Fru talman! Sveriges elever ska få de allra bästa möjligheterna att lära sig så mycket som möjligt. I dag debatterar vi ett förslag till ny läroplan. Jag tycker att det är positivt att ändra tonvikten i läroplanen så att den ligger mindre på förmågan att resonera och mer på kunskap, särskilt för de yngre åldrarna. Förmågan att resonera och att utveckla sina resonemang kommer ju först efter att man har skaffat sig en viss kunskap inom ett område, och förslaget till förändring av läroplanen är därför till stora delar positivt.

Jag tycker dock att regeringen går alldeles för långt i att renodla fokuset på kunskap. Skolan har också andra viktiga värden. Elever ska bli trygga individer som har med sig andra viktiga kunskaper än rena ämneskunskaper. Sådana kunskaper är viktiga såväl i skolan som senare i livet. Det ansvaret bör vila på skolan som helhet och inte läggas på enskilda ämnen.

Regeringen vill stryka viktiga delar ur de inledande delarna av läroplanen. Regeringspartierna försöker att tona ned betydelsen av förändringen. De har sagt att detta görs av kosmetiska skäl och att det inte finns någon poäng med att vara dramatisk.

Fru talman! Jag ska inte vara dramatisk, men jag vill vara väldigt tydlig med att det är mycket olyckligt att stryka viktiga delar ur läroplanens inledande delar och stoppa in dem i enskilda ämnen eller helt stryka dem.

Så här skriver Skolverket i sitt remissvar: ”Utredningens förslag innebär ett flertal ändringar i skollagens första kapitel, som innehåller grundläggande bestämmelser för hela skolväsendet. Bestämmelserna i första kapitlet har därför en starkt styrande roll och ett viktigt signalvärde. Denna ställning framgår inte av utredningens motivering till förslagen, utan de framställs snarare som redigeringar och ändringar av klarspråkskaraktär.”

Skolverket skriver vidare: ”De bestämmelser som föreslås ändras innehåller grundläggande rättigheter för barn och elever och är en viktig del i Sveriges tolkning och tillämpning av såväl barnkonventionen som grundlagen och andra internationella konventioner. Bestämmelsernas tyngd återspeglas inte i motiveringen till förslagen eller i konsekvensutredningen. Skolverket anser att lagändringar av detta slag bör utredas med noggrannhet och med ett särskilt fokus på dessa rättigheter, i stället för att få karaktären av följdändringar för att förenkla utformningen av underliggande författningar.”

Jag kan bara instämma.

I regeringens förslag försvagas skrivningarna om rätten till trygghet och skydd mot kränkande behandling. Jag menar att detta bör ingå i det första kapitlet. Skrivningar om diskriminering ska inte tonas ned. Det finns visserligen skrivningar om det i skollagen, men den täcker inte in all typ av diskriminering utan hänvisar endast till diskrimineringsgrunderna. Därför behöver skrivningarna om att motverka all typ av kränkande behandling kvarstå i de inledande delarna av läroplanen.

Vi vet att det förekommer kränkande behandling i skolorna varje dag, och detta måste motverkas med all kraft. Inte minst ser vi en oroande trend med att allt fler barn och unga mår allt sämre och att utsattheten i skolan har ökat.

I förra veckan diskuterade vi trygghet och studiero. Samtidigt vill man här försvaga skolans arbete med att motverka kränkande behandling och diskriminering.

Det som står i läroplanens inledande delar om att det är hela skolans och rektorns ansvar står ju där av en anledning. Skrivningen om att skolan ska vara icke-konfessionell stryks ur de inledande delarna. Både Skolverket och Skolinspektionen skriver att den bör kvarstå.

Det blir också mycket märkligt att stryka den delen när den kommer precis efter en mening som handlar om att värden gestaltas och förmedlas i överenstämmelse med kristen tradition och västerländsk humanism. Att stryka meningen om att skolan ska vara icke-konfessionell öppnar för märkliga tolkningar.

Vänsterpartiet vill också gå längre och förbjuda alla religiösa friskolor. Att stryka skrivningen om att skolan ska vara icke-konfessionell är ett steg i en annan riktning.

Fru talman! Många har talat om sexualitet, samtycke och relationer. Detta föreslås strykas ur de inledande delarna. Enligt propositionen ska det i stället ingå i fem kursplaner. Att plocka bort dessa skrivningar från de inledande delarna riskerar att kraftigt försvaga sexualundervisningen och skolans helhetsansvar för densamma.

Sexualundervisning är verkligen inte enbart en fråga om biologi utan också en fråga om samtycke, relationer, mäns våld mot kvinnor, hedersvåld med mera. På dessa områden har Sverige varit ett föregångsland, till exempel när samtyckeslagen infördes. Vi måste fortsätta ta ansvar för att prata om detta och resonera med våra unga om vikten av samtyckte och att man har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Fru talman! Sexualundervisningen är ett område som behöver förstärkas, inte försvagas. Så sent som 2022 blev området ett examensmål på lärarutbildningen, vilket har lett till ökad kvalitet i elevernas utbildning. Att man nu försvagar skrivningarna om detta leder till att det plockas bort som ett examensmål för lärare.

Även skrivningarna i läroplanen om rektorns ansvar förstärktes 2021. Att plocka bort dessa skrivningar från de inledande delarna flyttar ansvaret från rektorn ned till enskilda lärare. Det kommer att få konsekvenser för utbildningen. Det kommer att bli mer ojämlikt mellan olika skolor och lärare.

I 40 remissvar riktas kritik mot den förändring som regeringen nu gör. Regeringens förslag riskerar att kraftigt försvaga sexualundervisningen.

Återigen vill Tidöregeringen försvaga elevinflytandet. Det är en märklig väg att gå. Det finns gott om forskning som visar på de positiva effekterna av elevinflytande. Självklart ska det inte gå över styr, och inflytande är inte att likställa med att eleverna bestämmer. Självklart är det läraren och inte eleverna som ska vara den självklara ledaren i klassrummet.

I det förslag till läroplan som vi diskuterar här i dag menar regeringen att det kan tas bort, då det redan finns skrivningar om detta i skollagen. Nu tas skrivningar om elevinflytande bort på många olika områden; snart är det bara i skollagen som de finns kvar. Detta innebär en tydlig försvagning av elevernas rätt till inflytande.

Hur vore det om vi lade ansvaret för Sveriges skolmisslyckande på systemet i stället för att försöka lägga över det på de enskilda eleverna? Vad är det som har hänt i svensk skola? Vi har gått från att vara världsledande och ha en jämlik, kompensatorisk skola med mycket goda resultat till att ha en skola som är ojämlik och segregerad och har svaga resultat. Samtidigt plockar aktiebolagsskolorna ut miljardvinster.

Det som är fel i svensk skola är inte elevinflytandet. Det handlar om ett systemfel, om ständiga nedskärningar och om vinster som läcker ut till aktieägare. Det är detta som har slagit sönder svensk skola.

Om vi minskar eller tar bort elevinflytandet ur svensk skola riskerar vi att gå miste om något som har varit en viktig framgångsfaktor för svensk skola, nämligen att vi fostrar demokratiska unga. Detta har starkt stöd i FN:s konvention om barns rättigheter.

Fru talman! Det är viktigt att vi som politiker har tilltro till dem som är proffs på undervisning. Det är lärarna och skolledarna – inte vi som sitter i riksdagens kammare. En och annan kanske råkar ha en lärarutbildning även här, men det är inte politiker som bäst bestämmer över skolans undervisningsmetoder. Jag ser alltså med viss oro på att regeringen skriver att kursplaner ska innehålla undervisningsstrategier, även om det också står att lärare bestämmer vilka specifika metoder som ska användas och att det måste vara tydligt i praktiken att det är de som är proffsen och som bestämmer.

Jag vill slutligen betona den oro som finns i Skolsverige just nu, bland skolledarna och dem som ska genomföra regeringens förslag ute i verkligheten, över att allt detta ska implementeras 2028. Det måste till ekonomiska resurser för att huvudmännen ska kunna få allt detta på plats.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.

(Applåder)