt och tillräckligt länge i Sverige. Det är partier som vill att vi ska återgå till regelverken som gällde före 2015, då vi hade den stora krisen med över 160 000 asylsökande under ett och samma år. Det är partier Ola Möllers socialdemokrater tvingas bilda regering med efter valet i höst, om man gud förbjude får majoritet. Detta är alternativet.

Socialdemokraterna har nu skrivit ihop sig med vänsterpartierna om att man inte tycker att asylsökande ska behöva vänta sex månader. Men det är alltså en del i att vi anpassar oss till övriga europeiska länder, och det handlar om att Sverige inte ska sticka ut och bli särskilt attraktivt att komma till för att söka asyl för dem som egentligen inte har skyddsskäl utan bara vill komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Ola Möller och hans socialdemokrater tycker, obegripligt nog, att vi ska behålla den ordning som gäller i dag och se till att tilldragningsfaktorerna till Sverige bibehålls. Hur kommer det sig att Ola Möllers socialdemokrater har landat i den ståndpunkten? Är det rimligt att Sverige sticker ut jämfört med övriga europeiska länder?