Fru talman! Större delen av ledamoten Malmqvists anförande bekräftar den bild vi socialdemokrater – och alla – har: att ojämlikheten i skolan har ökat. Så som jag tolkar det Malmqvist pratar om handlar det om att man kan se skillnader när det gäller vilka elever som har tagit vara på inflytandet och vilka elever som inte har gjort det. Kommer man från socioekonomiskt starka områden har man större chans och möjlighet att veta vilken rätt man har. Där behöver skolan vara den motfaktor som faktiskt ser till att det blir jämlikt. Det handlar om att skapa möjligheter för alla, oavsett bakgrund. Det handlar om att de ska få möjligheter senare i livet och att de kan ta sitt inflytande på allvar och göra sin röst hörd i samhällslivet.

Det är en oerhört viktig del som Josefin Malmqvist är inne på i sitt anförande. Ojämlikheten i skolan har ökat de senaste decennierna; det får vi ändå säga. Frågor när det gäller inflytande speglar också just det.

Vi socialdemokrater vet att det – oavsett vad Josefin Malmqvist sa i sitt anförande – går att kombinera en väldigt stark och tydlig lärarroll med att eleverna faktiskt har rätt till inflytande.

Det är väldigt tydligt. Vi kan läsa skollagen. Vi kan läsa om andra förslag som vi faktiskt beslutar om här. Vi socialdemokrater har röstat för att till exempel tona ned skrivningar om vårdnadshavares inflytande. Det handlar om de debatter som vi har just när det gäller de betänkanden som vi pratar om.

Här finns alltså inte den skiljelinje som Josefin Malmqvist vill måla upp.

Det som Josefin Malmqvist i stället målar upp är den här bilden: När ojämlikheten i skolan är stor behöver vi se till att skolan fokuserar på att utjämna den, så att alla elever – oavsett hur många böcker som står i bokhyllan hemma och oavsett vilken utbildningsbakgrund och vilken ekonomisk bakgrund föräldrarna har – har möjlighet till bra undervisning. De ska också kunna lära sig att använda sin röst och sin förmåga för att kunna ha inflytande i skolan.

(Applåder)